Du är vad du bloggar... 
Å, du sköna sommar.
Drömmen är fortfarande ett hus, gärna som sambo med Zahiren.
Nu när de börjar dra ihop sig till sommar igen (haha) drabbas jag av en sån enorm längtan efter att bo i ett hus.
Lite svensk norm.
Det ska vara ett rött hus a`la dalaporr med vita knutar, känns det igen ?
Ett hus med ett inglasat uterum där man kan avnjuta en lång frukost en sommarmorgon.
Två våningar.
Öppen spis, en bastu och ett sånt där sexigt lant-kök som får Ernst Kirschsteiger att gå upp i brygga.
Ett kök med en köks-ö, ekinredning och där färska kryddväxter i kruka känns lika upphetsande som Li Skarin`s röst. Fattar ni ?
Ett rum på övervåningen (det med öppen spis) ska fyllas med böcker.
Böcker i ekbokhyllor.
Två fårskinnsfåtöljer med tillhörande fotpall.
Ett bokrum med en belysning som är så där "mys-erotisk", men som givetvis också är en "läs-belysning" i top of the line-klass.
Ett hus med en gård, inte för stor utan lagom stor.
Gärna med en stenmur runtomkring sig.
Vid skogen.
Ett äldre hus med stenmur, vid skogen. Nära en sjö.
En vildvuxen trädgård, där jag kan pyssla med mina barn.
Några äppelträd.
Enkla men fina perenner, en stensättning och en berså av flätad salix.
Vilt växande lupiner, en klassisk handjagare och en kompost.
Det var nog allt.
P.S Kan även tänka mig ett Islandsgrönt hus. D.S
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [0]
31 juli
kl. 14:05
Postar ett gammalt inlägg från 27 mars , då snön började försvinna, drömmarna flödade och DRÖMMEN var ett hus.Drömmen är fortfarande ett hus, gärna som sambo med Zahiren.
Nu när de börjar dra ihop sig till sommar igen (haha) drabbas jag av en sån enorm längtan efter att bo i ett hus.
Lite svensk norm.
Det ska vara ett rött hus a`la dalaporr med vita knutar, känns det igen ?
Ett hus med ett inglasat uterum där man kan avnjuta en lång frukost en sommarmorgon.
Två våningar.
Öppen spis, en bastu och ett sånt där sexigt lant-kök som får Ernst Kirschsteiger att gå upp i brygga.
Ett kök med en köks-ö, ekinredning och där färska kryddväxter i kruka känns lika upphetsande som Li Skarin`s röst. Fattar ni ?
Ett rum på övervåningen (det med öppen spis) ska fyllas med böcker.
Böcker i ekbokhyllor.
Två fårskinnsfåtöljer med tillhörande fotpall.
Ett bokrum med en belysning som är så där "mys-erotisk", men som givetvis också är en "läs-belysning" i top of the line-klass.
Ett hus med en gård, inte för stor utan lagom stor.
Gärna med en stenmur runtomkring sig.
Vid skogen.
Ett äldre hus med stenmur, vid skogen. Nära en sjö.
En vildvuxen trädgård, där jag kan pyssla med mina barn.
Några äppelträd.
Enkla men fina perenner, en stensättning och en berså av flätad salix.
Vilt växande lupiner, en klassisk handjagare och en kompost.
Det var nog allt.
P.S Kan även tänka mig ett Islandsgrönt hus. D.S
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [0]
Den förstörda industrisemestern
Vi var fem tappra som hade laddat bilen full med packning, och skulle försöka förverkliga oss själva eller kanske vakna upp och inse att vi var ett gäng idioter.
Strax innan avfart hade vi stannat på den lokala handeln för att köpa "åka-snacks", J nöjde sig inte med det utan köpte med sig en platta öl och 2 st porrtidningar och 1 hårdrockstidning.
Vi gav oss iväg, eller snarare kastade oss ut i det okända.
Efter två mil ville J stanna för att spy.
Det gjorde han också, rakt utanför entrèn till en shellmack. Sen gick han på toaletten och kom tillbaka fem minuter senare och berättade om sitt maginnehåll.
Det skulle komma att bli en väldigt lång resa.
Vi åkte hela natten och kom fram till Bert-parken kl 4.00 på morgonen
Smarta som vi var ställde vi oss längst fram på den vulgostora parkeringen, mitt framför entrèn för att kunna stå först i kön och hänga på låset när de öppnade.
