Hamnar på apoteket för att hämta ut penicillin i onsdags och passar då på att fråga efter lämplig tejp för att tejpa skavsårs fötter i förebyggande syfte. Personalen tittar på mig och undrar om det är någon vandring som jag ska ut på. Nej, löpning svarar jag. Väl framme vid kassan igen för att få betala för varorna informeras jag om medicinen och så lutar hon sig fram och ser mig djupt i ögonen och säger sedan så ska du vila också. Ja, men om jag mår bättre så. Nej, nu så vilar du det är trots allt en infektion som du har. Ja, men jag känner mig inte sjuk. Nu så vilar du åtminstone de första dagarna och jag bestämmer mig för att vila fram tom fredag i alla fall så som är "te sagt".

I fredags klarade jag i horisontalläge ut att jag inte diskar i helgen när vi är i stugan. För att förtydliga det hela så lade jag till att "det går fet bort för det har min sjukgymnast sagt". Sedan så var det en hel del ytterligare som hon förmanat och tipsat om att undvika dvs "går fet bort" tex att bära tyngre än ett mjölkpaket i taget, att sitta länge, att dricka kaffe utan mjölk, att äta mindre än 2 hg smågodis osv, tänk att det mesta går att få igenom...

Jag som för bara någon vecka sedan tänkte att jag var en av de lurade som köpte spikmattan och sedan lade den längst in i garderoben. Häromdagen hittade jag på webben en artikel om att ett spikmattsförsäljarföretag  gått i kokurs och dessutom blivit dömt till vite för falsk marknadsföring. Om man ska påstå att något är bra för att motverka, hela, bota här i Sverige så är det strikt vetenskapliga forskningsresultat som gäller för annars får man inte knysta om bot och bättring.

Nåja jag har i alla fall ändrat mig och är beredd att sälja min storry för marknadsföring av spikmattan efter att i morse gjort 5 min plåga och sedan 15 min nirvana på min matta. Med mattan i länden fick min onda rygg härlig skjuts på blodcirkulationen och jag tror även smärtlindring. En tanke i mitt huvud då jag låg där på mattan var ändå om smärtlindringen kommer av ryggont i relation till spikont men jag tänker släppa den tanken för svaret spelar mig mindre roll det är resultatet som räknas och om någon timme så åker spikmattan, yogamattan jag och familjen till stugan.

Det har gått överförväntan bra idag. Bara jag kom ur sängstelheten och snedheten efter natten så har det gått bra att jobba idag tack vare att jag sedan förra ryggskottet fick höj och sänkbart skrivbord. Idag fick det bli upphöjtläge och jag fick en hel del gjort. Värsta under dagen var jobbresan eftersom det blev bil och där är det bara att sitta vackert. Inte vågade jag cykla...

Förra året när jag hade min debut så trodde jag helt och fullt på sjukgymnasten som sa att det är bara att vänta och göra Mc kensey övningar varje timme.

Denna gången så ringde jag doktorn direkt och nu har jag ett eget litet apotek här hemma. Jag har fått en dunderkur med muskelavslappnande, anti-inflammatoriskt, alvedon extra allt och som krydda den nyaste pollenmedicinen så nu är jag redo för att kurera det mesta...

Om du tror att det var gårdagens cykelolycka som gav ryggskott så ska jag säga dig att det skulle jag hellre velat ha som förklaring när de frågar. Men, vad har du gjort???

Nej, så var det inte. Det var balansakten med att ta på mysbyxor ståendes som gav akut lumbago, så det vill jag bestämt avråda ifrån att balansera på ett ben och ta på byxor ståendes, nej sitt ner för allt i världen och skona ryggen.

En olycka kommer sällan, typ Murphy´s law men, när solen skiner och medicinerna förhoppningsvis börjar verka så skulle ryggskott i maj kunna kallas för en strategi eller favorit i repris :( .

Det var stora älklingen som fyndigt igår kväll kom fram till att mamma det är nog en majstrategi som du har att få ryggskott i maj alltså...

Jag har aldrig varit bra på att ta skit så när jag såg boken där i hyllan för nyheter på biblioteket så hajade jag till. Ta Skit! Och gör det till GULD av Annika R Malmberg. Jag har scanat av boken och känner att det kan bli spännande. Annika är en framgångsexpert står det på hennes hemsida vilket gör mig tveksam men jag lovar att ge henne en chans att berätta...

Jag börjar bli tillräckligt gammal nu och jag har tröttnat på att vara så förbannat arg hela tiden.

Jag har till och med upplevt att jag kan avstå från att "ha rätt", dock fortfarande lättare på jobbet än hemma men ändå. Jag har upptäckt att om jag kan hålla emot mig själv lite till och inte slå tillbaka på första bästa möjlighet så har det gett mig bättre resultat än att stångas, stångas, stångas. Jag känner att jag är mogen för att ta skit och göra GULD...

Är det någon av er som har träffat Annika?

Jag vaknar kl 04:30 med smärta i axeln, funderar på om jag sovit konstigt på armen, snedbelastat eller vad det kan bero på. Masar mig upp och hämtar Ipren men, jag kan inte somna om det gör för ont. Under dagen på jobbet kommer jag fram till att jag troligvis skadad axeln då jag föll av cykeln, idag har jag varit hos doktorn på vårdcentralen och han har kommit fram till att det är bicepsfästet upp till som har skadats vid fallet. Det tar sin tid att läka och rörelse inom smärtgränsen är bästa rehabträning. Nu har jag inte ont i ryggen längre men jag har ont i axeln istället och jag får nöja mig med rehabövnignar som träning, blä....

Jag har lite svårt att Skratta märker jag och tänker på att jag ändå har haft tur och ler.

Jag kliver på cykeln för att åka hem och klckan är 22:50. Svag nedförslutning, skarp sväng och handbromsar men jag är inte lika smidig som jag brukar med en ännu stel rygg så cykeln välter och jag kullerbyttar över. Det är ingen fart alls att tala om jag får inte ens några skavsår på händerna som jag tar emot mig med och min hjälm tar emot huvudet bra då jag faller bakåt. Jag blir mest förvånad och irriterad, klättrar upp på cykeln och fortsätter hemåt, helt ok - trodde jag.

Jag träffade sjukgymansten i tisdags och vi kom fram till att nu är mitt ryggskott förbi och med mig hem fick jag fem sttyrkeövningar att göra morgon och kväll, för alltid. Jag är nästan säker på att mitt intresse kommer att dippa allt eftersom minnet av smärtan bleknar. Jag har besök kl 14:00 och med det underbara vädret för mitt sinne så beslutar jag mig för att istället gå och jobba ikväll,jag kommer tillbaka till jobbet kl 19:00 och packar ihop mig för att åka hem 22:45 efter att ha hunnit med en hel del.

En olycka kommer sällan ensam eller Stressfrakturer som min man retades med mig idag. Att han vågar retas förvånar mig men, egentligen är det bara att välja skratta åt det eller gråta och jag har redan gråtit och tyckt synd om mig själv så nu är det nog dags att skratta istället.

Jag är en tävlingsmänniska. Lite till och lite till och jo, det går att få på strumporna själv idag. Jag testar också regelbundet röligheten i ryggen genom att försöka nå ner till golvet och det går framåt lite i taget. I morse var det en bra bit kvar men mitt på dagen upp mjukad och rörlig så når jag ända ner till golvet med fingertopparna, så nu är det bara ca 10 cm kvar. Jag brukar eller ska jag säga brukade kunna lägga hela handflatan i golvet, den tiden känns verkligen som om den vore förbi.

Idag kommer jag till jobbet igen efter att ha varit hemma med Vab under må och ti. Stora älsklingen har haft knall ont i halsen och hög feber och lilla älsklingen bara orkade jag inte ta någon fajt med för att få iväg honom till förskolan så han var också hemma så att jag skulle ha varit sjukskriven det var liksom inget alternativ alls det. Med mig tilljobbet imorse det har jag min egen madrass eller liggunderlag modell tjockare. Kommer inte riktigt ihåg hur många gånger jag legat på madrassen, helt säkert två kanske tom tre men inte fler. Klart färre än om jag varit hemma men visst kunde jag jobba en del även om det inte blev full dag. Sjukgymnasten har nu gett mig två övningar för att få ryggen på plats den ena är stående, nåja lutandes och den andra är liggande på mage. Lite pinsamt skulle det nog kännas om någon annan än kollegorna dök upp då jag ligger där på golvet och stretchar min onda rygg det inser jag där jag ligger och lyfter, lyfter, lyfter.

Och där kommer jag till sjukgymnasten kl 08:00 på morgonen glad ihågen. jag har gjort mina övningar och värken är lindrigare. jag kanske fortfarande är lite sned elelr vad tycker du, undrar jag. Jo, du är sned svarar han och jag som hoppats på att det skulle kommit längre till nu men inte. han testar reflexer och det fungerar. Han testar att lyfta benet och jag skriker stopp, han lyfter andra benet och jag skriker. Jag ska hänga som en hösäck men det vill sig inte riktigt. Jag får med mig en övning till hem och han ber mig att återkomma om en vecka. Herregud finns det ingenting enkelt knäck att göra undrar jag och han svarar det skule jag inte alls rekommendera. Som avlsutning säger han att om det värker mer typ så här så ringer du mig och om det värker eller blir typ så där ja, då åker du direkt in till sjukhuset. Jag känner mig helt lugn...

Själv har jag också enligt säkra signaler, svåra att misstolka vuxit endel över sommaren och efter en kontroll på vågen igår så handlar det om ca 4-5 kg. Det har varit goda veckor (grill, glass och mörkchoklad och Mmmm´s summer edition med frystorkade jordgubbar har du också testat den så underbar) samt lata (det är inte kul att motionera ute när det regnar, eller vilken ursäkt som nu gjorde att det blev si och så med aktiviteten i sommar). Jag tar det med ro men, det är klart att endel byxorna sitter lite tight, men det löser sig med vanlig vardag igen from må 17/8.

Helt underbart långledigt har det varit i sommar. Jag har haft 7 veckors semester med ett par avbrott två enligt plan och ett pga akut uppkommen situation på jobbet. Konstigt att vissa lovar och lovar utan att kunna leverera och konstigt att jag inte har levererat sanningen i vitögat till vederbörande men, äsch det hjälper inte. "Det går inte att läga gamla hundar att sitta." Men, det tror jag visst att et gör men, jag har verkligen inte den kärleken, energin eller lusten att lära den här hunden sin plats däremot vill jag verkligen avliva den här byracka en gång för alla åtminstonde i sin befattning. Missförstå mig inte det är klart att han ska få fortsätta att leva sitt liv men, jag vill för guds skull få honom långt ifrån mitt och det så fort som bara är möjligt, yes! 2010 mars och han är borta, jag jobbar på det och fram till dess kommer jag att göra vad jag kan för att betrakta honom som en rondellhund, jag bara kör förbi helt enkelt.

Jag undrar lite om jag kan hända har loggat ut för gott? Behovet har varit lika med noll över sommaren när det gäller att blogga eller hmmmmm jag har fört manuell blogg dvs gammal klassisk dagbok, funderar på om den ska föras in här eller bara vissa valda highlights....