Sverige i full fart mot gärdsgårdsserien

Tänk att sex år av moderatlett borgerligt styre kan förpassa ett hyggligt fungerande land som Sverige med en tradition som föregångsland inom de flesta områden allt längre ner i tabellerna som visar hur jämförbara länder sköter sig inom olika politikområden. Sverige har sin berömde finansminister som skryter hejdlöst över sina välskötta offentliga finanser samtidigt som han häcklar sina kollegor i andra länder och sänker skatter eller lägger pengar på hög. Samtidigt blir vårt lands rykte som det bästa för människor och djur att leva i allt mer nersvärtat genom resursbrist snart sagt överallt.

De senaste dagarna har massmedierna kört hårt med nyheten att svenska djurtransporter ska kontrolleras längs vägarna under några veckor framåt i en massiv kampanj där alla resurser mobiliseras. Man upphör aldrig att förvånas över svensk myndighetsutövning när det gäller allt ifrån kontroller av arbetsmiljö till djurtransporter, man måste alltid meddela de som ska kontrolleras i god tid så att de kan planera sin verksamhet så att den sker inom ramen för regelverken just den dagen kontrollen sker.

Kött, mjölk och äggproducenterna i Sverige har ju alltid påstått att den stränga svenska djurskyddslagstiftningen har gjort att man inte klarar konkurrensen från grannländerna. Nu visar det sig att efter alliansregeringens djurskyddsreform för några år sedan så har så gott som all förebyggande djurskyddstillsyn upphört och inspektörerna åker bara på anmälningsärenden och det är helt oacceptabelt. Vi vet att under det första året med den nya ordningen där länsstyrelserna tog över djurskyddet från kommunerna så förekom knappast ingen verksamhet på fältet alls. Alliansen hade ju sin vana trogen genomfört en reform som bara var till hälften förberedd, resten gick och går fortfarande på lösa boliner.

Regeringen berömmer sig av att ha tillfört mer resurser men jag tror inte att staten har mer än hälften av den skara djurskyddsinspektörer som kommunerna tillsammans disponerade innan reformen. Alltså sköts inte det förebyggande djurskyddet som det måste skötas för att alla djur ska ha det bra, allt för många besättningar blir lämnade åt sitt öde och hjälpen kommer inte förrän någon medkännande människa gör en anmälan till länsstyrelsen. Skattesänkningar kom före andra viktiga verksamheter även i det här fallet med djurskyddet.

Djurtransporterna i Sverige och överallt i andra länder är under all kritik men jag har ändå trott att vi i vårt land mer än i andra länder har förstått och gjort något åt det elände som en del djurtransporter innebär för djuren. Men inte då, nu visar det sig att det svenska djurskyddet inte bara struntar i tillsynen i producentledet utan även i transportledet då det är ytterst få djurtransporter som kontrolleras längs vägarna. Danmark som jag tycker ofta har fått agera avskräckande exempel när det gäller djurskyddet har stenkoll på djurtransporterna till skillnad från i Sverige, skulle någon transportör mot förmodan bli ertappad med att bryta mot reglerna lär det bara bli en vänlig tillsägelse, i Danmark väntar dryga böter.

Jag tycker att djurtransporterna är en angelägenhet inte bara för staten genom sina fåtaliga djurskyddsinspektörer utan också för oss konsumenter liksom för producenterna som borde värna om de levande varorna som de sänder med djurtransporten. Därför borde vi börja fundera över om det inte är dags att sända ut signalerna om risken för svenska bönder att vi vänder oss till det danska köttet om det inte blir skärpning när det gäller djurskyddet både hemma på gårdarna och ute på vägarna där djuren har skräckupplevelser även i de bästa djurtransportbilarna. Statens sparande ska inte drabba djuren, den saken är klar.