I går sände TV Mattias Klums naturfilm om Östersjön. Härliga bilder, dock mycket utdragna och med påklistrad känslosamhet. Ettåringens fötter på stranden.... Sockersött i viss delar. Men det må vara. Men hur kan TV sända ett timmeslångt program med en speakertext (Klum själv) som knorrar och är spänd och eländig. En hemsk ljudupplevelse helt enkelt. Om han nu kan filma, vilket han uppenbarligen kan, så måste han väl ha omdöme att avstå från att röstsätta sin egen film. Varför inte hyra in en skådespelare med vacker melodisk röst i stället för det där bräkande fåret. Jag bara tycker jag...

Det är ett klassiskt program det där, "God morgon världen". Går på söndagar 09 - 11 och sedan i repris kl. 22 samma dag. Jag träffade gamla vänner för ett par veckor sedan och sa att jag brukar lyssna på "God morgon världen" och tycker att programmet har förflackats under senare år och inte alls når upp till den nivå som BBC har i sina utrikespolitiska kommentarer. Repliken från honom och henne var: "God morgon världen", vad är det för program? Vi brukar inte lyssna på radio....  Jo,ja....jag undslapp mig en liten, liten suck. En sak är väl att man inte lyssnar på det där mediokra programmet, men att inte känna till det? Kan man gå genom livet oinformerad?  Själv föredrar jag just nu BBC, som bara går att lyssna på här i Stockholm över FM-radio. Men finns på nätet förstås.

Jo, det är bara att erkänna. Varulven såg en del av matchen. TV:n var på liksom och det gick inte att ducka. Men, men.....de där kommentarorerna? Tillhör de intelligensaristokratin i konungariket eller hur förhåller det sig? Det går faktiskt att göra en snabbanalys av deras tillrop och bräkanden i studions mikrofoner. Nu är ju inte Varulven opartisk eftersom jag aldrig har förstått tjusningen med att se på aktörer som jobbar sig svettiga med att få in gummipucken i nätet. Tänk hur många trevliga cafébesök och härliga vårpromenader som de där killarna har fått avstå från på grund av all träning och alla resor. En gummitrissa i nätkassen? Är det ett överskott av energi det handlar om eller tidsförskjuten tonårssmärta som tidigare inte har fått utlopp? Freud borde få biljetter till några stormatcher och få uppdrag att analysera det hela. Det är ju värre det där än de som ska bygga veranda för att kanalisera överloppsenergi.

Det var lite intressant att i går läsa en berättelse från Tyskland (Västtyskland) och från slutet 1950-talet. Jag kunde läsa att det då på nästan alla snabbtåg (schnellzug) i Tyskland erbjöd sekreterarhjälp i en särskild "kontorsvagn" och att det kostade 3,50 DMark per påbörjad kvart. Man kunde få hjälp med att skreva ut brev och andra handlingar och brev lades på lådan vid nästa station. Alternativt kunde man själv få använda en skrivmaskin och skriva själv under resan. På den tiden (även i Sverige) var det en stor sak detta att "kunna skriva maskin". Det var tider det. I dag är ju nästan alla SJ:s vagnar "kontorsvagnar". 

Nytt möte. Café. Det gäller att beställer. Ska han beställa först och hon sedan jag eller tvärt om? Ska jag avslöja att jag är en mesig teadrickare som beställer "Söderblandning"? Ska jag beställa halvtråkig kanelbulle eller dra till med räkmacka? Hinner man avslöja sina lekamliga svagheter redan under 60 sekunder? Hur ser det ut om man beställer en dubbel cappuccino och två brownies på direkten? Eller ska man ta upp dosettlådan på en gång och knapra lite psykofarmaka bara för att klargöra att man inte är helt normal? Är det helt OK att ha bett bästa kompisen ringa 2 - 3 samtal de första 15 minuterna och "prata affärer" medan man sitter där på cafét? Varulven fick ett gott råd för några år sedan: Prata hälften så mycket som du brukar och sedan när du har bestämt dig för vilken nivå det är så ska du dividera egen prattid med faktorn två. Tror att det rådet gäller för många.

NASA håller noggrann koll på månens ärriga yta. I veckan slog det ned en ca. 30 cm stor stenbumling, som vägde mycket, och bildade en ny krater på ca. 20 m diameter. Trots att den bara var stor som en "medicinboll" så vägde den ca. 40 kg. Den kom med en fart av ca. 90 000 km i timmen. Det är fort det. Och så blev det ett ljusfenomen som kunde ses här på jorden med blotta ögat. Tur att man inte var på plats där för då hade nog hatten åkt av. Intressant att NASA vet allt det där. Skulle inte förvåna mig om de vet var jag har förlagt lånekortet till Kungliga biblioteket också eller var gode vännen har förlagt sina solglasögon. Det borde ju vara lättare för NASA att ta reda på det än att mäta vikten på en stenklump som far genom rymden med rekordfart. Tror jag ska sända ett mail till NASA och be om lite information. Vad tusan är en medicinboll? Är det något man får låna och leka med när man sitter på akuten i 11 timmar och väntar på att få träffa en skön sköterska?

