Radion går igång kl 06:35 och väcker mig för en ny dag. In i det sista tvekar jag på om jag ska följa med men tar så beslut klockan 07:20 om att det inte kommer att bli roligare eler göra mindre ont i ryggen för att jag stannar hemma och surar. Jag kör igång micron och skedar sedan in havregryngsgröt med solrosfrön, pumpafrön och kokos och är glad över att min vän och chaufför för dagen är ett par minuter sen. 07:35 åker vi iväg för att hämta upp fler som ska med och så ger vi oss iväg de 13 milen för en heldag av träning.

Det blir precis så kul som jag hoppats på om än med en aning halelujastämning som så lätt infinner sig i de här sammanhangen. Jag som skulle hålla på mig för ryggens skull får svårt att motstå men, vissa moment och övningar begränsar ryggen helt klart själv. Tre timmar härlig svett blir det i alla fall och en hel massa utvecklingsprat som förhoppningsvis kommer att ge ett lyft både här och var. Jag har ont i ryggen men, inte mer än i morse så helt klart var det värt att åka iväg istället för att sitta hemma sura jag är laddad och glad och imorgon är det vilodag.

På bästa sändningstid blir det ikväll premiär för en ny säsong av Mästarnas mästare på svt och ikväll är jag glad över att få payback för tv-licensen. Programledaren var enligt Aftonbladet tveksam till seriens framgång och jag förstår honom för jag är lika tveksam till hans prestation och betydelse som jag ÄLSKAR själva programmet. Om det inte var för programledaren som verkligen inte är rolig eller ens halvbra så hade det varit helt underbart att se från början till slut men, det är väll att jämföra med tv-reklamen det går bra att passa på och hämta fika eller gå på toa då han dyker upp.

Han är säkert himla jätte trevlig men, usch så oinspirerande och blek i jämförelse med dessa megaidrottsstjärnor som delar med sig av sina karriärer. Inte lätt att matcha för någon men, kanske är programledarens frågor som hur "kändes det" och "hur tänkte du" inte så olik annan sportjournalistik det är säkert bara jag som har alldeles för höga krav precis som vanligt. 

Jag kan tänka mig att mäta upp sträckan i sommar och springa den bara för min egen skull och då kan jag sedan bestämma mig för om jag vill anmäla mig sent till 6 timmarsloppet och ändå hinna med att vila mig för att vara med på 6 timmars loppet. Jag tror inte att det är någon risk med en sen anmälan till loppet det är inte någon risk att det blir fullt som med Göteborgsvarvet.  

Jag tilltalas av själva idén med ultralopp där tiden är fastställd men, inte sträckan vilket gör att var och en sätter upp sitt eget mål för distansen som när målsignalen ljuder mäts upp av funktionärerna.

Tänk att ha fri lejd till att ta paus, gå ifrån och vila en stund, gå på toaletten, äta en bit, lägga sig i omklädningsrummet eller på gräsmattan och läsa en god bok och käka praliner så tycker jag att det verkar vara. Visst förstår jag att det inte riktigt är den stämningen på ett ultralopp 6 timmar, 12 timmar, 24 timmar eller rent utav 48 timmar för att få slå på stort. Det är klart att det är slit och den ena foten framför den andra och fokus inåt och musik i öronen och radio och snabbt in på toa och byta ut svettiga kläder mot torra för att slippa skavsår. Det är mycket pannben och mental utmaning att springa varv på varv på varv på en rund banan timme efter timme efter timme.

Jag förstår att det blir som en tävlingshets om än individuell för dessa ultralöpare som tävlar i att övervinna sin smärta och har som mål att för varje lopp springa längre och längre och längre. Men, sådan är inte jag nejdå, inte jag, inte alls "med fingrarna i kors bakom ryggen". Jag tror bestämt att ultralopp skulle kunna tilltala mig men det kan jag bara veta efter att ha provat. Nu så klickar jag mig vidare för att anmäla mig till mitt första ultralopp nog snackat "Just do it". Herregud, det ingår till och med mat i anmälningsavgiften, vad har jag att förlora...

Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag är intresserad av att springa lopp eller bara av att springa ändå. Jag behöver inte målet av att delta i ett lopp för att träna eftersom jag tränar av bara farten så ofta jag får chansen eftersom det rä det allra roligaste som jag vet. Löpning börjar bli riktigt roligt nu och dessutom en chans till alldeles egen tid.

Jag funderar på om jag vill vara med på ett 6 timmars lopp i augusti och har med det i så fall att fixa en halvmara, bättre att sätta målet där och ändå klarar av ett par kilometer till än att bestämma mig för en helmara och bli besviken. Det längsta som jag någonsin har sprungit är just distansen av en halvmara och det år 2000 på uruppförandet av Broloppet över Öresund.

