undervinrankans blogg

 

Hej igen!

Idag har jag satt vin! Spännande värre! Har plockat en massa druvor och klippt bort alla skaft. Himla mycket jobb! Sedan körde jag litet druvor i taget, helt kort i matberedaren. Blev inget trampande i badkaret i år... Blandade gröna, ca 10 kg, med blå, ca 1 kg (= allt jag fick i år). Tillsatte dessutom 2 l blå druvsaft, inköpt på Lidl. Saften är pastöriserad men, innehåller vad jag kan läsa mig till, inga tillsatser. Man måste ju våga prova...

 

 

 

 

 

 

 Köpte två nya jäshinkar samt en sats rött riojavin inför dagens vinberedning. Nu har jag två hinkar stående i köket...En med egna druvor och en med köpesinnehåll.  Insåg plötsligt att jag skulle kunna blanda innehållet från dessa två hinkar när de väl jäst färdigt. Det är ju litet trolleri dethär med att jäsa eget vin och spelreglerna är rätt fria. Åtminstone tycker jag att det det känns så för mig. Kanske skulle en blandning av de båda vinmöjligheterna bli helt perfekt... Personligen så föredrar jag rött vin. Det får gärna vara litet strävt och "barskt". Får väl pröva mig fram.

Kvar på uteplatsen är ganska mycket druvor att plocka och göra något av. Frosten närmar sig med stormsteg och jag ska nog plocka resten och göra ytterligare något experiment, i vinväg. Har litet plommon i frysen och sedan finns det ju druvsaft att köpa...

 

Lilla kissen Seven mår bra igen. Skönt tycker jag. Har blivit så fäst vid de små liven.

 

 

 

Låter nästan som, tärningen är kastad... Kanske är den det...

Vänner som, för ett tag sedan, lunchade på vår altan tyckte att jag skulle plocka bort vinblad som skymde druvorna. Hmmm, kanske har de rätt, tänkte jag. Druvorna är nämnligen fortfarande ganska sura och jag vill ju att de "sväller" ut litet till innan jag plockar dem. Jaaa, jag ska våga mig på vintillverkning igen!

Härom dagen började jag så skörda mina löv...Litet grekisk musik här

 

 

Här blev jag minsann avbruten! Fick just en tallrik varma dolmades från en "importerad" granne. Hon fick en stor påse blad av mig häromdagen och hade nu gjort sina iranska dolmades. Gulligt tycker jag, att komma hit med några. Sättet hon vikt ihop dem på var litet annorlunda än på "grekiskt" vis. Och goda var de! Har redan tugga i mig flera stycken! Visserligen innehöll de förutom kött också ris, som jag undviker, men nu handlar det ju bara om några stycken dolmades... Man får ju inte vara för petig! Olle och jag är annars mycket duktiga med vår avhållsamhet vad det gäller kolhydrater.

 

 

 

 

Jag har alltså plockat mängder med blad och måste förstås försöka mig på att göra dolmades.

 

 

 

Detta är vårt fönster i gäst/arbetsrummet. Druvorna frodas jättebra på denna södervägg. Det ser man väl när täckande blad är bortklippta.

 

Nåväl, jag snokade litet på nätet för att hitta något bra recept och bytte sedan helt sonika ut ris mot keso. Alla möjliga grönsaker och kryddor och citronsaft blandes ned i röran av nötfärs och keso, dessutom ett ägg för att binda ihop det hela. Löven stoppade jag i saltat kokande vatten i ca 5 minuter för att förvälla dem. Sköljde dem sedan i kallt vatten innan själva rullandet av de små dolmadespaketen började. Spännande tyckte jag. 

 

 

Det tog en himla tid att rulla alla dessa små paket men när det väl är gjort kan man ju frysa ned en massa matportioner....

 

Jag packade alla knyten i en stor gryta, täckte dolmarna med glutenfri buljong och lät de sjuda på låg värme i ca 1 timme. Mjaaaa, det blev riktigt bra.... Få se vad Olle tycker när han kommer hem. Han seglar hem båten till Uppsala i helgen. Kallt och ruggigt tror jag. Men Olle älskar böljan den blå, oavsett strapatserna...

 

 

 

Ärligt talat tycker jag att mina dolmades blev riktigt goda. Keso funkade bra som risersättare...

 

Åååååå vad jag är trött i kväll. Har handlat, lagat mat, tvättat, funderat, läst och stickat en massa av mina nya garner... Pust.
Kanske inte konstigt att man känner sig slut.

Jag tänker mycket på dethär med stickmaskin. Fattar inte att folk inte kastar sig över en sådan och jublar. Har fått för mig att jag ska bli en slags "upplysare" och lotsa in folk på detta stickspår... Vill så gärna dela min glädje och fröjd. Få se vad det blir av det hela. Nästa vecka åker Lena och jag till Borlänge för att delta i Sy och textilmässan och då får vi chansen, både att prata och att demonstrera våra kära maskiner. Vi har blivit bekant med flera utställare också så det ska bli jättekul att "dra en repa" i Borlänges Travhall.

Förra gången vi var där, i höstas, hade jag med mig massor av vindruvor. Vi bjöd alla som gick förbi och de flesta ville, efter provsmakning, ha en näve till... Det fick alla förstås, så länge det räckte. Många berättade om sina egna erfarenheter eller önskemål att ha en vinranka. Vi hade tidvis väldigt mycket att surra om, jord, beskärning och drömmen om att göra eget vin.

Man ska egentligen beskära vinrankan på senhösten har jag läst mig till. Beskär man den för sent, alltså på våren, finns det risk att den "förblöder". Det är väldigt svårt att få stopp på en savande gren.

På något vis har jag aldrig lyckats med att komma igång med den där beskärningen på hösten. Är nog litet dålig på att planera min tid men jag har hittills beskurit min ranka i januari /februari och då varit noga med att stryka på litet trädbalsam på grenarna. Har kvar en tub balsam från min tid som äppelträdsvårdare. Vet inte om detta har varit min, eller kanske hellre, rankans räddning men, oberoende av när jag kommer till skott, tänker jag nog fortsätta att göra så. En liten dutt balsam på snittytan kan väl aldrig skada!?

Har tidigare skrivit om min lust att försöka mig på att också göra vin av druvorna. Det har inte blivit av än men kanske till hösten... Den förra skörden var stor och i år får jag kanske nöjet att plocka även blå druvor. De lär vara ändå godare! Det enda som fattas är ett bra och enkelt recept. Kanske jag får pröva mig fram. Det kommer ju inte att handla om några jättestora mängder.... men jag vill väldigt gärna att det ska bli ett urgott vin! Den där ambitionen man har att allt ska lyckas på en gång! Fast, jag är uppskattar verkligen ett gott vin också.

Nu är timmen sen och det är dags för denna "tröttis" att få en välförtjänt vila.
Go´natt säger Eva

två små vinrankor

Vad härligt det är att öppna altandörren och kliva ut i solgasset! Snart kan vi sitta ute och äta. Vad jag längtar! Olle har varit till båten och påbörjat arbetet med den. Tvätt, slip, polering och diverse småreparationer. Ja, allt har han förstås inte gjort idag. Tog av sig på överkroppen och skrapade på båtskrovet. Var litet fundersam när han kom hem om han möjligtvis brännt sig....

Själv har jag tagit bort ljusdekoren på staketet. Julen varar hos oss intill påska. Jag tycker om när det lyser litet i den mörka natten men såhär lagomt till påsk får jag ge mig och i stället spana efter de naturligt ljusa nätterna.

Kunde inte låta bli att lyfta ut mina skötebarn, de 2 överlevande vinrankeplantorna, av ca 15 pinnar som jag nu i vinter försökte få att gro. Man är ju ingen expert!

Dessutom har jag nafsat till mig nya pinnar från mina 2 vinrankor. Har 4 ölglas fyllda med vatten och små pinnmöjligheter. De håller på att veckla ut sina blad just nu. Har jag tur får en och annan också små rötter. Vill försöka plantera ut vinrankor på Vätö, där släkten har sommarställen. Visserligen finns det också en massa hungriga harar där, men jag som är optimist, tänker ändå plantera ut några rankor.


ur min "pinnsamling"

Eva