Varulven brukar lyssna på "Språklådan" på P1. Radio alltså. Pratradio alltså. Den finns kvar även om du inte tror det. I dag behandlades tvetydligheten hos ordet "utgå". Det kan ju uppfattas dels om synonymt med "bortfaller" och "utbetalas" eller "utkräves". Lite farligt ord med andra ord (vilka andra ord?). Nu var det så att professor Andersson, trots tillgång till dator, inte ens nämnde att ordet har en fast betydelse i militärt språkbruk. Utgå! Det betyder att man ska gå därifrån. Stick iväg! "Höger och vänster om marsch" är ett annat uttryck som betyder att man inte längre står under någons omedelbara besked utan kan gå iväg och göra något annat. "Anmälan" och "utgå" är parbegrepp. Det förvånar mig att den gode Andersson inte nämnde den militära användningen. Kanske känner han inte ens till att det heter "uppsittning" när en eller flera soldater går in och sätter sig i en buss. Det är ju inte mer än 50 år sedan kavalleriet blev av min sina hästar. "Avhästningen" som det kallas för i militärt språkbruk. Mittåt! Betyder "gör om och gör rätt" eller "jag tar tillbaka det som jag nyss har sagt". Det är inte så ofta som Varulven behöver ryta till ett karskt "mittåt" så ofta. Numera.

Tillhör du gruppen som läser kulturartiklar i våra morgontidningar? (Vi pratar Stockholm här!). Då ska du inte missa att läsa Sara Danius artikel i dag (lördagen den 18 maj) i DN. Den har rubriken "Den lilla döden. Romanens skamliga längtan efter socker". Sara Danius är professor i estetik vid Södertörns högskola och kom nyligen in i Svenska Akademien. Hon skriver riktigt bra om sockerbegärets återgestaltande i skönlitteraturen och hon associerar med "lilla döden" inom erotiken. Något av det bästa jag läst senaste månaden. Men artikeln är nog bara halv, för hon lyckas inte med att göra några egentliga jämförelse med erotikens sötma. Där kom hon av sig. Min enda önskan är att hon åter sätter dig vid tangentbordet och låter de manikyrerade fingertopparna behandla även den andra sidan av det som skulle vara essäens essens.

Den där åkomman DIH sprider sig snabbt här i Stockholm. Fler och fler blir smittade. En del lider av det, men de flesta märker inte av det utan det är omgivningen som mest uppmärksammar det hela. En del kacklar på och bekräftar därmed att de lider av långt framskriden DIH. Sjukdomen är obotlig, men kan begränsas genom en och annan åthutning av omgivningen. Förkortningen står för "Dum i huvudet" och uppträder numera i hela landet. DN har visat bilder hur det såg ut i Kungsträdgården efter en varm och solig dag. Det var helt ostädat och alla papperskorgar överfyllda. DN ringer till Ted Ell, ansvarig på trafikkontoret, som då säger "Man kan bara dra slutsatsen att vår städning inte har räckt till den här dagen, säger han". Jo,jo. Varför inte säga som det är: "Det är för djävligt och det är nedskitat på ett sätt som man inte ska behöva tolerera i en stad!". Finns bara en åtgärd att vidtaga: Byt ut den ansvarige och beställa intelligens på postorder och dela ut bland de kommunalanställda!

Mercedesbilarna är döpta efter en tioårig flicka som bodde på franska rivieran. Hennes pappa var österrikisk konsul och en av de allra första bilhandlarna. Han sålde dyra bilar till den tidens kändisar, bland annat sålde han bilar till en av världens rikaste män, baron Rothschild. Han föresatte sig att vinna de då populära biltävlingarna. Han beställde en riktigt snabb bil, den hade en motor på 43 hästkraft och toppfart på 42 km/h. Bilen byggdes om och var framgångsrik en i en del tävlingar år 1900. Pappan döpte bilen efter sin dotter som hette Mercedes Adrienna Ramona Manuela. Hon dog redan 1918 - pank, skandaliserad och glömd. Hon avled 39 år gammal i skelettcancer. Hon ägde aldrig någon bil. Hon kunde inte köra bil och hennes farfar var högste rabbin in Wien.