Vi sov i bilen, fem killar i en ickekombi. Innan vi somnade hade vi lagt upp liggunderlag i fram och bakrutan, för att hindra insyn.
När vi vaknade var klockan redan 9.30. Folket hade kommit.
Bilen var fuktig som en hel regnskog invändigt, längs rutorna rann de fukt.
Inte helt olikt älskogsscenen i "Titanic".
J öppnade dörren och travade ut i kalsonger till bakluckan där han öppnade bakluckan, knäckte en öl och satte sig att börja klunka.
Efter ett tag insåg han sin miss.
Det var en miljon barnfamiljer som hade tänkt ta ut sin semester på samma ställe som vi valt.
Det måste ha tappat sina ögon.
En 120 kg koloss kliver ur en svettig bil i sina kallingar och öppnar en öl sittandes på bilens baklucka.
Snacka om sabbad industrisemester-idyll.
Snacka om insyn.
Väl inne på nöjesparken badade vi skiten ur oss.
Vi tog en paus i badandet för att sätta i oss en glass.
Vi satt vid ett bord vid de där uppblåsta hopp-kuddarna.
På hopp-kudden hoppade små barn.
Helt plötsligt säger J:
- Killar, kolla in de här !
Sen springer han mot hopp-kudden och slänger sig mot ena sidan av den.
Hela kudden blir platt där han landar, jag tror nästan den nuddar marken.
I luften ser vi då att en liten kille, runt 8 år befinner sig i luften, ovanför den för tillfället "platta" delen av kudden....
J studsar tillbaka av rekylen och lill-killen landar precis i ögonblicket när kudden skickar tillbaka rekylen, från marken upp till sin fulla storlek.
Lill-killen flyger nog en sex meter och landar i sanden som omgärdar området.
Han börjar skrika och grina.
J kollar på oss och flinar...
Sen går han fram och försöker trösta killen och säger att det inte var meningen, samtidigt som en arg mamma kommer fram och skriker åt J, svårt att uppfatta vad dock...
Vi andra hade redan lämnat vid den tiden..
När dagarna var slut så var det dags att fara hem.
På grund av en del bakfylla fick vi åka sent och var tvugna att övernatta, vid en skolgård någonstans i Sverige.
När vi kom fram till skolan visade de sig att J var tvungen att skita.
Han satte sig strategiskt bakom ett av skolgårdens bollplank.
Alla vet att det är svårt att skita på huk, resultatet blev att J sket i sina egna kallingar.
Eftersom han är ett svin av rang så ville han inte nöja sig med detta utan valde att kasta fast dem på bollplanket.
Mysigt.
Vi hade ingen ork till tältuppsättning så vi sov under bar himmel längs en vägg till skolbyggnaden.
J sov utan kallingar pga det tidigare missödet.
På morgonen när vi vaknade såg vi att vi låg precis bredvid ett motionsspår.
Där var joggare, hundägare, cyklister i en strid ström.
Där låg vi fem killar på gräsmattan, yrvakna och fattade inte ett skit.
J låg närmast spåret, naken.
Vi var ett gäng idioter visade de sig.
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [3]
5 april
kl. 12:55
Vi skulle till Skara sommarland. Mest för att bada och festa.Vi var fem tappra som hade laddat bilen full med packning, och skulle försöka förverkliga oss själva eller kanske vakna upp och inse att vi var ett gäng idioter.
Strax innan avfart hade vi stannat på den lokala handeln för att köpa "åka-snacks", J nöjde sig inte med det utan köpte med sig en platta öl och 2 st porrtidningar och 1 hårdrockstidning.
Vi gav oss iväg, eller snarare kastade oss ut i det okända.
Efter två mil ville J stanna för att spy.
Det gjorde han också, rakt utanför entrèn till en shellmack. Sen gick han på toaletten och kom tillbaka fem minuter senare och berättade om sitt maginnehåll.
Det skulle komma att bli en väldigt lång resa.
Vi åkte hela natten och kom fram till Bert-parken kl 4.00 på morgonen
Smarta som vi var ställde vi oss längst fram på den vulgostora parkeringen, mitt framför entrèn för att kunna stå först i kön och hänga på låset när de öppnade.
Vi sov i bilen, fem killar i en ickekombi. Innan vi somnade hade vi lagt upp liggunderlag i fram och bakrutan, för att hindra insyn.
När vi vaknade var klockan redan 9.30. Folket hade kommit.
Bilen var fuktig som en hel regnskog invändigt, längs rutorna rann de fukt.
Inte helt olikt älskogsscenen i "Titanic".
