undervinrankans blogg

Det finns många människor i min värld som jag tycker mycket om.

En av dem är J. Vi målar tillsammans och fnittrar, surrar och gormar i målargängen - tisdag och söndag - som vi är en del av.

Idag, söndag, målade vi porträtt. Modellen var en yngre kvinna som vi redan träffat några gånger som krokimodell. Vi var 6 personer som ”tolkade” henne på vårt alldeles egna sätt. När vi har fikrast, och även när vi målat färdigt, sveper jag runt med kameran och fotar de bilder vi har åstadkommit. Jättekul tycker jag, och när jag kommer hem och lägger in bilderna på datorn är det spännande att se hur olika vi ”fångat in” vår modell… Vi som målar är förvisso mycket olika och även hur vi uttrycker oss i en bild… Men, det spelar ingen roll, var vi än är, kan vi säkerligen växa!

Modellen idag, ja, hon är en ung kvinna som man blir jättelycklig över att höra hur hon tänker. Ibland är vi så pessimistiska här i Sverige. Men det finns så mycket gott att suga åt sig… Så, varför inte välja detta!!!! Hon pratade en hel del om sig själv och om sin bakgrund. Tyckte mycket om katter och det var ju ett stort plus för mig. Sedan frågade hon ut oss ”penslar” om våra bakgrunder och göranden.. Mysigt tycker jag! Vi , i målargänget – eventuellt är det mest jag - tjollrar om att vi skulle vilja medverka i någon Tv-film, ”Söndagsmålarnas” filosofiska, kreativa sammankomster. Tja, vem vet. Men ,våra samtal, både under målandet och när vi fikar, är helt underbara!

Min målarkompis klagade över att hon hade så mycket bilder att hon inte riktigt visst vad hon skulle göra av dem. ”Jamen, ge en till mig”, var jag snabb att replikera…. Man måste ju ta chansen! Ja, till min stora lycka fick jag en bild. Nu hänger den på väggen över min arbetsplats! Jag är jättelycklig!

Hennes bilder drabbar mig i själen!

Min målarkompis J är jättebegåvad! Fast, hon vet inte om det själv… På något vis tolkar hon själen hos den hon avbildar – tycker jag - . Är litet avundsjuk på hennes ”frihet” i avbildandet. Älskar det hon gör!  Men, var och en har sin väg att gå. Är nog litet ”petimeter” själv. Kolla på min bild… längtar efter större frihet!

I morgon ska jag börja på en vuxenutbildning i Studiefrämjandets regi, tillsammans med min vän "Fettpärlan, "Affärsutbildning - Näthandel. Är också jag smörtokig = även en fettpärla, och tror att vi får (allt utom kursmaterial är gratis) en jättebra utbildning av generösa Uppsala Kommun...Återkommer förstås med rapportering om detta.

Minusgrader, en sådär fem. Olle och jag har slappat i flera dagar men idag blev det dusch och ytterkläder på.

Vi tog oss en promenad till stadens centrum. Tar bara 25 minuter, så vi förtog oss inte!

Kul att komma ut bland folk. Uppsala är egentligen en riktigt stor stad men centrumet är minimalt. Stora Torget är navet. Och väl där känns det som om man befinner sig i en by.

Vi hade litet småärenden och de var snart avklarade. Det roliga med ett så litet centrum är att vi alltid träffar folk vi känner. Idag snubblade vi bland annat över en vän som vi inte sett på länge. Hon hade en barnvagn med en mörklockig söt liten tjej i. Va, ett barn till???!!! Fnittrande berättade hon om en julresa till makens hemland. På väg dit blev de av med hela packningen, 40 kg presenter, kläder och preventivmedel….och inte dök bagaget upp igen.  Tjaa, sånt händer. Inte var det roligt just då, alla väl genomtänkta gåvor till en stor familj, och de personliga tillhörigheterna som hade behövts. De enda som återstod var att gilla läget och hanka sig fram. Resan gav dem också , helt oplanerat, ett litet barn på väg. Farmor tycker i efterhand att det var 1000 gånger roligare – än en julklapp -  att få denna lilla tjej i familjen. Mamman instämmer. Lilla sladdbarnet är tydligen helt underbart!

Vad lite man vet, tänker jag. Tråkigheter kan på sikt föra till något helt oförutsebart härligt!

Såhär inför ett nytt år grunnar jag alltid litet mer. Tycker att det är spännande och fullt av möjligheter att börja på nytt. Inget vet vi om vad som väntar oss…. Bara att vi alla hela tiden ställs inför personliga val som kommer att prägla innehållet i detta nya 2009.

 
Att välja sådant som gör en glad och stark, som att vara med människor som man mår gott av att vara nära. Eller, att bejaka ”hela” sig själv. Att ta plats, gärna i samklang med andra. Att medvetet se och leva i nuet. En viss planering framåt ska man nog alltid ha men den får inte vara för stelbent eller ta över energin som behövs i nuet. Tycker jag….