Krigshjälten och humanisten Harry Järv påstod i några sammanhang att han egentligen bara kunde tre ting (saker?): Närstrid, Kafka och konsten att kommatera. Ungefär så. Vem för det ädla hantverket kommatering vidare? Politiker kan inte kommatera. Journalister kan inte kommatera. Lärare kan inte kommatera. Det måste finnas en mängd oanvända kommatecken liggande i något förråd någonstans. Dags för oss ordbrukare att ta och rekvirera en drös kommatecken. Märkte ni att jag inte har använt ett enda kommatecken?

En stor undersökning presenterars nu på nätet. Man har frågor kvinnor i ett stort antal länder i vilken utsträckning de är nöjda min sina män som älskare. Subjektivt det hela alltså. Vetenskapligheten är väl si och så. Särskilt så. Men vinner gör spanjorerna tätt följda av männen från Brasilien och från Italien. Svenskarna finns inte med bland de tio bäst presterande. Antingen är kvinnornas krav och förväntningar för stora i vårt land eller och är männen underpresterande. Kan sådana här undersökningar öka turismen till Spanien? Jag kände en man som åkte till Thailand för att han hade för för sig att kvinnor där kunde lära honom hitta de där speciella "punkterna". Vad det var för något vägrade han att berätta.

Är det riktigt sunt att längta efter en vecka i ett varmt hus vid fjällets fot. Ett hus fyllt med bra böcker, bra läslampa, bra TV med bra DVD-filmer, med mysig brasa, med bra ljudanläggning med bra högtalare och inte några väckarklockor? Långläsa, långalyssna och långtitta. Däremellan en och annan långpromenad för att få igång matsmältningen. Fast när jag är där en vecka saknar jag nätet. Det är bara att erkänna. Skulle nog gärna vilja ha ett katt att pyssla om också. Möjligen saknar jag även morgontidningen (dock inte bildzeitung DN).

Ingen kan ju på någon som helst grund beskylla Ingvar Kamrad för att vara en lärdomsgigant och kulturbärare. Han har helt enkelt andra egenskaper, vilka dessutom har gjort honom till mångmiljadär. Förmodligen vet han inte för stunden hur mycket han äger. Det gör inte jag heller så där har vi något gemensamt. Nu är det dock så att Ingvar har skänkt ca. 900 milj. kr till Linnéuniversitetet, som det underliga namnet är på högskolorna i Kalmar och i Växjö (två städer som ligger söder om Stockholm för er som inte har koll på det där). Donationen har till syfte att möjliggöra forskning om Småland och smålänningar. Jaha, smålänningar? Högkolorna vet inte vad de ska göra av pengarna. Det finns helt enkelt inte forskningsprojekt som räcker till och pengarna kommer nog att bli liggande länge innan några penningsugna s.k. forskare har ritat ihop beskrivningar av nya forskningsprojekt. Var skulle pengarna har gått? Jo, till stöd till antikvariaten runt om i landet. Dessa boksynta och lära män och kvinnor som hjälper oss att hitta utgångna tittlar till hyggligt låga pris (gäller dock inte antikvariatet på Birger Jarlsgatan, vilket har för höga priser). Det hade varit en kultursatsning av rang. Stöd antikvariaten! Köp en bok eller två...och läs dem också.

Nunc volutpat vestibulum ac non minus laboro. Ergo legi et somnum. Just det. Latin. Kan läsas av lärda över hela världen. Rubriken betyder: "Nu är det snart helg och då ska jag inte arbeta. Då ska jag läsa och sova."

Heliga Birgitta hade själv önskat att kroppen efter sin död först bli skulle föras till nunneklostret San Lorenzo in Panisperna i Rom, men hon kunde föras dit först fyra dagar senare eftersom så mycket folk hade samlats utanför hennes hem då hon dött. Kroppen lades i en enkel träkista som förseglades och placerades i en kista av marmor. I väntan på hemfärden till Sverige skulle benen avskiljas från kroppens mjukdelar. Klostret fick enligt tidens sed behålla en arm och några små bitar av skelettet. När Birgitta dog i Rom 1373 var dottern Katarina 41 år. Hon och hennes bror Birger ordnade så att kroppen fördes hem till Vadstena hela vägen från Rom. Resan tog sju månader och gick över Alperna upp till Polen, därifrån med båt till Öland och vidare till Söderköping. Genom Östergötland bars kistan i procession hem till Vadstena. Det finns många berättelser om mirakel som inträffade under vägen. Träkistan med järnbeslag som kroppen låg i under resan finns idag bevarad i Birgittas bönekammare i kungapalatset i Vadstena. I stället för att låta en kista med ett enarmat helgon skaka fram på vägarna i sju månader går det numer lätt att ordna transporten med flygfrakt. Om ni bara visste hur många likkistor som transporteras i luften varje dag. Men flygbolaget hanterar det hela så diskret att vi som flyger inte ser något alls av hanteringen.

