Dagen började inte på topp eftersom jag sovit dåligt och Viktor vaknade tiiidigt, som vanligt åtminstone på helgdagar.
Vi åkte på "klädbytardagar" med mormor och "K" (bonusmorfar, lite kortare men kärleksfullt uttryck, så gott det går utan att röja våra identiteter för mycket 
, jag har ju inga foton upplagda 
). Viktor hade skoj i en gympasal full av leksaker, bäst tyckte han om en liten bensinstation där man kunde öppna och stänga en stor dörr, såklart, och "bilen kommer in".
Han åt ytterst lite till lunch och efteråt skulle vi "gosa sängen". Viktor ville mest leka och lyssna på sin skiva, men jag hann ta en power nap, måste ha varit supetrött som somnade utan att Viktor gjort det.
När vi (jag) kommit upp så fick jag ett alldeles underbart telefonsamtal, mormor och K undrade om inte Viktor ville följa med dem på kalas. Och det ville han bestämde jag. Han blir lite ställd när det kommer hastigt på och fick många utbrott innan de kom och hämtade honom... Inte kalas, inte smoothi, kalaas, smooootii, inte... pannkaka, INTE pannkaka, pannkaka hallonsylt und so weiter.
Men som vanligt, som jag redan visste, hade han enormt kul (faktiskt direkt han kom ut och får åka "röda bilen - inte Peugeoten"), väl iväg. Han fick såklart med sig SvampBobryggsäcken och matsäck i form av en Ländia cocosboll och granatäpple hemifrån, mormor hade olika kakor som hon tog med.
Viktor lekte loss med sin bonuskusin och skjöt vattenpistol. Viktor tog pistolen och sprutade vatten i sitt eget ansikte, det tycker han är dunderkul och har övar de senaste dagarna hemma med blomsprutan. Dessutom träffade han en vuxen kalasbesökare som har diagnosen asperger, de två fann tydligen varandra direkt. Vem har förresten påstått att autister inte är sociala?? "På ett annat sätt än normen", skulle man kunna tänka sig istället.
*pluspoäng till Passagen, som hann spara det mesta automatiskt, innan mitt internet dog*
Här hemma levde en stressad ensamstående mamma upp, snacka om energipåfyllning i solskenet. För en tvångsmässig perfektionist med överfullt i hjärnkontoret så är den största mentala avslappningen att få storstäda, röja och organisera hem och källare, ostört! Vilket inte inträffat många gånger de senaste 3,5 åren. Kraven är nu inte så höga längre och på tre timmar lyckades jag få till en övergripande och tillfredsställande ordning, reda och dammfri närmiljö. Och javisst vet jag att svaret inte är att leva ut tvångsmässiga behov, jag har faktiskt bokat in mindfulness i schemat.
Senare på kvällen ber Viktor mig att hjälpa till med byggandet av en pusselkoja och när jag börjar knåpa ihop två bitar så säger Viktor stolt "mamma kan själv". 
"Viktor byggt en koja":
Postat i: 6 Utveckling | Permalink | Kommentarer [0]
