undervinrankans blogg

Våra gullekatter har så smått blivit utekatter... Visserligen påselade men dock!

 

Friheten började när vi var på Gotland och katternas riktiga matte, Olles dotter, bodde hos oss. Hon selade på dem och släppte ut dem på morgonen när hon kommit hit efter sitt nattarbete. Lämnade helt sonika altandörren och staketgrinden öppna och gick och lade sig.

 

Katterna "jublade" och pep iväg. När mattes vila var tillända vaknade hon och mestadels hade hon båda kissarna tätt pressade, djupt sovande, bredvid sig i sängen. Gulligt tycker jag!

 

Under dessa dagar hände det också att hon fick ge sig iväg ut och leta rätt på de små liven. Mina grannar har minsann skvallrat om sina möten med katternas sökande matte. (Fniss) Snokande, ropande återbördade hon kissarna varje gång till hemmets säkra skydd. En gång var stora ömhetstörstande Lill-O borta i 6 timmar. Usch vad nervöst. Matte hittade honom till slut på ett litet uthustak här i närheten.

 

 

 

(Lill-O återvänder till det tak. Här är det mina rop som han besvarar med ett rejält mjauande!)

 

Nu är riktiga matte hemma hos sig i Stockholm och Olle och jag basar över de små livens utflykter. Matte har bestämt att vi måste släppa ut dem och jag tycker att det är skitjobbigt!!! Samtidigt ser jag vad lyckliga och tillfreds katterna är/blir av att få röra sig fritt... Sitta och snusa i vinden, jaga stora vilsekomna harpaltar, eventuellt utöka bekantskapen med mer eller mindre nyfikna katter. Jaa, deras tillvaro har nog blivit bra mycket mer spännande...

 

 

 

 

Här sitter Lill-O och filosoferar. Mycket av det gröna består av vinrankor. Fukten och värmen har gjort gott. Vindruvorna sväller. Kolla!

 

 

 

 

Vår lilla fontän bor på altanen under sommaren. Seven som är en Bengalkatt räds inte vatten. Hon kliver helt sonika upp på altanen och dricker. Mysiga "lillsnuttan"!

 

 

 

Mina nya rutiner består nu av att sela på katterna på morgonen, dra djupt efter andan och släppa ut dem. Fyannemej, vad svårt det är!!! De studsar ögonblickligen iväg. Ibland åt olika håll. Jag försöker hela tiden att ha åtminstone en liten uppfattning om i vilken riktning de tar vägen. Inte helt lätt! Då och då går eller cyklar jag ut på spaning. Det är en ganska läskig balansgång dethär att ge "gullekatterna" lagom mycket frihet...

 

 

 Jag är odlare av och mycket förtjust i vinrankor. Har både gröna och blåbärande plantor. De växer utanför min altan och tål - 25 till - 30 grader. På vintern ska de beskäras och jag brukar ta rätt på pinnarna då. Knipsar till dem så att de har ett "öga" kvar nertill och ett upptill. Pinnarna stoppar jag i vatten och sedan väntar jag...

 

Årets pinnar kommer huvudsakligen från rankan med blå vindruvor. Blir så lycklig när jag ser dem. Livet spricker ut ur dem och känns så starkt och hoppingivande! Nu återstår bara att invänta rottrådarna. Alla får inte sådana men ändå blir säkert över hälften av pinnar nya druvbärare. Någon gång om en sisådär tre-fyra år. Att odla är mestadeles en långvarig process. I väntan på druvor kan man plocka blad och göra dolmades. Det är gott!

 

 

 Kunde inte låta bli att fota min nya arbetshörna. Den är förstås inte klar än men den blir nog bra när jag fått stöka ett tag. Ömhetstörstande Lill-O tycker att det är jättemysigt att hoppa upp på höga hyllan. Olle var litet bekymrad över hur han skulle komma ner igen, men det är inga problem... Nu sitter han där uppe och jalar och trivs. Har koll på allt som rör sig.

 

 

 

 

 

Och jag, jag lyssnar på Nina Simon... På Spotify finns den ca 1200 olika inspelningar med henne... Inte klokt. Hade ingen aning om att hon lämnat så mycket material efter sig.