undervinrankans blogg

 

Hej igen!

Idag har jag satt vin! Spännande värre! Har plockat en massa druvor och klippt bort alla skaft. Himla mycket jobb! Sedan körde jag litet druvor i taget, helt kort i matberedaren. Blev inget trampande i badkaret i år... Blandade gröna, ca 10 kg, med blå, ca 1 kg (= allt jag fick i år). Tillsatte dessutom 2 l blå druvsaft, inköpt på Lidl. Saften är pastöriserad men, innehåller vad jag kan läsa mig till, inga tillsatser. Man måste ju våga prova...

 

 

 

 

 

 

 Köpte två nya jäshinkar samt en sats rött riojavin inför dagens vinberedning. Nu har jag två hinkar stående i köket...En med egna druvor och en med köpesinnehåll.  Insåg plötsligt att jag skulle kunna blanda innehållet från dessa två hinkar när de väl jäst färdigt. Det är ju litet trolleri dethär med att jäsa eget vin och spelreglerna är rätt fria. Åtminstone tycker jag att det det känns så för mig. Kanske skulle en blandning av de båda vinmöjligheterna bli helt perfekt... Personligen så föredrar jag rött vin. Det får gärna vara litet strävt och "barskt". Får väl pröva mig fram.

Kvar på uteplatsen är ganska mycket druvor att plocka och göra något av. Frosten närmar sig med stormsteg och jag ska nog plocka resten och göra ytterligare något experiment, i vinväg. Har litet plommon i frysen och sedan finns det ju druvsaft att köpa...

 

Lilla kissen Seven mår bra igen. Skönt tycker jag. Har blivit så fäst vid de små liven.

 

 

 

 

Lilla Snuttan, Seven, och jag är för tillfället båda "kvarlämnade". Olle, han är ute och frasar på Salthavet och pantern Lill-O gillar, bäst av allt just nu, att sitta och spana efter andra stridslystna (???) kattgubbar, på uthusets tak. Dethär med altanliv är inget för honom. Tror förresten att han fått rejält med spö för någon dag sedan. Är litet repig både här och där…. Tycker också att han verkar något matt... Kanske har insett att han inte är oövervinnerlig! Känner mig mindre orolig för resultatet av hans slagsmålsbataljer. Små repor läker ganska fort....

 

 

 

 

 

 

Lilla matvraket, "Prickiga korven" och jag huserar däremot på altanen. Hon har förstås sin sele på med telnr hit. Efter att tidigare i veckan ha letat efter henne i grannskapet i en massa timmar fick jag en stark känsla att hon nog inte klarar av dethär med frihet. Har fått för mig att hon inte hittar hem. Hon snusar som, en minitjur Ferdinand, i blommor och blader och vandrar vidare, helt förförd av alla dessa spännande dofter, och har inte alls koll på vart tassarna för henne.... Ärligt talat är hon väl inte världens mest kloka katt heller.... Men hon är förstås helt bedårande på sitt sätt!

  

Nu håller jag den låga staketgrinden stängd och altandörrarna är öppna. Seven har, vad jag vet, inte gjort ett endaste försök att hoppa upp på staketet och ta sig ut. Vi har det bra där på altanen. Sitter i varsin solstol och myser. Jag läser och hon sover. Emellanåt går jag en liten runda med henne - då kopplad - via några spännande buskar. Jaa, det här verkar ganska vettigt!

 

Den frasande seglaren ringer då och då och rapporter om underbara öar och en och annan allmänn bastu där ute i det salta havet. Han är lycklig! Det är jag också. Ganska skönt att vara hemmavid och någon måste passa katterna. Min undervisning i att bli näthandlar har börjat igen efter semestern och jag har inga sysselsättningsproblem. Tycker att det är kul att gå till Studiefrämjandet.

  

Idag har jag rengjort vår fontän. Katterna gillar att dricka ur den och då får det inte bli för mycket alger. Nu var det nog snudd på för mycket grönt i den men efter en brottningsmatch med tunga delar och en "sprättig" vattenslang är jag genomblöt och fontänens vattnet klart och fint. Nu kan jag slappa i den goa värmen igen!

 

Vad frihet kan ställa till med.... Bland annat tillrättalägga en uppfattning om en katt.

