Det var tur att jag satt ner när jag följde länken till expressen som låg i min blogg i torsdags.

?Prinsessan Lillian dödshotad? var den rubrik som mötte mig.

Jag tänkte inte så mycket på det. Det är sånt som händer när galningar flippar, vilket händer titt som tätt. Det var den första reaktionen. När jag sedan började läsa artikeln fick jag en klump lika stor som en apelsin i magen.

Det var citat från min blogg!

Precis innan apelsinen blev en fotboll så började jag ruska på huvudet.

Var det här verkligen sant? Det kändes som en dålig film. Jo, det var sant.

Min blogg hade helt plötsligt blivit ett hot mot rikets säkerhet.

SÄPO är inkopplat. Apelsinen kom tillbaka.

Jag ringde några vänner och berättade om det hela, de skrattade. Då började jag också skratta..

Men apelsinen i magen återkom hela tiden.

Skulle jag, en ensamstående 26-årig tvåbarnspappa som studerar vara ett hot mot rikets säkerhet?

Jag utmålades nu som en psyksjuk man.

Men jag hade ju valt att skriva bloggen i form av att jag var en kvinna.

Jag fick inte ihop någonting.

"Prinsessan Lilian aka 'russinet' kör jag över nästa gång jag ser henne på promenad", skriver den anonyme personen.

Jag som inte ens har ett körkort och ännu mindre en bil. Jag har en cykel, med punktering.

Min blogg som jag kallade för ?bitterfittan`s skrik? skrevs anonymt och var mitt sätt att ventilera, MEN med ett stort mått ironi och humor. Det jag skrev var alltid överdrivet till en abnorm nivå. Anledningen till att jag startade bloggen var att vara en motvikt till de andra bloggar som finns på Passagen.se som ofta handlar om ens vardagliga liv. Såna bloggar kan bli rätt tråkiga efter ett tag. Tilläggas bör att även JAG har en vardags-blogg. DENNA blogg. Men passagen har på nåt sätt blivit nån form av sekt, där den som inte passar in ska bort. Till vilket pris som helst.

Mina inlägg handlade om saker som jag störde och irriterade mig på. Alla irriterar vi oss på saker i vår omgivning och vardag. Man har åsikter. Och man har rätt att ha vilka åsikter man vill.

Det var inlägg om allt från saft som skummar vid tillsättning av vatten till vår Kungafamilj.

Varje inlägg avslutades med att jag tilldelade någon/några ett straff. Ofta var det sadistiska straff, men de hade nog varit väldigt svåra att genomföra. Vilket jag aldrig ens hade en tanke på att göra.

Jag fick snabbt många läsare. Vissa läsare var väldigt positiva och skrattade åt det mesta. De förstod ironin jag försökte förmedla. Andra läsare blev upprörda över det jag skrev. Med rätta.

Alla har rätt till sin åsikt. Yttrandefrihet kallas det visst.

Men jag förklarade allt som oftast att min blogg var ironisk och inte skulle tas på fullaste allvar. Men där misslyckades jag.

Jag lyckades inte övertyga SÄPO och en del andra läsare. Men de arga läsarna återvände ändå alltid och lät mig få veta att jag var psyksjuk och en stor idiot.

Jag är ingen stor idiot eller psyksjuk. En liten idiot är jag kanske, för jag trodde att man kunde skriva det jag skrev. Men de har uppenbarligen att göra med vilka eller vem man skriver om.

I inlägget om Kungafamiljen så skrev jag saker så som JAG uppfattar det hela. Jag är ingen anhängare av monarkin, det kan jag erkänna. Jag anser att det är väldigt förlegat och kostar en massa pengar varje år. Att det kostar pengar visar inte minst att någon på hovet antagligen har hittat min blogg och därigenom läst inlägget och sett till så att bloggen försvann. Hur hittades inlägget? Har hovet en person som sitter och googlar internet varje dag för att se så det inte förkommer någon form av missaktning mot kungafamiljen? Och det viktiga PR-jobbet som en del hävdar att de gör kan vi svenskar göra lika väl som dem när vi tar oss ut i världen och sprider information om vårt hemland.

Men så för några dagar sedan kunde jag inte komma åt min blogg. Efter en stund gick det upp att de antagligen stängt ner den. Jag trodde att det var för det senaste inlägget som handlade om Steve Irwin som nyligen avled i sviterna av en stingrocke-attack. Men jag hade fel.

I ett mail fick jag veta att de förekommit klagomål från läsare och att jag brutit mot medlemsreglerna. Det var reglerna gällande ?kränkning av enskild person, ärekränkning och att uttrycka hat eller ringaktning?. Där är jag beredd att erkänna att jag gjort fel. Men eftersom jag läst bloggar i närmare ett år nu så vet att jag att om dessa regler följdes till punkt och pricka så skulle 80 procent av bloggarna få stängas, även på Passagen. Det skulle vara en tråkig situation. Jag tycker bloggandet är en underbar form för människor att få visa vilka de är, hur de har det, vilka åsikter man har och jag vet av egen erfarenhet att det berikar mångas liv.

Jag har i ett brev bett kungafamiljen om ursäkt för det inträffade. Men jag har ännu inte fått nåt svar. Och jag är verkligen ledsen för situationen som uppstått. Det var aldrig min mening att något av det jag skrev skulle tas på sådant allvar. Ni förstår förhoppningsvis att den här saken har tagit onormalt stora proportioner.

Jag är även ledsen för vad det detta kommer att innebära. Jag kommer att sluta blogga. Men jag har haft ?min tid? på nätet. Men jag är orolig för att detta inte är sista gången som någon kommer att tystas ner och stängas av. För jag slutar inte frivilligt. Men jag har tröttnat på censuren som förekommer hela tiden. Om det är läsarna, Passagen, hovet eller SÄPO som sett till att stänga ner mig bryr jag mig inte om. Eller så var det Expressen-reportern Johnny Axelsson som har hittat min blogg och såg chansen till en smaskig story. I ett mail till Johnny bad jag att få förklara mig, såsom jag gör jag nu. Men han var inte intresserad av det. Han hade uppnått sitt mål tydligen. I ett till mail till Otto Sjöberg, så har de sagt a tt de sak utreda och återkomma. Det är lika illa hur det än är. Vissa är säkert glada att jag stängts ner medans andra tycker det är tråkigt.

Alla får tydligen tycka vad de vill bara man tycker ?rätt? saker.

Även en bitterfitta.

Vad händer nu ?

Passagen har lovat att öppna Bitterfittan`s skrik igen efter att de raderat inlägget om Kungafamiljen. Men än har inget hänt. Sen kom historien om mordhotet. Men jag hoppas att Passagen ändå håller sitt ord, när de väl får tillåtelse från...vilka de nu är som håller i trådarna. Kanske kommer texterna att läggas upp på nån annan sida så ni kan fortsätta läsa dem.

Jag har ännu inte hört något från någon och det gör detta ännu jobbigare. Ett svar och raka besked hade varit skönt. Just nu mår jag inte bra, vilket är förståeligt.

Jag ber om ursäkt för allt.

Jag vet att ni inte kan förlåta.

Det är helt ok för mig.

Med vänlig hälsning

Björn a.k.a ?Bitterfittan?.

Här är artikeln.