Stefan Löfvens sommartal

Socialdemokraternas nye partiordförande Stefan Löfven levererade sitt första sommartal i söndags den 26 augusti. Ett bra tal värdigt en blivande statsminister även om det långt ifrån kan kallas komplett men det är naturligtvis svårt att i detalj beröra allting som regeringspolitik i ett land som Sverige handlar om. Med sina tre huvudlinjer upptog Löfven kanske onödigt mycket av talet till de stora och övergripande internationella och nationella frågorna medan det var mera sparsamt med besked om lösningar på vanligt folks vanliga vardagsbekymmer.

Nära hälften av talet ägnade Löfven åt internationaliseringen och önskan om en svensk strävan att ligga i framkant när det gäller utveckling av global handel och kunskapsutbyte. Han berörde dock inte EUs kris mer än i förbigående genom att peka på minskad export till nästan alla Eurozonens medlemsländer. Mycket av talet kom också att handla om det svenska näringslivet och att den svenska arbetarrörelsen till skillnad från den moderatledda alliansregeringen ser företagen som en integrerad och viktig del av samhället och inte som enbart särintressen. Världens väpnade konflikter ägnades också mycket tid i talet och Löfven antydde att Sverige hade mycket större internationellt anseende och inflytande förr då vi var en stormakt i det fredsbevarande arbetet.

Ett stort politiskt tal kan bedömas utifrån det som sägs i talet men också genom att granska vad som inte sägs och det fanns många viktiga frågor i Stefan Löfvens tal som bara berördes i förbigående och en del inte alls. Det kan vara taktiskt rätt att inte visa motståndaren alla sina kort innan denne har spelat ut sin hand och jag brukar säga att socialdemokraterna inte ska ge alliansen gratis tips om hur de till exempel ska lösa ungdomsarbetslösheten eller sjukvårdskrisen där bristen på kompetent personal börjar hota patientsäkerheten. Men det finns områden som många i vårt land vill få närmare besked om men där inga besked gavs.

Vi har en av den rödgröna oppositionen hårt kritiserad tudelning av det svenska folket där alliansen till och med har olika skattesatser för olika inkomster, en ordning som är unik i svensk historia och som betyder att cirka en tredjedel av medborgarna betala högre skatt för samma inkomst än de andra två tredjedelarna. Jag saknade besked i Löfvens sommartal om huruvida socialdemokraterna tänker utjämna den orättvisa skillnaden antingen genom att höja skatten för de många eller som det bästa vore, sänka skatten för den mindre delen av folket. Jobbskatteavdragen lär ligga kvar men som sysselsättningsskapande åtgärd vore en återgång till den generella skatteskalan utan tvekan mycket effektfull på den inhemska konsumtionen när så många får så pass mycket mer att handla för.

Jag saknade också allt tal om landsbygdens problem som uppstår när storstäderna får allt större del av den gemensamma kakan och så mycket stöd och lättnader på olika sätt går till städerna när det borde vara tvärtom. Ta Storstockholm till exempel, varför ska staten sponsra en rad kommuner där med bidrag till infrastruktur och annat när de både har stort skatteunderlag och skattesatser som är upp till fem kronor lägre än de sämst ställda utflyttningskommunerna i glesbygden? Med sådana skattesatser finns det hur mycket marginaler som helst att klara sig själva även om det mellankommunala skatteutjämningssystemet kostar dem en del. Jag anser att staten under socialdemokratiskt styre ska lägga mera krut på landsbygdsfrågorna och mera låta lågskattekommunerna klara sig själva.

Stefan Löfven snuddade bara vid välfärdsfrågorna i sitt sommartal, naturligtvis anser man i partitoppen att socialdemokraterna har någon sorts självklar trovärdighet i det ämnet men det finns många problem som är outtalade men som ändå drabbar folk på olika sätt eftersom ingen tar tag i dem. De generella statsbidragen krymper mer och mer under den moderatledda alliansregeringen och det drabbar socialdemokratins hjärtefrågor skola, vård och omsorg på ett sådant destruktivt sätt att detta tillsammans med arbetslösheten borde vara nummer ett och kärnan i en kommande socialdemokratisk regerings prioriteringslista. Återigen, jag vet att man inte kan få med allt i ett tal och att det inte alltid heller är lämpligt med tanke på motståndarna så jag hoppas att det ändå är prioriterade områden.

Hur blir det nu då fram till valet 2014? Förr började valkampanjerna på våren valåret, den här gången börjar alliansen valkampanjen två år innan valdagen så redan i år börjar åtminstone moderaterna traska runt och knacka dörr. Visst hänger de på repen i matchens halvtid och visst behöver de fläktas lite men inte ska de väl redan nu tänka på att slänga in handduken och ge upp för att återgå till träningen där man visst vill använda socialdemokraterna som sparringpartner. Vadhållarna har gett alliansen dåliga odds men vad då, det är väl på valdagen det avgörs, inte vad som sker två år innan. I alla fall tycker jag Löfven och socialdemokraterna ska vara sparsamma med att lära ut teknik, låt regerande mästarna klara av det själva.

Det är välkänt alliansregeringen har misslyckats på många områden och har en rad misslyckade reformer som inte hållit måttet bakom sig och att deras enda vapen mot arbetslösheten som tycks vara skattesänkningar inte biter. Näringspolitiken har utmynnat i ett nedlagt bilföretag och stort missnöje med den borgerliga regeringen bland de svenska företagen och Reinfeldt har ju begått ett dubbelfel när han lämnade närings- och landsbygdsdepartementen till centerpartiet. Tala om att sätta bockar till trädgårdsmästare! Nu står hoppet för svensk industri och hela näringslivet till om Stefan Löfven och socialdemokraterna vinner valet 2014 och även svenska folket behöver få ordning och reda i välfärdssystemen och allt annat som hör till ett välfärdsland som styrs av traditionell socialdemokratisk rättvisepolitik.