J öppnade dörren och travade ut i kalsonger till bakluckan där han öppnade bakluckan, knäckte en öl och satte sig att börja klunka.
Efter ett tag insåg han sin miss.
Det var en miljon barnfamiljer som hade tänkt ta ut sin semester på samma ställe som vi valt.
Det måste ha tappat sina ögon.
En 120 kg koloss kliver ur en svettig bil i sina kallingar och öppnar en öl sittandes på bilens baklucka.
Snacka om sabbad industrisemester-idyll.
Snacka om insyn.
Väl inne på nöjesparken badade vi skiten ur oss.
Vi tog en paus i badandet för att sätta i oss en glass.
Vi satt vid ett bord vid de där uppblåsta hopp-kuddarna.
På hopp-kudden hoppade små barn.
Helt plötsligt säger J:
- Killar, kolla in de här !
Sen springer han mot hopp-kudden och slänger sig mot ena sidan av den.
Hela kudden blir platt där han landar, jag tror nästan den nuddar marken.
I luften ser vi då att en liten kille, runt 8 år befinner sig i luften, ovanför den för tillfället "platta" delen av kudden....
J studsar tillbaka av rekylen och lill-killen landar precis i ögonblicket när kudden skickar tillbaka rekylen, från marken upp till sin fulla storlek.
Lill-killen flyger nog en sex meter och landar i sanden som omgärdar området.
Han börjar skrika och grina.
J kollar på oss och flinar...
Sen går han fram och försöker trösta killen och säger att det inte var meningen, samtidigt som en arg mamma kommer fram och skriker åt J, svårt att uppfatta vad dock...
Vi andra hade redan lämnat vid den tiden..
När dagarna var slut så var det dags att fara hem.
På grund av en del bakfylla fick vi åka sent och var tvugna att övernatta, vid en skolgård någonstans i Sverige.
När vi kom fram till skolan visade de sig att J var tvungen att skita.
Han satte sig strategiskt bakom ett av skolgårdens bollplank.
Alla vet att det är svårt att skita på huk, resultatet blev att J sket i sina egna kallingar.
Eftersom han är ett svin av rang så ville han inte nöja sig med detta utan valde att kasta fast dem på bollplanket.
Mysigt.
Vi hade ingen ork till tältuppsättning så vi sov under bar himmel längs en vägg till skolbyggnaden.
J sov utan kallingar pga det tidigare missödet.
På morgonen när vi vaknade såg vi att vi låg precis bredvid ett motionsspår.
Där var joggare, hundägare, cyklister i en strid ström.
Där låg vi fem killar på gräsmattan, yrvakna och fattade inte ett skit.
J låg närmast spåret, naken.
Vi var ett gäng idioter visade de sig.
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [3]
Tomas, min vän.
Det är lite trist.
Tomas var min "första" kompis.
Jag var 4 år och han var 6 år när vi började leka.
Han har alltid varit lite speciell, ett unikum i branschen kan man säga.
Vi har alltid varit väldigt olika, men alltid kommit överens och hängt ihop ändå.
Han var inte intresserad av samma saker som jag. Det enda intresset vi delade var att fiska och det gjorde vi så ofta vi kunde.
Han höll alltid på med sina mopeder, och senare bilar. Han var en av de killar som trodde stenhårt på att hans moped var en riktig cross. Låg i en verkstad i två dagar, oljig och jävlig. Han lagade alltid sin MT 5:a med hjälp av eltejp. Det hedrar honom, tycker jag.
En gång gjorde han en en egen topplocks-packning till bilen av en sönderklippt mjölkkartong. Det är hjältestatus på det.
Jag har aldrig ägt ett motorfordon.
Tomas har ägt ett 20-tal.
Han pratade alltid om att åka "ner" till Norrland och "upp" till Skåne.
En aning förvirrande, kanske. Jag var en jävel på geografi.
Han ansåg att jag var dum i huvudet för att jag var intresserad av det som hände i världen. Varje gång jag satte på nyheterna eller text-tv, så suckade han och gick hem.
En gång, runt 1992 ungefär så pratade han om politik med mig. Han nämnde att sveriges statsminister hette Olof Palme.
Jag hade ingen kommentar.
Jag har alltid haft enkelt för att skaffa tjejer, det hade inte han.
Men hans teorier om detta var sylvassa.
Han sa en gång att;
Björn, du har ju och har haft jävligt många tjejer. Det har inte jag, MEN när jag får en tjej kommer hon att vara snyggare än alla dina tjejer tillsammans.