Varulven har några problem i huvudet som liksom inte vill lossna eller inte heller ge sig själva en lösning. Några av problemen: Vilka båtar hade de iriska eremiter som tog sig till Island före vikingarna? Varför fiskade inte vikingarna? Varför fick inte Norman Mailer nobelpriset? Hur kunde grekerna matematiskt bevisa att det bara finns fem s.k. platonska kroppar? Hur kommer det sig att det inte finns några små bokstäver i tryckt ryska, men det finns i handskriven ryska? Det var några av problem som fanns aktiva och surrande i huvudet så här på morgonen. Nu ska varulven vandra vidare på sina fyra gråa ben.

Ibland kan det vara intressant att titta på SVT:s regionala nyhetssändningar från andra området av landet. I går tittade jag på Mittt-Nytt som täcker Jämtland. Den stora nyheten var att länsstyrelsen ingripit mot en djurägare som hållit en antal gravt vanskötte katter. Den andra nyheten var att en fyraåring smitit från dagis (skolkat?) och gått ut i skogen. När en man påträffade honom där och frågade vad han gjorde där så förklarade han att han var på björnjakt. Dock hade han inte något gevär med sig. Mannen ringde pollisen som kom och hämtade den lille björnjägaren. En liten fundering: Om mannen kunde gissa från vilket dagis han rymt kunde han ju ha gått dit med honom eller kört björnjägaren dit. Men jag förstår fullt ut varför mannen inte ville göra det utan ringde polisen. Inte en meter med ett okänt barn. Det kan bli polisutredning för mindre.

Norden har faktiskt erfarenhet av medlemskap i en valutaunion, nmligen den skandinaviska myntunionen. Norge, Danmark och Sverige var medlemmar i en valutaunion under mer  än 40 år fran mitten av 1870-talet till börjanb av 1920-talet. Den skandinaviska myntunionen har dock inte uppmärksammats i den ekonomiska forskningen och därmed heller inte i den aktuella diskussionen om det valutapolitiska. I mitten av 1800-talet var det vanligt att skiljemynten användes även i grannländerna. Danska mynt användes mycket i Norge och danska mynt i Sverige.

Haverikommissionen offentliggjorde i går ljudbandet med radiotrafiken mellan flygledartornet i Kiruna och det norska Herkulesplanet. SVT gjorde ett nummer av att planet fått clearance att gå ned till 2 000 m trots att Kebnekaise är drygt 2 100 m. Vad då? Jag är säker på att höjdangivelsen gavs i måttenheten feet och då kan det inte ha varit 2 000 m. Men anges inte höjden till GND, ground level, och räknas då inte markens höjdnivå in i det hela? Clearance betyder bara att föraren får gå ned till angiven nivå, inte att det kan ske utan risk. Det finns ju exempelvis master. Men det glömde SVT att upplysa om. Men jag har all förståelse för denna förenkling eftersom ju huvudsyftet med nyhetsrapportering inte är att rapportera korrekta nyheter utan att få så höga tittarsiffror som möjligt. Varför inte informera om att någon spågumma i Småland lagt spelkort och kommit fram till att kronprinsessan kommer att bli med barn igen i juli månad? Det skulle ju dra lite extra titttare.

Just det. Två ögon. Det är sällan eller aldrig som Varulven får tillfälle att titta en enögd person djupt i ögat. Nu var det två alltså två ögon. Det fanns en lyster och en nyfikenhet i de där ögonen som gav en betydande lintensitet och även harmoni åt samtalet. Den ömsesidiga nyfikenheten var betydande. Detta kan konstateras och föras till protokollet. Varulven hade bestämt sig för att vara återhållsam med ordflödet för att ge den andra personen utrymme. Allt Varulven har att säga känner ju han redan till. Bätte att lyssna således. Föresatsen fanns där, men misslyckandet inträffade ändå. Det kändes rätt att berätta och kommentera. Associationshoppen var många. Det som var lite hoppingivnade var att personen log gång på gång och till och med skrattade vid tre tillfällen. Dessutom upptäckte vi att båda är frivilligt tjänstgörande konstaplar i språkpoliskåren. Samtalet avslutades när personalen släckte ned för kvällen, vilket inte Varulven upptäckte utan blev uppmärksammad på. Sådant är livet.

