Men det finns inget godis hemma och lika bra är det..

Gubben jobbade denna allhelgona.

Han hade en egen kyrka att hålla ställningarna i

Han var snäll och tog bussen så jag och alla hundarna kunde
komma ut i skogen i lite dagsljus.
*snällt*

Jag var snäll tillbaka och hämtade honom när han slutade vid
17 och så åkte vi en vända till våra bortgågna .
Vi började på djurkyrkogården där två saknade vänner ligger ,
Tim & Dandy.
Det är så vackert att skåda ut över alla ljus.

Sen gick vi in på Matteus och till dom tre gravar och fyra i
minneslunden vi särskilt tänker på

Som vanligt tar våran alla helgons promenad en väldans tid...
Det beror inte på att vi står i djup försjunkenhet och eftertanke
vid varje grav inte..
Det beror på att Linnéa inte klarar av att gå förbi ett slocknat
gravljus...

Hon tycker det är synd om den som ligger begrav där som inget
ljus har och om den som tänt det och som går hem i tron på att
det nu lyser ett ljus på graven.
Så vi går sakta över kyrkogårde och tänder alla slocknade ljus vi
ser p vägen...
Hon brukar även se till att vi har ett gäng extra ljus med som
kan ställas på en extra sorligt tom grav.
Som det kvarteret vi gick i genom där 9 gravar var smyckade med
liggare och ljus och den 10 stod ensam övergiven..
Klart den måste få ett ljus enligt Linnéa.

Lilla gumman vad ska det bli av dig egentligen?

Så var det dags att följa Farbror till hans sista vila.
Inget man står i kö för att få göra...gå på Begravning.
Linnea har inte varit p någon begravning ,hon har många tankar.
Emma har varit på sin farfars för 11 år sedan ,7 år gammal och mogen redan då.

Martin har gått till garaget för att byta till sommardäck.Det är väl hans sätt.
Jag känner bara-Varför ska du göra det just i dag??? Tänk om ngt däck sitter fast el nått av alla andra 1000 grejer som kan gå fel går fel och vi blir sena??? Men jag säjer inget om det.
Vi ska hämta Frun innan,det gör mig stressad.

Jag har miljoner stressiga fjärilar ( eller den ngr gråare nattfjärilen.) i min magen
Har jag koll på allas kläder nu?
Passar allas kläder till ändamålet?
M har sin kostym och vit skjorta.-Kollad fixad och klar (aningen stor är den ...)
L har en mörklila långärmad topp och en grå hängselklänning ,svarta tights och sina svarta stövlar
E har en beige kjol(alt svarta byxor) och en grön blus ,strumbyxor och svarta stövletter
Och jag.Svarta byxor mörklila topp grå kofta svarta stövlar.

Det får gå,det får duga.
Ska hämta handblommorna snart.Varsin röd grebera med ngn kvist till.
För att jag gillar gerbera.
Farbror kunde inte bry sig mindre ang blommor...trams.

I går somnade M´s farbror in.
Helt stilla i sitt hem, i sin säng

Vi blev alla chockade

Visst ,han var krasslig
Men inte döende

Ingen räknade med att han skulle dö NU??!!
Han skulle ju till Us och få svar på proverna han var där och
tog förra veckan

Att dö stod lixom inte på listan

Det gick snabbt att blåsa ut livets ljus,men kvar står vi och undrar

Vad hände?
Varför hände det just nu?
Kunde vi gjort något annorlunda?
Vem ringer man först?
Vem ringer man sen?
Hur ville han ha det?
Fonus sa ta med finkostymen
Han gillade inte kostym..
Ska han behöva begravas i ngt han inte gilla?
När själen inte orkar tänka p ogreppbara saker kommer andra tankar
Hur gör man med autogiringar?
Visakortet?
Bilen?Vi måste sälja bilen
Vilket däckhotell var det nu igen han hade sommardäcken på?
Sen mörkare tankar
Sånna man inte vill tänka, sopar bort

Frun är nedbruten
handlingsförlamad
Onej det finns 2 påsar räkor i frysen!Vad gör jag med dom nu?
*skit i räkorna!*
Lugn lugn ,vi tar bort räkorna.
Men mjölken då..Han var så sugen p mjölk....
Vad händer med den nu...?
Kosttilllägget då 6 kartonger som tar sån plats
Vi tar med dom,lämnar tillbaka det är okej

Måste vara stark.
För frun.
Ta beslut
Ringa gamla vänner Höra deras glada,hjärtliga ;Nämen Hej ,vad kul
att höra av dig!!
Sen höra deras misstro,chocken igen och igen
Riva upp allt igen och igen
Ringa begravningsbyrån
Hej jo jag behöver nog hjälp tror jag eller jo det behöver jag...