Jag kan tänka mig att mäta upp sträckan i sommar och springa den bara för min egen skull och då kan jag sedan bestämma mig för om jag vill anmäla mig sent till 6 timmarsloppet och ändå hinna med att vila mig för att vara med på 6 timmars loppet. Jag tror inte att det är någon risk med en sen anmälan till loppet det är inte någon risk att det blir fullt som med Göteborgsvarvet.  

Måndag: Raskpromenad 35 min

Tisdag: Spinning 55 min

Onsdag: Vilar dag 1 efter påbörjade medicinering och apotekspersonalens åtsägning.

Torsdag: Vilar dag 2 efter påbörjade medicinering och apotekspersonalens åtsägning.

Fredag Funderar på spinningpass men tar mitt förnuft tillfånga och vilar dag 3 efter påbörjade medicinering och apotekspersonalens åtsägning.

Lördag: Långdistans löpning 1 tim och 20 min exkl uppvärmning den var för sig 10 min raks promenad uppför berget.

Söndag: Vilar mina trötta knän med en promenad på 15 min och två cykelturer på 12 min.

Jag tejpar mina fötter enligt konstens regler så som jag har fått det berättat för mig. Trampa ner foten på tejpen och fördela tryck på foten innan du tejpar upp över fotvalvet så att det inte blir för hårt tryck runt om. Jag testar de nya löpartights och ser mig i spegeln och inser att funktionstrosa med ben inte gör min rumpa rätt. Byter till string vilket jag inte har haft på år och dar. Sedan så blir det en löparkjol också, turkos funktionströja med ärm och orange t-shirt och pannband och telefon på överarmen och musik i öronen. Jag känner mig snygg och inser att utrustning spelar roll.

Idag blir det löparskor utan iläggssulor för att testa och för att ytterligare minska risken för blåsor.

Ger mig av och startar med snabbgång i tio minuter uppför berget, tänjer lite och kör rotation för överkroppen och så startar jag klockan för att köra mitt första distanspass. Jag har siktet inställt på 1 tim och 15 min och är hemma på 1 timme och 20 minuter så hyfsat nära målet. Det handlar i distans mer om tiden än sträckan har jag läst och håller ett riktigt lågt tempo ca 7 min/km. Det är lätt och roligt, rent av skönt i vårsolen och jag hinner se en hel del av staden, golfbanan, stadens två stora arbetsgivare och city. De sista 800 m blir det en rusch hem eftersom jag känner att jag har mer att ge, jag hade kunnat fortsätta men eftersom jag inte har en aning om hur det känns imorgon så får det räcka för denna gång.

Glad och nöjd det här blir det mer av...

Jag vilar från joggingen fyra dagar och skavsåret har fått en fin hård yta som klarar 5 km i den härliga påsksolen. Efter 5 km var jag INTE hemma så det var bara att kämpa vidare de sista km hem med vetskap om att nu skaver det.

Och aj som det svider sedan i duschen efter men, det är bara att uthärda måste bli rent så att det läker fint. ;)

Jag har tendens att få skavsår under hålfoten, kanske är det iläggssulorna som inte sitter bra i skorna jag får testa att köra utan men, då får jag ont i halgusvalgus istället. Alltid ska det vara något. Jag kör med särskilda löparstrumpor men, det verkar inte hjälpa. Jag fick tag på ett gammalt compeed plåster i tisdags när jag skulle ut och jogga med löpargruppen för första gången. Vad gör det om det är gammalt tänkte jag och klistrade dit det så som sig ska och visst fastnade det så allt väl med det.

Jag joggade med de andra och var absolut näst sist mest hela tiden. Insåg att jag föredrar att springa själv men, inser också att jag inte hade gett mig på de tre långa ruscherna 400 m om jag hade varit ute själv så visst för att plåga mig och utmana så kan jag säkert behöva grupptrycket.

I duschen inser jag orsak till bäst före datum på compeed plåstret då det lossar runt om av vattnet men bara en halv cm så att det rullar sig och krånglar. Jag torkar mig ock börjar klippa loss de rullade kanterna på plåstret. Hmmm, det känns inte bra att ha så lite plåster kvar. Jag börjar dra och klippa och dra och klippa fastän jag vet vad det står på innehålls-förteckningen. Skall aldrig dras av, låt plåstret lossna av sig själv. Huden blir irriterad och skavd så nu har jag inte bara ett litet skavsår utan ett stort ovalt 2 * 2 cm rött irriterat område runt om det lilla jobbiga skavsåret som inte mår bra.

Måndag: Jympa Bas 55 min

Tisdag: 6 km jogg i 6,30 min/km tempo

Onsdag: Vilar

Torsdag: Vilar

Fredag: Fredagsmys

Lördag: Jympa Bas 55 min

Söndag: Morgonjogging 8,5 km och nu snackar vi riktigt tidigt kl 6:30 gav jag mig av hemifrån och kom hem till ett härligt frukostbord och svärmor var krfatigt imponerad... :)