 

Lill-O, vår ömhetstörstande "lilla" skruttkatt, visserligen drygt 5 kg, men dock, har visat upp mer av sig själv. Dr Jekyll and mr Hyde.... Fast, egentligen handlar det nog om instinkter och helt adekvat beteende. Katternas riktiga matte har informerat oss om att båda kissarna är steriliserade/kastrerade.....Men, vad då??! Skruttkatten är minsann väldigt aktiv för att vara snöpt!

 

 

 

 

  

Kan ni tro att dethär lilla fridsamma djuret kan bli en furie???? Jajjamensam!! Brölande, vrålande och med all sina korta hårstrån utspretade. En  syn för gudarna! Naturkrafter. Mindre roligt för grannarna och deras katter...

 

Från ett hörn av trädgården, det där uthustak och vildvuxna växter frodas hörs numera då och då kattskrik. Lill-O verkar mestadels vara inblandad. Känner mig faktiskt smått orolig, både att han ska skada något djur eller bli skadad själv.... Jämaligen vilket dilemma! Antagligen bör vi nog rådfråga någon veterinär. Skrället är nog inte av med all sin "manlighet". Kan tänka mig att han har en testikel kvar i magen någonstans...

 

Häromdagen kom en främmande katt in till oss genom den öppna altandörren. Smet in under soffan och Lill-O låg där framför soffan, på väg under, stel som om han vore gipsad med alla hår i raggposition och de ljud han utstötte var ytterst hotfulla, högljudda och mycket skrämmande. Lyckades ta tag i honom och slängde in skrället på toa innan katastrofen var total. Inkräktare smet ut illa kvickt och kommer troligen aldrig tillbaka.

 

Men, vad gör vi? Veterinär, ytterligare ingrepp eller ej??? 

 

 

Våra gullekatter har så smått blivit utekatter... Visserligen påselade men dock!

 

Friheten började när vi var på Gotland och katternas riktiga matte, Olles dotter, bodde hos oss. Hon selade på dem och släppte ut dem på morgonen när hon kommit hit efter sitt nattarbete. Lämnade helt sonika altandörren och staketgrinden öppna och gick och lade sig.

 

Katterna "jublade" och pep iväg. När mattes vila var tillända vaknade hon och mestadels hade hon båda kissarna tätt pressade, djupt sovande, bredvid sig i sängen. Gulligt tycker jag!

 

Under dessa dagar hände det också att hon fick ge sig iväg ut och leta rätt på de små liven. Mina grannar har minsann skvallrat om sina möten med katternas sökande matte. (Fniss) Snokande, ropande återbördade hon kissarna varje gång till hemmets säkra skydd. En gång var stora ömhetstörstande Lill-O borta i 6 timmar. Usch vad nervöst. Matte hittade honom till slut på ett litet uthustak här i närheten.

 

 

 

(Lill-O återvänder till det tak. Här är det mina rop som han besvarar med ett rejält mjauande!)

 

Nu är riktiga matte hemma hos sig i Stockholm och Olle och jag basar över de små livens utflykter. Matte har bestämt att vi måste släppa ut dem och jag tycker att det är skitjobbigt!!! Samtidigt ser jag vad lyckliga och tillfreds katterna är/blir av att få röra sig fritt... Sitta och snusa i vinden, jaga stora vilsekomna harpaltar, eventuellt utöka bekantskapen med mer eller mindre nyfikna katter. Jaa, deras tillvaro har nog blivit bra mycket mer spännande...

 

 

 

 

Här sitter Lill-O och filosoferar. Mycket av det gröna består av vinrankor. Fukten och värmen har gjort gott. Vindruvorna sväller. Kolla!

 

 

 

 

Vår lilla fontän bor på altanen under sommaren. Seven som är en Bengalkatt räds inte vatten. Hon kliver helt sonika upp på altanen och dricker. Mysiga "lillsnuttan"!

 

 

 

Mina nya rutiner består nu av att sela på katterna på morgonen, dra djupt efter andan och släppa ut dem. Fyannemej, vad svårt det är!!! De studsar ögonblickligen iväg. Ibland åt olika håll. Jag försöker hela tiden att ha åtminstone en liten uppfattning om i vilken riktning de tar vägen. Inte helt lätt! Då och då går eller cyklar jag ut på spaning. Det är en ganska läskig balansgång dethär att ge "gullekatterna" lagom mycket frihet...

 

 

Nu sitter jag här igen, mitt i svarta natten, och försöker skriva ett nytt inlägg! För tredje gången!!!