Det känns som om dett lättaste man kan göra är att dö.
För det är inte lätt att stå här kvar

I går var det en ganska jobbig dag.

En nära lite äldre släkting har en Maine Coon som heter Finax

Finax fyllde 19 i höstas och börjde se ganska risig ut.
I oktober pratade jag lite löst med matte om att  Finax kanske inte mådde så bra...
Hon slog i från sig ganska mkt med ord som "han äter JÄTTEBRA!" och "I dag var han JÄTTEpigg!"
Husse i huset bev sjuk i november och våra besök i deras hem blev tättare iom att dom behövde mera hjälp.
Såg snabbt att Kisse inte hade friskat på sig precis....
Eftersom jag inte direkt är känd för min milda och försagda personlighet.... så tog jag upp Kisses hälsa igen.
Nu var inte tonen lika offensiv...Men han äter och dricker jue...Fast han rör sig inte jättemkt kanske..och han kissar väldigt mkt..och han har börjat vanka och skrika om nätterna...Men i dag är han jättepigg!!
Jo men man ser ju att han inte mår jättebra och man förstår ju att kroppen inte orkar,den är 19 år..Han har ju haft ett långt och bra liv ,fått varit med i husvagnen på sommaren och så...Du får försöka tänka på om det kanske inte börjar bli dags..för Finax skull.Han är ju värd ett värdigt slut.

I mitten på november åkte hussen in  på Us för stor operation och ganska lång sjukhusvistelse efteråt.Det vart lite traumatiskt men gick bra.Jul kom och jul gick med många resor fram och åter och en dag när vi pratades vid så sa jag att nu vännen måste jag som utomstående ta ett beslut åt dig.Det är så lätt att man klamrar sig fast och hoppas och tror att det ska bli bättre.Men Kisse kommer inte bli bättre,Kisse plågas och är värd ett bättre slut på sitt långa bra liv.
Matten började gråta och höll med.Men hon kände oxå en oro att dom på sjukhuset skulle tycka hon väntat för länge och kanske skälla på henne.
Jag bedyrade henne att det skulle dom inte alls göra,och om hon verkligen ville så kunde jag åka själv med Kisse.
Nej hon ville följa med honom...

Sista vardagen innan nyåret var jag in till veterinären och bokade en tid till tisd efter nyår.
Jag berättade oxå om mattens oro och att kisse var ganska luggsliten.
Dom försäkrade mig om att skäll skulle matten inte få och dom tyckte jag gjorde rätt som klev in och jälpte till med ett svårt beslut.
Det var skönt att höra för jag kände mig faktiskt som en stor skurk... 
Så i går var det dags.Jag hämtade matten och Kisse efter jobbet och redan i bilen rann mattes tårar.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att shit vad gör jag,har jag verkligen rätt att tvinga någon annan att ta bort sin älskade katt?Kommer hon hata mig forever nu??
En blick p kisse så kände jag att jo men det får väl kosta det då isf...
Vi fick komma in på ett rum direkt och det fylldes i lite papper och pratades och gräts,kisse fick en spruta och somnade in ganska snabbt.Vi fick vara själva en stund med kisse.Matte grät och berättade lite om kisses bravader och att detta nog var hennes sista katt.Jag höll om henne och kände mig så skyldig,att det var jag som orsakat henne denna smärta och sorg.
Sköterskan kom in och bäddade in kisse i en fin pläd och tyckte Matten tagit det rätta beslutet och gjort kisse en tjänst.Nu slapp den lida.
Vi sa adjö åt Finax och jag skjutsade hem henne.Frågade på vägen om jag skulle med upp en stund ,men det behövdes inte sa hon.

Senare på kvällen ringde jag upp henne och hörde hur det var.
Hon sa att det var tomt men att det kändes skönt och attt hon var så tacksam att jag hjälpt henne att ta beslutet.

Det kändes skönt att höra.Hoppas hon menart det oxå...
Sov gott Finax och hoppas du förlåter mig oxå.

Ja i dag skulle min svärfar fyllt år om han inte gått bort  för 10 år sedan i prostatacancer.
Kan ha fel på något år el så men han skulle ha fyllt 72 år.

Vi saknar dig och dina upptåg!

I dag har min fösta hund Lucas namnsdag. miss you...

Gnistans Lucifer

LUCAS

28/1-1984-10/6-1994

I dag fick jag äntligen aschlet ur vagnen och gjorde det jag borde gjort i onsdags ialf...

Jag ringde upp min vän som mist sin hund genom olycka i början på veckan.
Det är svårt att möta människor i sorg tycker jag.Man vet inte vad man ska säja,man är rädd att såra,el spä på sorgen.

Men egentligen behöver man inte säja så mkt för det är inte det man säjer som gör skillnad,det som hänt har hänt lixom och inget jag säjer kan ju ändra på det.
Det är nog mer ATT man ringer som spelar roll och låter den som har sorg styra samtalet.

Hon blev väldigt glad och rörd.

Sen tycker jag det är svårt att veta om man står  i "dom närmsat leden" och bör ringa eller om man mest "stör".
Hur kategoriserar man vännskap?
Är vi egentligen vänner ,eller är vi bekanta eller vad?
Hon tillhör inte dom jag pratar och messar med dagligen änns veckoligen men jag har kännt henne och hunden som förolyckades länge.
Vi träffades genom en hundklubb för *låt mig tänka* 7-8 år sedan och har sedan dess gått kurser i hop,gått promenader i hop,föreläsningar och senaste åren suttit i samma styrelse i hundklubben så vi träffas med väldigt regelbundna mellanrum.
Men är vi vänner?

Ja ja det där får funderas på en annan gång.
Nu har jag ialf ringt och vi (hon) har pratat om det elände som drabbat henne men oxå om det roliga som komma skall.

Usch usch..

I går blev en hund jag kännt i 6-7 år påkörd av tåget.
Stackars matten blev vittne till det hela men hann inget göra.
Fy så hemskt.Vilken mardröm och hur får man någonsin bort den synen från näthinnan???

Tänker på dig i din sorg.

Kristallsjukeuppdatering...

Har varit på vårdcentralen och nått som mer kändes som en hjärnspolning är den öronspolningen det visst skulle vara.
Känslan jag nu har är som när man ligger under ytan på ett emaljbadkar och pratar med någon...=S

Känner mig helt slut ärligt talat.
Att gå omkring i en värld som gungar hela tiden och bitvis vickar och snurrar till ordentligt tar mer på krafterna än man tror.

Jag fråga sköterskan om hur lång tid det kunde ta innan jag märkte om det blivit nått bättre på yrselfronten el inte,men det kunde hon inte svara på.*naturligtvis*
Detta att inte veta,att inte ha en tidsrymd gör mig tokig!

Nu går jag och lägger mig och glor upp i överslafens botten ett tag *bläää*

I dag är det min första hund Lucas födelsedag!
Han var min allra bästa vän och en hejjare på att trösta i en snurrig tonårsvärld.

Han föddes 28/1 - 1984.
Grattis Lucas hoppas du får ett fint ben  och en fin dag där uppe i himmelen!

Jag brukar kika in hos en tjej som håller p att göra sig av med sina sockermonster.
Jag känner igen mkt av det hon skriver från min egen kamp..;)

Jag vann och jag håller tummarna för henne oxå.
I dag har hon en tävling  och man kan vinna mumsig choklad.Choklad är gott och hon behöver inte den där chokladen...;)

Min motivering blir att jag tycker att jag ska få den där chokladen för att jag har vunnit och har mina sockermonster under kontroll och kan på så sätt njuta av choklad utan att falla dit..;)

I går var det kalas hos pappa.
Vad ger man en pappa som "har allt" och inget önskar sig?
Tja Linnéa och morfar delar en kärlek till negerbollar så hon bakade en JÄTTESTOR på ca 350 gr + 10-12 små negerbollar åt honom och jag vet hur mkt han gillar skraplotter så jag slängde in 5 triss

Vet inte om den stora i mitten syns så bra??

haha stor var den ialf.
Morfar blev jätteglad.
det bjöds på smörgåstårta och vanlig tårta så nu står vi oss till nästa gång det är dags att äta något...

Jobba,lagade en mkt smaskig höstgryta på ytterfilé och trattkantareller till ca 80 pers.

Åkte ner på stan ,mötte gubben och handlade objektivet (äntligen).Fatta aldrig att det skulle vara ett sånt projekt att köpa ett objektiv...?

Fika på Sandys vi åt varsin sub´s med skagenröra.Väldigt god!
For hemåt och kom till och med ihåg att hämta ut tjejernas tågbilljetter dom behöver i morgonkväll... ,svida om ,åkte mot idor ,cacha lite på vägen,hämta Emma och sara hos idor ,hem i mörkret och landa i soffan för lite fredagsmys.
Har nog dessvärr fredagsmyst lite mkt för nu mår jag lite illa....=(

Jaja kanske lär jag mig nått nång gång...Och ja lilla mamma det finns MASSOR med godis kvar...