Norrmännens tåg går från Kungsträdgården kl. 11.00 och passerar nog Djurgårdsbron kl. 11.20 enligt min erfarenhet. Jag har stått där tidigare och sett på alla glada norrmän och lite, lite känt mig som norrman själv. Hur kan det komma sig att norrmännen är så glada över sin självständighet 1814 och vi svenskar tycks strunta i vår uråldriga självständighet? Är det ett annat folk helt enkelt? Mest glada var de när de slapp tyskarna. I dag får alla barn i Norge av tradition äta hur mycket glass som helst. Och den norska kungafamiljen står utanför slottet och vinkar. Nu vinkar vi till våra kusiner där borta!

I morse åkte Varulven buss genom centrala Stockholm. Som vanligt. Vid Räntmästartrappan kom en kille i 25-årsåldern på och satte sig bredvid mig. Han stank. Ja, verkligen. Jag försökte sitta kvar, men näsborrarna fylldes av en odör utan like Likt ett lik kanske. Jag försökte sitta kvar. Satt kvar i ca. 22 sekunder, men då var jag tvungen att lyfta på kroppen och sätta mig längre bak i bussen. Finns det fok som inte duschar på ett halvår? Skulle jag har sagt till honom: Jag kan inte sitta kvar eftersom det luktar så illa! Eller var det rätt att bara flytta på sig?

Efter ett tips har jag nu sett första avsnittet av filmserien "Soldater i månsken" från 2000. Den är riktigt bra, i varje fall första avsnittet. Se den är mitt råd. Den har släppts på SVT:s Öppet arkiv. Huvudrollerna hade Gösta Ekman och Gösta Ragnestam. Kvalitetsfilm alltså.

Varulven väntar med intresse på den slutliga haverirapporten om den norska Herkulesolyckan i Kebnekaisemassivet. Den har ännu inte kommit, men kommer nog snart. Då har jag lagt märke till att Statens haverikommission har en riktigt bra hemsida som man faktiskt klarar av att navigera i även första gången man är där. Det är någon läskunnig person som har gjort den där hemsidan och inte någon förvuxen tonårsnörd som aldrig har sett en innehållsförteckning i en bok. Haverikommissionen visar hur en myndighets hemsida bör se ut. Om man jämför den med Rikspolisstyrelsens hemsida så ser man hur dåligt det kan vara och hur bra det kan vara.

Steve har en blogg där han avhandlar en massa frågor om relationer och om tao love. Mycket amerikanskt, men ofta kul och intressant. 

  http://askthetaooflove.wordpress.com/

En tes som han drivit länge är att oattraktiva män är bättre älskare än de vackra och rika. Överviktiga, fattiga och undersysselsatta kan visa sig vara de bästa älskarna. Varför? Därför att de vet att de måste anstränga sig för att få komma tillbaka (eller att hon ska komma tillbaka....tänker på logistiken här). Kvinnor skriver till honom och berättar att han har helt rätt. De vältränade, rika, vill inte ens anstränga sig. Det tar det mesta för givet. Intressant tes som borde föranleda en del forskning vid UCLA.  

Vilken bok ligger på tio-i-topp på försäljning i Norge? Jo, Marius strikkebok, boken som visar mönster och hur man stickar lusekofter. Kan man dra några slutsatser av det? Är det ett tecken på dolda, men ändock iakttagbara nationalkaraktärer? I Sverige var en rekordsäljare en bok som lärde ut hur man tar död på spanska mördarsniglar. Men det var förra året. 

Med betydande missmod och sorg har jag invaggats att Staffan Skott, bosatt i England, dragit sig tillbaka till angenäm pensionärstillvaro. Jag har läst honom under årens lopp och lärt mig mycket av honom om framför allt Sovjetunionen (ondskans imperium om ni minns...). Det har känts som om han lagt pennan åt sidan för gott. Nu har han dock kommit ut med ytterligare en bok, denna gång om judarnas historia, "världens segaste folk". Titeln är "En mänsklighet i mänskligheten". Jag kommer genast att kasta mig över den och läsa Staffan Skott. Har ni missat honom tidigare tror jag att den här kan vara riktigt bra. Staffan Skott är nämligen både en utmärkt observatör och skribent.

Bortom Södertälje, när man kör mot Göteborg, har det tydligen öppnats ett museum med gamla stridsfordon. Nära motorvägen har man ställt upp en vitmålad utrangerad stridsvagn. Gammal. Jag passerade den i går och mitt sällskap i bilen sa: Underligt att de har målat stridsvagnen vit. Jag sa: Det är väl bara för att väcka intresse antar jag. Han sa: Men stridsvagnar är ju gröna. Jag: På vintern är de vita om det är krig. Han: Skulle man måla om dom om det blev vinter? Jag: Det kan du ge dig på! Snön är nämligen vit, om vi nu har glömt bort det. Hur lång tid tar det att måla om en stridsvagn med färgspruta? Högst en halvtimme antar jag..... Intressant iakttagelse om hur "lite man vet och hur lite man förstår". Det gäller dock inte Varulven som har gått i besserwisserskolan och fått goda betyg.

