undervinrankans blogg

Minusgrader, en sådär fem. Olle och jag har slappat i flera dagar men idag blev det dusch och ytterkläder på.

Vi tog oss en promenad till stadens centrum. Tar bara 25 minuter, så vi förtog oss inte!

Kul att komma ut bland folk. Uppsala är egentligen en riktigt stor stad men centrumet är minimalt. Stora Torget är navet. Och väl där känns det som om man befinner sig i en by.

Vi hade litet småärenden och de var snart avklarade. Det roliga med ett så litet centrum är att vi alltid träffar folk vi känner. Idag snubblade vi bland annat över en vän som vi inte sett på länge. Hon hade en barnvagn med en mörklockig söt liten tjej i. Va, ett barn till???!!! Fnittrande berättade hon om en julresa till makens hemland. På väg dit blev de av med hela packningen, 40 kg presenter, kläder och preventivmedel….och inte dök bagaget upp igen.  Tjaa, sånt händer. Inte var det roligt just då, alla väl genomtänkta gåvor till en stor familj, och de personliga tillhörigheterna som hade behövts. De enda som återstod var att gilla läget och hanka sig fram. Resan gav dem också , helt oplanerat, ett litet barn på väg. Farmor tycker i efterhand att det var 1000 gånger roligare – än en julklapp -  att få denna lilla tjej i familjen. Mamman instämmer. Lilla sladdbarnet är tydligen helt underbart!

Vad lite man vet, tänker jag. Tråkigheter kan på sikt föra till något helt oförutsebart härligt!

Såhär inför ett nytt år grunnar jag alltid litet mer. Tycker att det är spännande och fullt av möjligheter att börja på nytt. Inget vet vi om vad som väntar oss…. Bara att vi alla hela tiden ställs inför personliga val som kommer att prägla innehållet i detta nya 2009.

 
Att välja sådant som gör en glad och stark, som att vara med människor som man mår gott av att vara nära. Eller, att bejaka ”hela” sig själv. Att ta plats, gärna i samklang med andra. Att medvetet se och leva i nuet. En viss planering framåt ska man nog alltid ha men den får inte vara för stelbent eller ta över energin som behövs i nuet. Tycker jag….