Vad svarar man på det ?
Det värsta är att han var seriös, han är nog den ärligaste människan jag mött.
Dessutom har han den största penis jag sett i hela mitt liv.
Vi förlorade kontakten när jag fick barn och han fortsatte att meka i garaget.
Nu har vi blivit en massa år äldre, han har skaffat sambo, en dotter, ett hus, en hund och sålt mopeden och tjackat en Volvo. Kanske var han inte SÅ onormal ändå ?
Onormal för mig bara.
Och jag tänker inte bara på hans penis...
Men så för två veckor sedan fick jag ett mail av honom.
Det första jag tänkte på var en stor penis.
Kanske kan det bli en fisketur i sommar tillsammans med våra barn ?
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [0]
19 mars
kl. 12:40
Jag har nästan ingen kontakt med Tomas idag.Det är lite trist.
Tomas var min "första" kompis.
Jag var 4 år och han var 6 år när vi började leka.
Han har alltid varit lite speciell, ett unikum i branschen kan man säga.
Vi har alltid varit väldigt olika, men alltid kommit överens och hängt ihop ändå.
Han var inte intresserad av samma saker som jag. Det enda intresset vi delade var att fiska och det gjorde vi så ofta vi kunde.
Han höll alltid på med sina mopeder, och senare bilar. Han var en av de killar som trodde stenhårt på att hans moped var en riktig cross. Låg i en verkstad i två dagar, oljig och jävlig. Han lagade alltid sin MT 5:a med hjälp av eltejp. Det hedrar honom, tycker jag.
En gång gjorde han en en egen topplocks-packning till bilen av en sönderklippt mjölkkartong. Det är hjältestatus på det.
Jag har aldrig ägt ett motorfordon.
Tomas har ägt ett 20-tal.
Han pratade alltid om att åka "ner" till Norrland och "upp" till Skåne.
En aning förvirrande, kanske. Jag var en jävel på geografi.
Han ansåg att jag var dum i huvudet för att jag var intresserad av det som hände i världen. Varje gång jag satte på nyheterna eller text-tv, så suckade han och gick hem.
En gång, runt 1992 ungefär så pratade han om politik med mig. Han nämnde att sveriges statsminister hette Olof Palme.
Jag hade ingen kommentar.
Jag har alltid haft enkelt för att skaffa tjejer, det hade inte han.
Men hans teorier om detta var sylvassa.
Han sa en gång att;
Björn, du har ju och har haft jävligt många tjejer. Det har inte jag, MEN när jag får en tjej kommer hon att vara snyggare än alla dina tjejer tillsammans.
Vad svarar man på det ?
Det värsta är att han var seriös, han är nog den ärligaste människan jag mött.
Dessutom har han den största penis jag sett i hela mitt liv.
Vi förlorade kontakten när jag fick barn och han fortsatte att meka i garaget.
Nu har vi blivit en massa år äldre, han har skaffat sambo, en dotter, ett hus, en hund och sålt mopeden och tjackat en Volvo. Kanske var han inte SÅ onormal ändå ?
Onormal för mig bara.
Och jag tänker inte bara på hans penis...
Men så för två veckor sedan fick jag ett mail av honom.
Det första jag tänkte på var en stor penis.
Kanske kan det bli en fisketur i sommar tillsammans med våra barn ?
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [0]
Skogsplanetring/världens hårdaste jobb
Kunde de vara så grönjävulskt hårt som alla sa ?
Antagligen tackade jag, "ja" för att bevisa min manlighet...men det vill jag egentligen inte erkänna.
Första dagen så samlades en tapper skara folk vid sex-snåret på den angivna uppsamlingsplatsen.
Jag tyckte det verkade lovande vid en första anblick.
Jag blev snabbt hänvisad till en buss som skulle ta mig ut i SKOGEN.
Resesällskapet var i blandad ålder, med modfällda blickar.
10 mil senare var vi framme.
Ingen hade pratat under resans gång.
Jag förstod att människorna som hade gjort detta förut hade hållt käften för att de inte orkade uppbåda den kraft som krävdes för att prata.
Huvudet var avstängt på dem.
Vi klev ur bussen. Någon suckade djupt. Någon annan svor.
På med bältet, sätt fast med korgen, greppa plantröret.
Anvisningar från plantbasen a.k.a "the boss" visade var jag skulle vara på hygget.
Började gå.
Kände att allvaret närmade sig.
Dimma på hygget.
Kallt.