Australiensaren Daniel Huf kraschade med sin Porsche den 1 april i år. Allvarlig olycka var det. Räddningspersonalen kunde bara konstatera att han var död. Kroppen fick ligga kvar i bilvraket. Räddningspersonalen noterade att han var död. En timme senare när personalen skulle lyfta bort liket upptäckte man att kroppen hade en svag puls. Han levde. Efter vård på sjukhus kunde han i går åka hem efter bilkraschen. Han har alltså varit dödförklarad i omkring en timme och därefter har han levt igen. Död först och levande sedan. Eftersom han (kroppen) måste anses tillhöra kategorin "döda" så måste man också konstatera att han, trots att han definitionsmässigt enligt landets rättsregler varit död, ändå lever. Han är alltså en av de få människor på vår jord som är "återuppstånden". Nu är frågan var hans själ befann sig under den där timmen. Gömde den sig eller fanns den kvar i kroppen eller hade den givit sig iväg och sedan återkommit för att blåsa liv i sin tidigare boning?

Jag fick höra halva samtalet. Hennes. Hon är i 40-årsåldern. Blond. Åkte 76-an norrut (vi pratar Stockholm här).

Hennes repliker så noga återgivna som möjligt. Samtalet avhandlades för en halvtimme sedan.

- Visst, älskling

- Menar du i kväll då?

- Men är S hemma då eller är vi ensamma?

- Hon kan väl äta hos någon kompis, pasta eller något annat enkelt.

- Det förstår du väl, älskling, att jag vill vara ensam med dig

- Du får ordna det, annars får det bli någon annan gång i helgen.

Undrar om "han" ordnar det till i kväll om han får något?

Jag såg skylten över en avdelning på stadsbiblioteket: "Kropp och själ" stod det. Stannade upp och reflekterade några millisekunder. Försatte mig från ett oreflekterat tillstånd (begrepp inom filosofin) till en något reflekterat tillstånd. Kan man få välja kropp eller själ eller är man tvungen att låna hem båda ingredienserna? Har överstadsbibliotekarien bestämt att det finns själar och i så fall hur länge existerar dessa? Det finns vissa själar jag skulle vilja komma i kontakt med och vissa som jag för allt i världen inte skulle vilja komma i närheten av. Själsfrändskap? Tvillingsjälar? Själsdödare? Eftersom man pratar så mycket om själar så finns de ju i varje fall i den uppenbarelseformen. Oavsett om överstadsbibliotekarien bestämt det eller inte. Det är fint att skylten får hänga kvar i avvaktan på att begreppen blivit fullständigt utredda.

Sa de gamla romarna: "Draco dormiens nunquam tittilandus" (kittla inte den drake som sover) eller inte? Eller sa de något som "väck inte den björn som sover" eller vad. Det där med draken är i varje fall Hogwarts motto och då kan det ju vara påhittat alltihop. Men jag tycker att ordet "tittilandus" är så beskrivande, fonetiskt om inte annat, av hur kittlande känns. Är det bara människor som kan bli kittlade? Jag försökte en gång kittla en hund, men han tittade bara på mig som om han undrade varför jag kliade honom så intensivt. Min teori: Det är bara människor som kan bli kittlade och det är bara människor som har humor. Den senare egenskapen är dock ojämnt distribuerad bland populasen. Men det visste ni redan.

Ibland får jag för mig att jag kan flytta på folk med bara blicken. Jag har övat på det. Senast lyckades jag flytta på en maskulin biomassa på 120 kg på en utomhusföreställning i Uppsala. Först tog det 13 sekunder hård blick för att få hans talorgan att sluta fungera och sedan tog den nästan 10 sekunder till för att få honom att flytta på kroppen ett antal meter till höger. Detta trots att han hade minst 1,0 i promille. Om jag övar mig mera kan jag nog styra både det ena och det andra. Skulle vara riktigt kul att kunna styra det andra med bara blicken. Det är skillnad mellan "intensiv blick" och "oscillerande blick". Det senare har jag också övat mig på. Att titta länge och djupt i damers ögon leder i allmänhet till att positionen flyttas fram. Själv har jag haft framgång vid flera tillfällen.  Jag fattar inte varför inte fler övar sig i att fästa blicken. Men den får absolut inte placeras för lågt för tidigt. Sådant har de koll på även om de tycker att det är "uppskattande".

