undervinrankans blogg

Med mycket tvekan skriver jag om detta... Men nu är det såhär, gränsen är nådd!! Jag orkar inte med att ha det såhär! Måste få ventilera det som sker i min närhet. Och det som plågar och gör mig skiträdd.

 

Sedan hösten 2009 har det bostadsområde där  Olle och jag lever varit utsatt för en massa bilbränder. Detta både inom vårt bostadsområde och utanför området i angränsade gator. Boende, våra grannar i de 132 lägenheterna, har drabbats av ett 20-tal uppbrända bilar... Eftersom det inte finns så många bilar kvar på vårt område tror jag att vi och våran gamla, välfungerande bil, snart står på tur att uppeldas. Jäklar vad hemskt att ens sätta ord på detta!!!

 

I vår trappuppgång finns det sex lägenheter. Två hushåll har redan förlorat sin bil. En tillhörde en ensamstående mamma med två små barn. Äntligen hade hon sparat ihop pengar till en gammal bil som skulle bära henne och barnen till storköpsaffären och, i mån av lämpligt väder, till badplatsen eller till andra "nödvändiga" besöksmål. Lyckan varade någon vecka... sedan kom "brännarna"...

 

  Förra vecka slog pyromanerna till igen, min granne, en "grand old lady" vaknade - liksom jag - när bilalarmet körde igång. Hon har ett rejält hjärtfel och fick mycket svårt att andas. Hennes bil brann och ingenting kunde vi göra. Bara vänta på underbara Brandförsvaret. Grannbilen på parkeringen intill blev under dessa väntans tider så skadad att den också "gick åt pepperoni"...

 

Tänk er bara, att vakna och känna stark brandlukt via fönstret på glänt... Nästa steg var att öppna fönstret på vid gavel och se vad som åstadkom brandlukten... Visst andades jag ut när jag såg att det inte var våran bil - än - men ändå... Detta är så gräsligt att man bara inte vill vara med om något så hemskt.

 

Jag tog på mig morgonrocken, tog kameran och ställde mig i vår port för att invänta brandmännen... Fotade litet. Kändes som om det tog en oändlig tid innan "räddarna" kom.. men det gick nog ganska fort ändå.  Utanför dörren dök en annan granne upp. Hon har genomlevt två bilbränder och parkerar numera på annat ställe än på våran gård... Sova kan hon dock inte så bra... Hade från balkongen hört ett ungdomsgäng "stöka" förbi hennes hus och sedan försvinna ur sikte... Sedan kom billarmet och brandröken.... Hon gick ut för att kolla läget.  Mardrömmen bara fortsätter för henne. Jag drog in henne i säkerhet bakom vår port.  Nu hade hon "ågren" för att hon inte omedelbart ringde polisen när det där gänget dök upp. Men, det är ju svårt att alltid göra rätt. När gänget dök upp fanns det egentligen ingen orsak att tro att det skulle ställa till med en ny brand. Jag försökte trösta henne och få henne att inse att att sådant är omöjligt att förutse. 

 

 

 

 

Hur det nu än är, vi boende känner oss mycket otrygga just nu... Jag önskar så att dehär brännarna åker fast. De fattar nog inte alls hur illa de gör oss!! Fast, det är ju ingen ursäkt...