Hur det gick till visste jag redan.
Rabblade för mig själv:
"plantera högt, plantera djupt, 2 meters avstånd, håll koll på dina rader och mygla ALDRIG för helvete, vi har koll på dig".
Hygget var kraftigt lutande.
Mina plantkartonger låg längst upp på höjden.
Gick uppåt.
Trött.
Kom fram, plockade ur plantorna ur lådan.
230 st per kartong.
Klockan var 07.30.
Fyllde korgen.
Satte på Mp3-spelaren, vansinnes trancen flödade.
Började gå neråt, smällde ner röret varannan meter, i med planta, ner med röret, lossa plantan, stampa runt plantan, i med ny planta....osv.
Slog ner röret i sten. Kändes som att handen skulle gå av vid axeln.
Enorm smärta i handflatan.
Ramlade över kvistar som skar upp mina smalben.
Halkade på blöta stenar, fick röret i magen.
Jag var helt slut.
Hade planterat en rad, i nerförsbacke.
Klockan var 07.50.
Ville spy.
Stängde av mitt huvud.
Höjde volymen.
8 timmar och 3000 st plantor senare var dagen till ända.
Hade inte ätit något, bara druckit.
Mina kläder, en underställströja och arbetsbyxor var skitiga, händerna var skitiga och kladdiga pga plantorna.
Kängorna var pissvåta och leriga.
Kroppen var tömd på energi.
Återvände till bussen.
Rapporterade dagens dagsverke till plantbasen.
Alla satte sig i bussen, svettlukten blev påträngande.
Bussen åkte.
Alla somnade.
Imorrn skulle jag tillbaka till samma hygge.
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [2]
15 mars
kl. 22:00
Jag nappade på jobbförslaget för att testa hur hårt det egentligen var.Kunde de vara så grönjävulskt hårt som alla sa ?
Antagligen tackade jag, "ja" för att bevisa min manlighet...men det vill jag egentligen inte erkänna.
Första dagen så samlades en tapper skara folk vid sex-snåret på den angivna uppsamlingsplatsen.
Jag tyckte det verkade lovande vid en första anblick.
Jag blev snabbt hänvisad till en buss som skulle ta mig ut i SKOGEN.
Resesällskapet var i blandad ålder, med modfällda blickar.
10 mil senare var vi framme.
Ingen hade pratat under resans gång.
Jag förstod att människorna som hade gjort detta förut hade hållt käften för att de inte orkade uppbåda den kraft som krävdes för att prata.
Huvudet var avstängt på dem.
Vi klev ur bussen. Någon suckade djupt. Någon annan svor.
På med bältet, sätt fast med korgen, greppa plantröret.
Anvisningar från plantbasen a.k.a "the boss" visade var jag skulle vara på hygget.
Började gå.
Kände att allvaret närmade sig.
Dimma på hygget.
Kallt.
Hur det gick till visste jag redan.
Rabblade för mig själv:
"plantera högt, plantera djupt, 2 meters avstånd, håll koll på dina rader och mygla ALDRIG för helvete, vi har koll på dig".
Hygget var kraftigt lutande.
Mina plantkartonger låg längst upp på höjden.
Gick uppåt.
Trött.
Kom fram, plockade ur plantorna ur lådan.
230 st per kartong.
Klockan var 07.30.
Fyllde korgen.
Satte på Mp3-spelaren, vansinnes trancen flödade.
Började gå neråt, smällde ner röret varannan meter, i med planta, ner med röret, lossa plantan, stampa runt plantan, i med ny planta....osv.
Slog ner röret i sten. Kändes som att handen skulle gå av vid axeln.
Enorm smärta i handflatan.
Ramlade över kvistar som skar upp mina smalben.
Halkade på blöta stenar, fick röret i magen.
Jag var helt slut.
Hade planterat en rad, i nerförsbacke.
Klockan var 07.50.
Ville spy.
Stängde av mitt huvud.
Höjde volymen.
8 timmar och 3000 st plantor senare var dagen till ända.
Hade inte ätit något, bara druckit.
Mina kläder, en underställströja och arbetsbyxor var skitiga, händerna var skitiga och kladdiga pga plantorna.
Kängorna var pissvåta och leriga.
Kroppen var tömd på energi.
Återvände till bussen.
Rapporterade dagens dagsverke till plantbasen.
Alla satte sig i bussen, svettlukten blev påträngande.
Bussen åkte.
Alla somnade.
Imorrn skulle jag tillbaka till samma hygge.
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [2]