Trots att Sanna Lundell för länge sedan fångat Mikael Persbrandt har hon inte några planer på att flytta ihop De har två barn tillsammans, Igor 6 år och Lo 2 år. Hon säger att hon nog är rädd för tristess och även avslut. "Jag är rädd för att man ska nöta sönder varandra i samborelationen, säger hon nu i en intervju i Metro. Hon berättar också att Mikael varit borta extremt långa tider utomlands och att det varit jobbigt för henne. Hon bloggar om det. Är det inte någon som har frågat Micke om hur han vill ha det. Det är kanske han som vill ha henne och barnen på lite "distans". Det ger ju en del handlingsfrihet så att säga. Nu har väl inte Micke det värsta ryktet, men vem vet...

Lite latin har jag lärt mig. Nu höjer jag ribban ytterligare och vill lära mig mera. Alla talar vi lite latin. Det finns massor av ord som vi inte är medvetna om är latin. I varje fall kommer orden från latin via tyskan. Ordet penna exempelvis. Eller orden tegel, kamin, tavla, vas, spegel, källare, vall, fönster, säck och kista.

Flera golfklubbar har gått i konkurs och flera lever på ruinens brant. Nu väntar jag på att DN:s skickliga fotografer (de är skickligare än de som skriver i blaskan) ska visa upp hur en lantbrukare (bonde alltså) sätter plogen i en golfbana och plöjer upp den och gör potatisåker av greenerna. Finns det någon mer oförklarlig verksamhet för vuxna än detta att försöka putta vita små larviga bollar i hål på en gräsmatta? Dessutom iförd lustig golfdräkt och specialskor? Att verksamheten var förbjuden i Skottland på 1600-talet har jag full förståelse för. Nu väntar jag med stort intresse på den första bilden av en bonde som plöjer upp en golfbana. Då kommer Varulven att le.

Gustaf Hallenstierna var en ädling och en lebensman i mitten av 1700-talet. Han skrev sina kärleksmemoarer som gavs ut av en avlägsen släkting först 1972. Den är alltså skabrös, om nu någon vet vad det ordet betyder. Hans stora nöje var att hoppa i säng med unga flickor. Gärna glada och "välväxta" pigor. Undrar vad han menar med "välväxta"? Hur som helst skildrar han ganska ingående hur hans amorösa erövringar gick till. Ofta lyckades han även om det förekom rejäla missar. Han lyckades få dem i säng helt enkelt. Men han berättar på flera ställen i sin noggranna redogörelse att han ofta fick lova att inte "fullborda". Det var ett krav från flickornas sida och tydligen gick han med på det villkoret. Det var en tid då det inte fanns några preventivmedel. Men Gustaf var glad ändå för varje erövring och fortsatte sin framfart både i Stockholm och i Dalarna. Så långt som jag har läst boken så har han väl förfört ett 20-tal växväxta unga flickor och ett par damer som inte var helt unga. Allt utan något misslyckande med konsekvenser nio månader senare. Men frågan är om Gustaf var helt igenom lycklig eller om han saknade något. Det har boken ännu inte förklarat. Flickorna har uppenbarligen inte skrivit några egna erotiska memoarer. Skulle ha varit lite intressant att läsa deras berättelse också. Bocken, förlåt, boken har titeln: "Mina kärleksäventyr".

Uttrycket "mellan hägg och syrén" förknippas med perioden mellan blomningstiden för hägg och syrén. Uttrycket kan eventuelt ha sitt ursprung i den årliga period då skomakargesäller enligt de gamla skråbestämmelser skulle friställas för att ge sig ut på vandring. En del skomakare stängde då under gesällens frånvaro och uttrycket har uppfattats av andra som att skomakaren stängde för att njuta av den bästa tiden på året. Berättelsen om skomakarens skylt med texten "stängt mellan hägg och syren" är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet. Förmodligen är det en vandringssägen. Men vacker är den. Vad gör en vardagsfilosof som Varulven mellan hägg och syrén? Jo, ägnar sig åt lite filosoferande även under en söndag. Särskilt på morgonen. Nu är det problemet om aristoteliska termer är en förutsättning för den stoiska logiken. Eller är det inte det?