Varför är det så svårt för mig att inte kunna känna. Jag har människor omkring mig som inget hellre vill än att få släppas in, men jag kan inte. Jag har så länge lärt mig att stänga av mig själv så jag har förlorat förmågan att älska. Jag vet hur jag säger orden. I mina 3 relationer som varit lite längre så har orden jag älskar dig existerat och i början kunde jag säga tillbaka men ju mer åren gick desto svårare blev det och det ända jag kan säga nu är tack. Sicken artig tjej jag är......Jag vet att jag någon dag kommer att få känna det men många ggr börjar jag att tvivla.Jag bara drar mig undan mer och mer. jag vill knappt ha människor omkring mig längre. Det är så svårt att ta på mig masken inte ens den funkar längre. LÅT MIG VARA skriker jag inom mig ÄLSKA MIG är det jag vill.
Kommer jag någonsin att känna ordet kärlek och är det värt att vänta på det??
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Bara att börja koka te på gotu kola. Sweet stuff.
Du kanske bara är en aning bipolär. Var inte rädd. Det är på modet nu.
Ja eller så är vanlig existensiell ångest numera sett som ett sjukdomstillstånd.
Koppla av och skit i alla andra, så kanske guldkornen uppenbarar sig i avfallsvattnet.
Skrivet av 83.178.251.39 den 06 november, 2008 kl. 20:47 #