Du är vad du bloggar... 
Tomas, min vän.
Det är lite trist.
Tomas var min "första" kompis.
Jag var 4 år och han var 6 år när vi började leka.
Han har alltid varit lite speciell, ett unikum i branschen kan man säga.
Vi har alltid varit väldigt olika, men alltid kommit överens och hängt ihop ändå.
Han var inte intresserad av samma saker som jag. Det enda intresset vi delade var att fiska och det gjorde vi så ofta vi kunde.
Han höll alltid på med sina mopeder, och senare bilar. Han var en av de killar som trodde stenhårt på att hans moped var en riktig cross. Låg i en verkstad i två dagar, oljig och jävlig. Han lagade alltid sin MT 5:a med hjälp av eltejp. Det hedrar honom, tycker jag.
En gång gjorde han en en egen topplocks-packning till bilen av en sönderklippt mjölkkartong. Det är hjältestatus på det.
Jag har aldrig ägt ett motorfordon.
Tomas har ägt ett 20-tal.
Han pratade alltid om att åka "ner" till Norrland och "upp" till Skåne.
En aning förvirrande, kanske. Jag var en jävel på geografi.
Han ansåg att jag var dum i huvudet för att jag var intresserad av det som hände i världen. Varje gång jag satte på nyheterna eller text-tv, så suckade han och gick hem.
En gång, runt 1992 ungefär så pratade han om politik med mig. Han nämnde att sveriges statsminister hette Olof Palme.
Jag hade ingen kommentar.
Jag har alltid haft enkelt för att skaffa tjejer, det hade inte han.
Men hans teorier om detta var sylvassa.
Han sa en gång att;
Björn, du har ju och har haft jävligt många tjejer. Det har inte jag, MEN när jag får en tjej kommer hon att vara snyggare än alla dina tjejer tillsammans.
Vad svarar man på det ?
Det värsta är att han var seriös, han är nog den ärligaste människan jag mött.
Dessutom har han den största penis jag sett i hela mitt liv.
Vi förlorade kontakten när jag fick barn och han fortsatte att meka i garaget.
Nu har vi blivit en massa år äldre, han har skaffat sambo, en dotter, ett hus, en hund och sålt mopeden och tjackat en Volvo. Kanske var han inte SÅ onormal ändå ?
Onormal för mig bara.
Och jag tänker inte bara på hans penis...
Men så för två veckor sedan fick jag ett mail av honom.
Det första jag tänkte på var en stor penis.
Kanske kan det bli en fisketur i sommar tillsammans med våra barn ?
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [0]
19 mars
kl. 12:40
Jag har nästan ingen kontakt med Tomas idag.Det är lite trist.
Tomas var min "första" kompis.
Jag var 4 år och han var 6 år när vi började leka.
Han har alltid varit lite speciell, ett unikum i branschen kan man säga.
Vi har alltid varit väldigt olika, men alltid kommit överens och hängt ihop ändå.
Han var inte intresserad av samma saker som jag. Det enda intresset vi delade var att fiska och det gjorde vi så ofta vi kunde.
Han höll alltid på med sina mopeder, och senare bilar. Han var en av de killar som trodde stenhårt på att hans moped var en riktig cross. Låg i en verkstad i två dagar, oljig och jävlig. Han lagade alltid sin MT 5:a med hjälp av eltejp. Det hedrar honom, tycker jag.
En gång gjorde han en en egen topplocks-packning till bilen av en sönderklippt mjölkkartong. Det är hjältestatus på det.
Jag har aldrig ägt ett motorfordon.
Tomas har ägt ett 20-tal.
Han pratade alltid om att åka "ner" till Norrland och "upp" till Skåne.
En aning förvirrande, kanske. Jag var en jävel på geografi.
Han ansåg att jag var dum i huvudet för att jag var intresserad av det som hände i världen. Varje gång jag satte på nyheterna eller text-tv, så suckade han och gick hem.
En gång, runt 1992 ungefär så pratade han om politik med mig. Han nämnde att sveriges statsminister hette Olof Palme.
Jag hade ingen kommentar.
Jag har alltid haft enkelt för att skaffa tjejer, det hade inte han.
Men hans teorier om detta var sylvassa.
Han sa en gång att;
Björn, du har ju och har haft jävligt många tjejer. Det har inte jag, MEN när jag får en tjej kommer hon att vara snyggare än alla dina tjejer tillsammans.
Vad svarar man på det ?
Det värsta är att han var seriös, han är nog den ärligaste människan jag mött.
Dessutom har han den största penis jag sett i hela mitt liv.
Vi förlorade kontakten när jag fick barn och han fortsatte att meka i garaget.
Nu har vi blivit en massa år äldre, han har skaffat sambo, en dotter, ett hus, en hund och sålt mopeden och tjackat en Volvo. Kanske var han inte SÅ onormal ändå ?
Onormal för mig bara.
Och jag tänker inte bara på hans penis...
Men så för två veckor sedan fick jag ett mail av honom.
Det första jag tänkte på var en stor penis.
Kanske kan det bli en fisketur i sommar tillsammans med våra barn ?
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vadervader/entry/kr%C3%B6nika_om_tomas
Kommentarer:
Skriv en kommentar: