De gamla grekerna (som inte alls var särskilt gamla, de dog yngre än vad vi gör) kände inte till gravitationen. De antog att en fallande sten föll till marken "för att den kände att den hörde hemma på marken och drogs till sitt ursprung". En vacker tanke, som kanske inte var så vacker för den som fick en fallande mursten i huvudet. Grekerna observerade även att jorden och månen drogs till varandra och höll ett visst avstånd. Grekerna förklarade detta fenomen med att "jorden och månen älskar varandra, de vill därför inte skiljas". En vacker tanke kan det tyckas. Vacker är den därför att den återger kraften i en kärlek som grekerna själva upplevde. Det var den tiden då Greklands statsskuld inte kastade en skugga över öriket. Kärleken är stark. Hur stark vet vi inte för det finns inte några mätinstrument som mäter.