undervinrankans blogg

 

Är i dag i Gamla Stan och jobbar. Att ta sig till Castor på Österlånggatan är inte helt lätt, nu på vintern... Det är moddigt och dåligt snöröjt. Dessutom bör man hela tiden kolla hur det ser ut på tak och stuprännor. Jag tycker det är läskigt med alla istappar som hänger och dinglar här och där. Vill inte få något sådant på min knopp! Näää, fram för en vacker hatt i stället!

Allting kretsar runt huvudbonader... Den här gången ska jag blomma ut i det där att tillverka hattar! Drömmen om att bli hattmakare har funnits så länge och jag har ”trevat” mig fram och inte riktigt vågat eller – kanske valt – att inte satsa så helhjärtat.... Men NU!

Ja, jag skriver nog mycket, just nu, för att peppa mig själv.... De där puffarna - som jag fick så mycket av min mamma medan hon levde – får jag numera producera själv. Känner på mig att jag på något vis förmedlar det hon i dag kunde ha sagt till mig. Vilken klok liten tant! Hurra! (Vilken tant jag menar, får du gissa!)

 

Nyss, precis som jag skulle till att äta, kom två killar från skatteverket in för att undersöka om Castor skött sig och beställt ett nytt kassaregister. Att vi hade gjort detta visste jag, men var skulle jag hitta något bevis för detta? I och med att, vi medlemmar turas om att jobba och att det ibland blir långt mellan varven, är det inte så lätt att ha hålla reda på all information. Killarna stod och trampade, skulle säkert hinna med att besöka en massa butiker och så fastnade de här, hos en Eva som ingenting hittade.....

Tja, allting löste sig till slut men, tycker det verkar vara ett stort slöseri med Skatteverkets resurser att springa runt och kontrollera ett sådant litet företag som vårat! Två killar dessutom. Vore det inte bättre om de lade resurserna på att ”jaga” riktiga skurkar?

Idag är det annars mycket lugnt här i affären. Knappt några besökare så försäljning blir nog mager.

Olle skickade med mig vår nya, lilla minidator, och det passar ju bra att bekanta sig med den en sådan här dag. Jag fingra och har mig. Gör fel och gör rätt. Lär mig ett och annat på vägen. Nyss upptäckte jag skulle bära mig åt för att kunna fota med den inbyggda webbkameran. Roar mig ofantligt!

Har förstås också med mig en bok. Läser Marta Beck, ”Finn din egen polstjärna”. Tycker att jag kan hålla med om mycket som hon beskriver, ”vikten av att röra sig åt rätt håll”.... Blir glad och fnissig när jag för mig själv tolkar det som att min väg går spikrakt till ”hattifnattilandet”. Ett stort uns av allvar finns det dock i detta fniss.