Du är vad du bloggar... 
Skogsplanetring/världens hårdaste jobb
Kunde de vara så grönjävulskt hårt som alla sa ?
Antagligen tackade jag, "ja" för att bevisa min manlighet...men det vill jag egentligen inte erkänna.
Första dagen så samlades en tapper skara folk vid sex-snåret på den angivna uppsamlingsplatsen.
Jag tyckte det verkade lovande vid en första anblick.
Jag blev snabbt hänvisad till en buss som skulle ta mig ut i SKOGEN.
Resesällskapet var i blandad ålder, med modfällda blickar.
10 mil senare var vi framme.
Ingen hade pratat under resans gång.
Jag förstod att människorna som hade gjort detta förut hade hållt käften för att de inte orkade uppbåda den kraft som krävdes för att prata.
Huvudet var avstängt på dem.
Vi klev ur bussen. Någon suckade djupt. Någon annan svor.
På med bältet, sätt fast med korgen, greppa plantröret.
Anvisningar från plantbasen a.k.a "the boss" visade var jag skulle vara på hygget.
Började gå.
Kände att allvaret närmade sig.
Dimma på hygget.
Kallt.
Hur det gick till visste jag redan.
Rabblade för mig själv:
"plantera högt, plantera djupt, 2 meters avstånd, håll koll på dina rader och mygla ALDRIG för helvete, vi har koll på dig".
Hygget var kraftigt lutande.
Mina plantkartonger låg längst upp på höjden.
Gick uppåt.
Trött.
Kom fram, plockade ur plantorna ur lådan.
230 st per kartong.
Klockan var 07.30.
Fyllde korgen.
Satte på Mp3-spelaren, vansinnes trancen flödade.
Började gå neråt, smällde ner röret varannan meter, i med planta, ner med röret, lossa plantan, stampa runt plantan, i med ny planta....osv.
Slog ner röret i sten. Kändes som att handen skulle gå av vid axeln.
Enorm smärta i handflatan.
Ramlade över kvistar som skar upp mina smalben.
Halkade på blöta stenar, fick röret i magen.
Jag var helt slut.
Hade planterat en rad, i nerförsbacke.
Klockan var 07.50.
Ville spy.
Stängde av mitt huvud.
Höjde volymen.
8 timmar och 3000 st plantor senare var dagen till ända.
Hade inte ätit något, bara druckit.
Mina kläder, en underställströja och arbetsbyxor var skitiga, händerna var skitiga och kladdiga pga plantorna.
Kängorna var pissvåta och leriga.
Kroppen var tömd på energi.
Återvände till bussen.
Rapporterade dagens dagsverke till plantbasen.
Alla satte sig i bussen, svettlukten blev påträngande.
Bussen åkte.
Alla somnade.
Imorrn skulle jag tillbaka till samma hygge.
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [2]
15 mars
kl. 22:00
Jag nappade på jobbförslaget för att testa hur hårt det egentligen var.Kunde de vara så grönjävulskt hårt som alla sa ?
Antagligen tackade jag, "ja" för att bevisa min manlighet...men det vill jag egentligen inte erkänna.
Första dagen så samlades en tapper skara folk vid sex-snåret på den angivna uppsamlingsplatsen.
Jag tyckte det verkade lovande vid en första anblick.
Jag blev snabbt hänvisad till en buss som skulle ta mig ut i SKOGEN.
Resesällskapet var i blandad ålder, med modfällda blickar.
10 mil senare var vi framme.
Ingen hade pratat under resans gång.
Jag förstod att människorna som hade gjort detta förut hade hållt käften för att de inte orkade uppbåda den kraft som krävdes för att prata.
Huvudet var avstängt på dem.
Vi klev ur bussen. Någon suckade djupt. Någon annan svor.
På med bältet, sätt fast med korgen, greppa plantröret.
Anvisningar från plantbasen a.k.a "the boss" visade var jag skulle vara på hygget.
Började gå.
Kände att allvaret närmade sig.
Dimma på hygget.
Kallt.
Hur det gick till visste jag redan.
Rabblade för mig själv:
"plantera högt, plantera djupt, 2 meters avstånd, håll koll på dina rader och mygla ALDRIG för helvete, vi har koll på dig".
Hygget var kraftigt lutande.
Mina plantkartonger låg längst upp på höjden.
Gick uppåt.
Trött.
Kom fram, plockade ur plantorna ur lådan.
230 st per kartong.
Klockan var 07.30.
Fyllde korgen.
Satte på Mp3-spelaren, vansinnes trancen flödade.
Började gå neråt, smällde ner röret varannan meter, i med planta, ner med röret, lossa plantan, stampa runt plantan, i med ny planta....osv.
Slog ner röret i sten. Kändes som att handen skulle gå av vid axeln.
Enorm smärta i handflatan.
Ramlade över kvistar som skar upp mina smalben.
Halkade på blöta stenar, fick röret i magen.
Jag var helt slut.
Hade planterat en rad, i nerförsbacke.
Klockan var 07.50.
Ville spy.
Stängde av mitt huvud.
Höjde volymen.
8 timmar och 3000 st plantor senare var dagen till ända.
Hade inte ätit något, bara druckit.
Mina kläder, en underställströja och arbetsbyxor var skitiga, händerna var skitiga och kladdiga pga plantorna.
Kängorna var pissvåta och leriga.
Kroppen var tömd på energi.
Återvände till bussen.
Rapporterade dagens dagsverke till plantbasen.
Alla satte sig i bussen, svettlukten blev påträngande.
Bussen åkte.
Alla somnade.
Imorrn skulle jag tillbaka till samma hygge.
Postat i: Krönikor Permalink Kommentarer [2]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vadervader/entry/span_style_font_family_verdana3
Skriv en kommentar:
Skrivet av zoowie den 16 mars, 2006 kl. 00:43 #
Skrivet av J den 16 mars, 2006 kl. 11:22 #