Helt utmattad efter en natt utan nämnvärd sömn.
VARNING utfärdas för de värdelösa urinuppsamlingspåsarna (för blöjbarn), som jag skrivit om tidigare. I snitt har väl ca 5, av närmare 20, samlat och inneslutit användbar urinmängd. Båda nätterna jag försökt mig på insamling så har det slutat i först en nedkissad barnsäng och inatt var det kiss på mina lakan, madrass, skydd, täcke och på våra kläder, påsarna var blöta men tomma. Dessutom så är huden väldigt irriterad där klistret suttit. Nästa gång kollar jag upp om det går att hitta rediga påsar på annat sätt, om inte Viktor slutat med blöja till dess förstås! 
Nu bestämde jag mig att påsen jag fick fylld innan vi skulle åka, fick duga till de återstående proverna. Så det enda som återstår i skrivande stund, är det sista bajsprovet (vilket kan bli ett stort jobb eftersom han verkar ha blivit förstoppad: av att han fått lite mer komjölk eller för att urinpåsarna varit så hemska?). Jag har dock lämnat in allt insamlat till Scandlab idag och räknar med att få fram det sista idag för att lämna i morgon före 14, då de skickas vidare. Annars blir det Microlax, päronpuré och messmör (enligt sjukvårdsrådgivningen) och framskjutet datum för diet.
Alla små missar som rättat till sig på olika vis och i sista stund, är inte intressant här men jag vill bara skryta om hur väldigt bra det gick att ta alla dessa rör med blod! Bara man leker fram, förbereder och behåller eget lugn så funkar det mesta (som badet i tidigare inlägg), om än motvilligt, med Viktor. Visst var han missnöjd med situationen men armen var still hela tiden, en sån tålmodig (modig överhuvudtaget) kille han är! 
När vi skulle gå kom jag på att jag skulle ta med blodproverna (vilka ska centrifugeras så jag fick vänta en halvtimme före vidarefärd) och då träffade jag en lättad sköterska som insett att de missat att ta ett prov! De tog ett rör blod via fingret, tacka fan för att han grät, fingret är ingen höjdare att pressa blod ur. Heja heja Viktor!
Mormor körde Viktor till dagis medan jag väntade och sedan levererade proverna till labbet. Härliga människor som jobbar där förresten, tänker på den skepticism vissa har inför den typen av provtagning/tester/lab. Det finns ju en inställning i stil med att de är mindre seriösa och kanske skor sig på människors olycka. Nja, nu är det ju så att de är de enda, för oss åtkomliga, som hjälper oss. Dessutom är det inget fuffens; läkare får remittera till dem men de få som gör det kan, som man i folkmun uttrycker sig: Få skit för att de hjälper människor och vågar ha en vidare syn på vård.
Dagens iakttagelse: Det må låta fördomsfullt men medan jag promenerade på Strandvägen insåg jag en skillnad mellan de finare kvarteren i stan och förorten. Hundbajs lämnas kvar på trottoarerna på båda ställen, MEN det är mindre korvar på Östermalm! Brukshund i förorten, bärbara assecoarer i finstan. 
Strax är det dags för dagishämtning... inget nytt på bajsfronten (fick ett samtal från dagis angående kosten, passade på att fråga, återigen en eloge till dagispersonalen som ställer upp när vi behöver). Kanske, hoppas, det hjälper att vara hemma i lugn och ro ikväll.
Idag är Stockholm täckt av snö, men för några dagar sedan såg vi snödroppar och fångade dem med mobilkameran.
Postat i: 1 Biomedicinsk behandling | Permalink | Kommentarer [0]