 

Vet inte vad jag gör, "snubblar på en tagent, och så är inlägget borta... Fy vad det känns taskigt! Men  det är bara att börja om från början.

 

Hemma har vi en sjukstuga. Nu har Kapten S drabbats av dunderförkylningen som jag glad i hågen och helt ovetande, tog med hem efter marknaden. Han går igenom alla stadier som jag redan passerat, näsdropp, huvudvärk, feber, frossa, svett och illamående. Usch, vad jag avskyr förkylningar! När jag i förra veckan sa till Kapten att jag absolut inte kunde gå med på teatern på lördag, blev han smått förnärmad på mig. Men nu, nu har han fattat galoppen! Alltså, han är så ämlig och sjuk just nu och jag, jag är smått skadeglad. Såhär känns det när man inte orkar gå på teater ...

 

Nu ska jag hoppa tillbaka till mitt egentliga ämne som är katter. Sedan augusti delar vi bostad med två helt underbara katter, Lill-O och Seven. De är båda 8+ och alltså i sin medelålder. Nu håller vi på att vänja oss vid varandra och det går riktigt bra. Men det har redan levt ett långt kattliv utan oss och det är mycket som vi inte vet om deras tidigare liv. I och för sig har katterna funnits länge i vår värld, de har bott ca 5 år med Kaptens dotter i Stockholm och varit på besök hemma hos oss flera gånger. Men situationen är ju ny, nu när vi har ansvar för dem.

 

Lill-O är en stor skrangelbent Oriental, försiktig, ängslig, sävlig, ömhetstörstande och mycket smidig. Seven är en liten, rysligt söt Bengal, äventyrslysten, nyfiken, självständig, kan-själv, och ganska klumpig. Vilka kontraster! De är väldigt förtjusta i varandra, skulle nog inte klara en dag utan den andra, och både jag och Kapten är helt förtrollade av dem.

 

I höst har vi samlat alla våra böcker i gästrummet. Kapten hittade en bok som jag köpte för över 20 år sedan. Den stack han under näsan på mig och sa att jag borde läsa. Boken är skriven av Patricia Moyes och heter, "Tala med din katt".

- Nu tror jag att det spökar! Har den gångna kvällen, för tredje kvällen i rad, försökt att skriva på mitt inlägg. Så fort jag närmar mig bloggens egentliga innehåll, detdär om att tala med katter, tappar jag min text. Fattar ingenting!!!! Är det min okunskap, ovanan vid Passagens ”skrivsystem”, eller …. Hokus Pokus????? Sitter nu med ett Word dokument som jag ska kopiera in, om det går. –

”Det här är väl någonting du bör läsa nu” sa han och släppte den i mitt knä. Ja, kanske det tänkte jag och började bläddra. Hmmm, riktigt roligt skriven, och innehållet känns vettigt! Visst, jag har läst boken för länge sedan men hade då ingen katt. Nu, däremot, har vi två stycken. Innekatter som knappt satt sin tass på Moder Jord.

Nu har jag börjat prata med, och lyssna på dessa katter, enligt bokens direktiv. Känns kul och spännande! Sen hur det går att tolka, vad de i sin tur säger till mig, är väl inte helt odiskutabelt….. Jag får återkomma och berätta om hur det går.

Lill-O har valt mig till ”sin människa” här hemma och jag tycker att Seven söker sig till Kapten. Men jag försöker ofta att hålla i detta sprattlande knyte, åtminstone ett ögonblick, och smeka henne så ofta det går. Ibland ger jag henne några smulor ost bara för att hon älskar det och för att ”ställa mig in” hos henne. Få se vart detta leder.

 

 

 

Båda katterna låter emellanåt mycket, från det knappt hörbara till kraftiga skrin. Jag ser fram emot att bättre begripa vad de vill. Lill-O älskar att ligga som en boa runt min hals. Väl på plats, kurrar han förnöjt och puffar lätt mot mitt ansikte. Inte att undra på att man blir förälskad i en sådan katt. Sitter jag för länge vid dator, som nu, jalar han och visar tydligt att jag borde ägna mig åt honom i stället. Då pratar jag med honom och berättar att det inte passar mig just nu, jag ska "bry mig om" honom när jag är klar vid datorn. Lill-O lyssnar, tystnar och återkommer efter 2 minuter, ivrigt jalande.... Suck.

 

Så nu måste jag nog sluta.