I går var jag med Emma till ridskolan för att se på när hon red sin lektion.
Det var evigheters evigheter sen jag stod i ryttargången och kolla på henne senast...
När jag klev in i ryttargången vällde en stor sorg över mig, i nästan 6 år stod vi här måndag ut och måndag in ,frös pratade ,svettades och pratade axel vid axel på rad jag och Ulla, Irené och Lotta.
Så vart Ulla sjuk första gången och orkade inte komma varje gång.Jag  pratade med henne över telefon,sms ,var där och hälsade på när hon orkade och var glad dom gånger hon orka komma.Ulla vart frisk och allt var som vanligt ytterligare ett tag innan sjukdommen slog till igen med förnyad kraft.
Måndagsträffarna glesades ut igen.Tjejerna bytte ridgrupper men kontakten vidhölls.
Och sen nu i höstas kommer vi aldrig mera stå där i ryttargången axel mot axel. 
Kändes så konstigt ,så tomt.Jag ställde mig i "mitt fack" mellan stolparna och kunde nästan höra Ullas röst från hennes "fack" till vänster om mig.

I allafall ...Det var kul att se Emma hon red bra ,snyggt och med stilla hjälper. *stolt*

Oj vilken dag!
I går hämtade vi  Robban och hundkusinen Iris vid stationen.
Vi åkte till en rastgård först så hundarna kunde hälsa och så att Iris fick rusa av sig lite energi  innan skogen.

När vi kom till den inhägnade rastgården och vovvarna skulle få träffas så visades sig att hon var  precis i  slutlöpet.Fick lära mig att Whippetar löper senare, mycket mer och längre än andra hundar. höglöpet är mellan dag 16 och 20 och Iris var nu på dag 31.
Holger var fullständigt tikgalen så han blev utvisad och fick inte följa med till skogen sen...Han och Emma gick hem och vi andra åkte till skogen.

Var ute i skogen i underbart väder i 4 timmar.god matsäck som Iris var sugen på...

 och det var så roligt att se Iris fara fram som ett jehu över stock och sten.Detär första gången i hennes 1½ åriga liv som hon sprungit lös i skogen och hon ÄLSKADE det. Uno tog väl hand om sin kusin från storstaden och uppförde sig jättebra. inge surpelle där inte!

jag hörde på nyheterna i morse att Keith Floyd hade gått bort.
tråkigt.Jag tycker hans matlagningsprogram var jätteroliga, kanske inte med hygienen i fokus precis men underhållande !
Minns ett program,tror han var i asien någonstans och laga nån fiskrätt på en strand.
Han själv var dyngrak och så stod han där med en flaska vin ,tog en klunk ur flaskan ,smaka av fiskrätten och så skvalpa han i lite mera vin från samma flaska han nyss druckit ur  *S*
det var inte det att han var berusad på arbetet som var det roliga,för det ska man inte vara..
Det var att allt behöver inte vara exakt på dl eller på grammet.Det var lite hejsan hoppsan och en slatt vin på det som var det underhållande.Ofta på underbart vackra ställen och nästan alltid utomhus.
Hoppas det kommer lite repriser nu ,det brukar det ju göra ....

Skål på dig Floyd

I torsdags fick jag veta att min vän har somnat in.
Mina tankar går till hennes familj.

jag fick ett sorgsamt men väntat besked från en vän att hennes gamla hund Piivii hade fått somna in i går.
Vila i frid gamle gosse och hälsa Findus när ni möts på andra sidan regnbågsbron.

I dag har det redan gått två år sedan den hemska dagen då Findus vart akut förlamad av sitt diskbråck och vi valde att avsluta hans plågor på vallakliniken i Linköping.
Två år redan? Det har gått så fort på samma sätt som det känns som i går och jag saknar honom så det gör ont i bland.

Han var alltid så snäll mot allt och alla fanns inget ont i denna hund!

Ungarna kunde lätt ta med honom på olika upptåg!

Tyvärr fick han diskbråck vid 4 års ålder och under ett halvår höll vi på med cortison och korta koppelpromenader för att sen börja simträna 2 g i veckan i nästan 6 månader

och allt såg ut att gå framåt och han kunde börja öka belastningen.Han fick nått lättare återfall som botades med cortison. Men så en dag från klar himmel under en vanlig promenad slog diskbrocket till igen med dubbel kraft och han var förlamad i bakdelen och bara skrek.Det var ilfart till valla där han fick smärtlindring direkt in i venen. sen fick vi ta ett jobbit beslut att antingen åka till strömsholm och operera honom utan garantier att det skulle bli bra och med minst ett års konvalecens.Herregud skulle den stackars hunden inte änns 5 år fyllda tillbringa ytterligare ett år i smärta och kort koppel? Och detta utan garantier? För vad? ett fortsatt liv under strikt begränsning?För vems skull?Hans? eller vår? för att vi ville ha honom kvar.
Denna hemska skärtorsdag kl 8 p kvällen tog vi beslutet att våran älskade Findus skulle få somna från sina plågor.
Veterinären sa att det var det mest djurvänliga beslut vi kunde ta och det var skönt att höra.
Nu vilar våran Findus i Paradiset under vårat plommonträd och finns alltid med oss

Tänk två år sålänge men ändå så nyss