« Folk som inte kan... | Hem | Vi saknar rutiner... »
Black out
12 oktober kl. 20:38

Fick en black out idag när jag satt i utvecklingssamtal med en förälder. Helt plöstligt kände jag att allt försvann och jag visste inte riktigt vad jag pratade om. Jag letade efter ett ord i hjärnan men det ville inte fungera.... ordet kom inte och jag hörde hur min röst fortsatte prata. Som tur var förstod nog föräldern vilket ord jag famlade efter för hon sa det och jag lyckades rädda samtalet utan att det märktes alltför mycket... hoppas jag...

Tidigare idag kallade jag elever för fel namn också, till deras stora förtjusning...

Jag har ju känt mig extremt stressad på sista tiden, men hur tusan gör man för att försöka få ner tempot på jobbet? Det verkar som om man bara måste köra på tills det stupar, då är alla förstående och hjälpsamma! Men innan...

Sen har jag tänkt mycket på min vän mymlan idag, och på hennes livsöde just nu. En förälders död, något de allra flesta av oss måste lära oss att klara av under vår vandring här på jorden. Tänker på dig!



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [11]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/ustinaz/entry/black_out
Kommentarer:

Ett: Tack för omtanken. Fortfarande okej... jobbar och står i. Två: Sån där minnesförlust är ett jävligt tydligt tecken på utbrändhet. GÖR NÅT! Du vet själv vad...

Skrivet av mymlan den 12 oktober, 2005 kl. 20:56 #

Gå promenader? ;) Bra att du är OK!!

Skrivet av Lärarinnan den 12 oktober, 2005 kl. 21:00 #

Jag håller med det är nog dags att sänka tempot lite å försöka ta ett lungande tempo. Ta en break lufta lungorna, rensar hjärnan Fatta ett beslut för dej själv :) Lennart

Skrivet av Lennart den 12 oktober, 2005 kl. 21:08 #

Oj oj oj - var rädd om dig snälla du! Ingen kommer att komma ihåg oss när vi är döda för att vi var självutplånande stressoffer. Eller för att vi alltid var de som jobbade över. Sätt ner foten och gör inte ett skvatt mer än någon annan. Det är ingen som kommer att komma hem till dig och ta hand om din vardag ifall du blir sjukskriven. Ta hand om dig nu.

Skrivet av Jeannette den 12 oktober, 2005 kl. 21:08 #

Tack för era kommentarer och visst har ni rätt! Problemet för mig är att jag inte jobbar mer än någon annan. Finns många på mitt jobb som jobbar betydligt hårdare och är mer engagerade i olika extraaktiviteter än jag är. Jag är bara extra känslig för stress tror jag, eller i alla fall för den sortens stress som innebär att man inte får ta en paus då och då. Det fick jag inte idag eftersom jag vickade för en sjuk kollega förutom mitt eget jobb. Jag tror att det enda sättet för mig att stressa av vore att vara sjukskriven och sitta i någon liten stuga uppe i fjällen utan en enda människa runtomkring mig och tvinga mej själv att lugna ner mej...

Skrivet av lärarinnan/ustinaz den 12 oktober, 2005 kl. 21:16 #

Men så sjukskriv dig då. Eller VÄGRA ta extrajobb. Lär dig säga nej. Det gynnar inte din arbetsgivare heller om du blir långtidssjukskriven...

Skrivet av mymlan den 12 oktober, 2005 kl. 21:20 #

Hmmm jag valde själv att vicka, eftersom jag varit sjuk förra veckan och behöver pengarna...det är ju det också :-( Men visst...du har så rätt så rätt. Jag är rädd för att vara sjukskriven... rädd för hur jag bara ska gå här och vanka liksom.... svårt att förklara...

Skrivet av Lärarinnan den 12 oktober, 2005 kl. 21:22 #

Jag tycker att du ska sjukskriva dig en längre tid. kom ihåg att det blir inte bättre av sig själv. Jag blev utbränd för 6 år sedan och är fortfarande dålig. Kommer inte att bli bättre " inom en överskådlig framtid", enligt läkarna. Tänk på dig själv och din framtid. Gå til doktorn! Ta väl hand om dig MM

Skrivet av mildamatilda den 12 oktober, 2005 kl. 21:32 #

Gå inte hemma och vanka. GÅ ut och PROMENERA. /mymlan

Skrivet av mymlan den 12 oktober, 2005 kl. 21:35 #

Man ska inte ta på sig för mycke av vicken man bör veta hur mycke man tål, kroppen skickar signaler konstant när den börjar bli för mycke. Om du inte kan sluta så måste du dra ner på tempot i alla fall. Du har väl många års erfarenhet av det där yrket du har ? Lennart

Skrivet av Lennart den 12 oktober, 2005 kl. 21:35 #

Har också råkat ut för en black-out.jag vet hur det känns och det beror på för hög psykisk stress.Men hur kan hindra det att hända igen?

Skrivet av Marina den 09 juli, 2006 kl. 21:27 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten