Ok då jag erkänner, det är roligt med smartphone. Nu har jag lyckats göra ett inlägg på FB och det med tillhörande bild så enkelt och smidigt var det. Nästa utmaning som jag vill få igång är så klart den app som ska tala om för mig under löprundan hur snabbt jag springer per kilometer. Nåja kanske att jag inte just nu är så intresserad av den informationen i örat men, kanske under en tävling för att hålla mitt eget tempo och inte ryckas med. Jag är i alla fall efter en löprunda väldans nyfiken på hur långt det blev och ok då jag vill veta tempo också även om jag vet att det inte är det viktiga egentligen. SÅ nu ska jag logga in på RunKeeper och öppna mig ett eget konto. Förra gången när jag försökte så lyckades jag bara med att ändra min mans konto till mitt eget namn och det var inte riktigt det som jag hade tänkt mig även om det innebar att mitt konto då redan var fyllt med ett antal rundor man kan kalla det för genväg.

Radion går igång kl 06:35 och väcker mig för en ny dag. In i det sista tvekar jag på om jag ska följa med men tar så beslut klockan 07:20 om att det inte kommer att bli roligare eler göra mindre ont i ryggen för att jag stannar hemma och surar. Jag kör igång micron och skedar sedan in havregryngsgröt med solrosfrön, pumpafrön och kokos och är glad över att min vän och chaufför för dagen är ett par minuter sen. 07:35 åker vi iväg för att hämta upp fler som ska med och så ger vi oss iväg de 13 milen för en heldag av träning.

Det blir precis så kul som jag hoppats på om än med en aning halelujastämning som så lätt infinner sig i de här sammanhangen. Jag som skulle hålla på mig för ryggens skull får svårt att motstå men, vissa moment och övningar begränsar ryggen helt klart själv. Tre timmar härlig svett blir det i alla fall och en hel massa utvecklingsprat som förhoppningsvis kommer att ge ett lyft både här och var. Jag har ont i ryggen men, inte mer än i morse så helt klart var det värt att åka iväg istället för att sitta hemma sura jag är laddad och glad och imorgon är det vilodag.

På bästa sändningstid blir det ikväll premiär för en ny säsong av Mästarnas mästare på svt och ikväll är jag glad över att få payback för tv-licensen. Programledaren var enligt Aftonbladet tveksam till seriens framgång och jag förstår honom för jag är lika tveksam till hans prestation och betydelse som jag ÄLSKAR själva programmet. Om det inte var för programledaren som verkligen inte är rolig eller ens halvbra så hade det varit helt underbart att se från början till slut men, det är väll att jämföra med tv-reklamen det går bra att passa på och hämta fika eller gå på toa då han dyker upp.

Han är säkert himla jätte trevlig men, usch så oinspirerande och blek i jämförelse med dessa megaidrottsstjärnor som delar med sig av sina karriärer. Inte lätt att matcha för någon men, kanske är programledarens frågor som hur "kändes det" och "hur tänkte du" inte så olik annan sportjournalistik det är säkert bara jag som har alldeles för höga krav precis som vanligt. 

Jag kan tänka mig att mäta upp sträckan i sommar och springa den bara för min egen skull och då kan jag sedan bestämma mig för om jag vill anmäla mig sent till 6 timmarsloppet och ändå hinna med att vila mig för att vara med på 6 timmars loppet. Jag tror inte att det är någon risk med en sen anmälan till loppet det är inte någon risk att det blir fullt som med Göteborgsvarvet.  

Jag tilltalas av själva idén med ultralopp där tiden är fastställd men, inte sträckan vilket gör att var och en sätter upp sitt eget mål för distansen som när målsignalen ljuder mäts upp av funktionärerna.

Tänk att ha fri lejd till att ta paus, gå ifrån och vila en stund, gå på toaletten, äta en bit, lägga sig i omklädningsrummet eller på gräsmattan och läsa en god bok och käka praliner så tycker jag att det verkar vara. Visst förstår jag att det inte riktigt är den stämningen på ett ultralopp 6 timmar, 12 timmar, 24 timmar eller rent utav 48 timmar för att få slå på stort. Det är klart att det är slit och den ena foten framför den andra och fokus inåt och musik i öronen och radio och snabbt in på toa och byta ut svettiga kläder mot torra för att slippa skavsår. Det är mycket pannben och mental utmaning att springa varv på varv på varv på en rund banan timme efter timme efter timme.

Jag förstår att det blir som en tävlingshets om än individuell för dessa ultralöpare som tävlar i att övervinna sin smärta och har som mål att för varje lopp springa längre och längre och längre. Men, sådan är inte jag nejdå, inte jag, inte alls "med fingrarna i kors bakom ryggen". Jag tror bestämt att ultralopp skulle kunna tilltala mig men det kan jag bara veta efter att ha provat. Nu så klickar jag mig vidare för att anmäla mig till mitt första ultralopp nog snackat "Just do it". Herregud, det ingår till och med mat i anmälningsavgiften, vad har jag att förlora...

Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag är intresserad av att springa lopp eller bara av att springa ändå. Jag behöver inte målet av att delta i ett lopp för att träna eftersom jag tränar av bara farten så ofta jag får chansen eftersom det rä det allra roligaste som jag vet. Löpning börjar bli riktigt roligt nu och dessutom en chans till alldeles egen tid.

Jag funderar på om jag vill vara med på ett 6 timmars lopp i augusti och har med det i så fall att fixa en halvmara, bättre att sätta målet där och ändå klarar av ett par kilometer till än att bestämma mig för en helmara och bli besviken. Det längsta som jag någonsin har sprungit är just distansen av en halvmara och det år 2000 på uruppförandet av Broloppet över Öresund.

Jag kan tänka mig att mäta upp sträckan i sommar och springa den bara för min egen skull och då kan jag sedan bestämma mig för om jag vill anmäla mig sent till 6 timmarsloppet och ändå hinna med att vila mig för att vara med på 6 timmars loppet. Jag tror inte att det är någon risk med en sen anmälan till loppet det är inte någon risk att det blir fullt som med Göteborgsvarvet.  

Måndag: Raskpromenad 35 min

Tisdag: Spinning 55 min

Onsdag: Vilar dag 1 efter påbörjade medicinering och apotekspersonalens åtsägning.

Torsdag: Vilar dag 2 efter påbörjade medicinering och apotekspersonalens åtsägning.

Fredag Funderar på spinningpass men tar mitt förnuft tillfånga och vilar dag 3 efter påbörjade medicinering och apotekspersonalens åtsägning.

Lördag: Långdistans löpning 1 tim och 20 min exkl uppvärmning den var för sig 10 min raks promenad uppför berget.

Söndag: Vilar mina trötta knän med en promenad på 15 min och två cykelturer på 12 min.

Idag har stora tjejen en kompis hemma och jag uppmuntrar dem att göra egna utflykter, de får med sig en mobiltelefon, det är första gången för vår tjej och de tycker att det är både spännande och roligt.

Efter lunchen får de gå till affären för att köpa lördagsgodis åt sig själva och till lillebror. I vanliga fall under förälders övervakande så brukar barnen få köpa godis för mellan 15 och 20 kronor dvs 2-2,5 hekto undrar vad som händer nu då. Mycket riktigt så kommer det hem godis för 79 kr med två glada tjejer. De berättar att de var oroliga för att pengarna kanske inte skulle räcka och de hade med sig 120 kr. De var helt och fullt medvetna om att de hade plockat i riktigt mycket, mycket godis i sina två papperspåsar.

Helt rätt, det är klart att man ska passa på och på detta viset så blev det faktiskt godis över till mig också... :)  

Jag tejpar mina fötter enligt konstens regler så som jag har fått det berättat för mig. Trampa ner foten på tejpen och fördela tryck på foten innan du tejpar upp över fotvalvet så att det inte blir för hårt tryck runt om. Jag testar de nya löpartights och ser mig i spegeln och inser att funktionstrosa med ben inte gör min rumpa rätt. Byter till string vilket jag inte har haft på år och dar. Sedan så blir det en löparkjol också, turkos funktionströja med ärm och orange t-shirt och pannband och telefon på överarmen och musik i öronen. Jag känner mig snygg och inser att utrustning spelar roll.

Idag blir det löparskor utan iläggssulor för att testa och för att ytterligare minska risken för blåsor.

Ger mig av och startar med snabbgång i tio minuter uppför berget, tänjer lite och kör rotation för överkroppen och så startar jag klockan för att köra mitt första distanspass. Jag har siktet inställt på 1 tim och 15 min och är hemma på 1 timme och 20 minuter så hyfsat nära målet. Det handlar i distans mer om tiden än sträckan har jag läst och håller ett riktigt lågt tempo ca 7 min/km. Det är lätt och roligt, rent av skönt i vårsolen och jag hinner se en hel del av staden, golfbanan, stadens två stora arbetsgivare och city. De sista 800 m blir det en rusch hem eftersom jag känner att jag har mer att ge, jag hade kunnat fortsätta men eftersom jag inte har en aning om hur det känns imorgon så får det räcka för denna gång.

Glad och nöjd det här blir det mer av...

Hamnar på apoteket för att hämta ut penicillin i onsdags och passar då på att fråga efter lämplig tejp för att tejpa skavsårs fötter i förebyggande syfte. Personalen tittar på mig och undrar om det är någon vandring som jag ska ut på. Nej, löpning svarar jag. Väl framme vid kassan igen för att få betala för varorna informeras jag om medicinen och så lutar hon sig fram och ser mig djupt i ögonen och säger sedan så ska du vila också. Ja, men om jag mår bättre så. Nej, nu så vilar du det är trots allt en infektion som du har. Ja, men jag känner mig inte sjuk. Nu så vilar du åtminstone de första dagarna och jag bestämmer mig för att vila fram tom fredag i alla fall så som är "te sagt".