Varför känns det så svårt ibland... Jag har så mycket tankar, frågor som inte får svar. Känslor som är som en bergoch dalbana.. Jag känner mig SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ ensam. Jag behöver inte vara ensam det finns personer som vill vara med mig men jag vill inte vara med dom.. Jag är så himla kräsen när det kommer till oss människor och då handlar det inte om utsidan utan mer vad som sägs och görs.. När jag är bland personer så har jag så lätt för att ta in känslor och blir helt förvirrad i det, till slut kan jag inte skilja på vems känslor jag handhar.. Det känns som att inte en enda person kan förstå mig, jag tycker inte att jag är en krånglig människa men ändå så passar jag inte in....Psykologer är bra men jag vill möta mig i andra.. JAG VILL INTE VARA ENSAM I MIG SJÄLV MER..

Finns jag

inget svar

lever jag

blodet rusar

varför ser du genom mig

jag behöver dig

DU DÄR!

älska mig

jag vill älska dig.

Sitter och kollar runt och vad hittar jag jo min blogg... Blev väldigt sugen (ej sex) på att blogga. Men det kan vara farligt då jag blir beroende.. Skall ju snart börja jobba SUCK...

Tillbaka till verkligheten.... 

Men vet ni. Man skall ta vara på stunden.