Jag var på landet nu i helgen. Fint väder, men lite blåsigt var det nog allt. Jag var ute på tomten och helt plötsligt får jag höra ett drillande fågelläte. Högt, tydligt och kristallklart. Jag tittar upp och får se fågeln flyga rakt upp. Just det. Rakt upp i olika etapper. Den nästan försvinner, men jag håller den kvar med blicken. Den flyger högt. Svårt att uppskatta höjden, men i varje fall 70 - 80 meter, kanske högre. Den är som en liten, liten prick. Jag har aldrig sett det förut. Lärkan slår i skyn sin drill. Det var första gången jag upplevde det. Den höll på länge den där lilla fågeln. Jag följde den nog i 10 minuter innan jag blev stel i nacken och gick in i huset och tittade i stora fågelboken. Allt stämde. Den stiger i "etapper" och den stiger så högt att man inte längre ser den. Men jag såg den. Synskärpa 1,2 just nu. Lärkan måste vara glad för att det är vår. Den har vårkänslor. Någon annan förklaring finns inte.

Jo, här i Stockholm finns det mesta. Nu har jag upptäckt att det i början av Birger Jarlsgatan finns en sådan där stor grön reklampelare - och nu även med inbyggt piano med två pallar framför. Det är bara att sätta sig ned och försöka följa noterna eller improvisera. Bra initiativ. Frågan är bara hur länge pianot får vara kvar i spelbart skick. Gå dit och spela medan det går!

Läsambassadören Johan Unenge låter sig intervjuas i DN. Han nämner då att en undersökning visar att "en av tre lärare som är yngre än 40 år läser mindre än två skönlitterära böcker per år". Eller möjligen "färre än" om det nu hade funnits någon redaktionschef hos DN utrustad med knutpiska. Färre än en bok? Det måste betyda noll eller en bok per år. Var tredje lärare? Och det är den vuxenkategori som har till uppgift att uppmuntra tonåringar att börja läsa. Varulven blev dyster när jag läste det där. Det är väl en illusion att ha tron att flertalet lärare läser en bok i veckan. Dags att dra filten över huvudet och sova en stund till...

I går var för första gången i mitt liv med om en automatisk fickparkering. Han ställde bilen parallellt med bilen framför luckan. Så sa han: "Nu ska du få se något" och så släppte han ratten och bilen rörde sig långsamt in i parkeringsluckan. Helt av sig själv. Jag visste inte att det fanns en sådan funktion. En perfekt parkering helt enkelt. Betydligt bättre än vad jag skulle ha åstadkommit. Bilen bara smög sig in i luckan av sig själv! Halleluja!

Det är nog så som jag misstänkt länge. Det går omkring en massa människor här (pratar Stockholm här...) som inte är utrustade med papper och penna (inte penna och papper). Det finns till och med de som kan gå en hel dag utan att göra en enda anteckning i den obefintliga anteckningsboken. Nu vet ju inte jag vad folk har sina fickor och handväskor, men jag har ändå kommit till konklusionen att det är en särskild grupp människor som går omkring med anteckningsböcker. Vi med anteckningsböcker kan vara lite farliga. Det finns en risk att vi antecknar sådant som ni andra glömmer bort eller förtränger. Står det i svarta boken så står det där. 

I går fick jag en fråga från en god vän. Han känner ett pockande och trängande behov av att börja jaga vildsvin med pilbåge. Kraftig pilbåge ska det tydligen vara. Det är olagligt att jaga med pilbåge i Sverige, men det arrangeras resor till Polen och Vitryssland där man får skjuta sina pilar mot stackars vildsvin. Frågan var: Om jag nu åker till Polen och skjuter några grisar, har jag då gjort något olagligt även här i Sverige. Han har nämligen en dröm om att få lägga ut en del foton på sig och grisen (grisarna) och vill inte bli kontaktad av polisen. Svaret är att han inte begår brott i Sverige, men grisarna har kanske en annan uppfattning som vilar mera på moraliska överväganden.

Det heter ju ringfinger så då ska man väl ha ringen där. Finns någon form av namnlogik i det hela. Det är lite unikt att vi vårt land har förlovningsring och vigselring på vänster hand. Ryssland, Norge och Tyskland har man ringen på höger hand. Hur kan man förklara den skillnaden? Hur gör man i Finland och Danmark?