Det är nog bara att erkänna. Brukar vara bäst att göra det redan från början för det stärker trovärdigheten. Jag har en fallenhet för pleonisamer. Både medvetna och omedvetna. Det är alltså den språkliga företeelsen till upprepning med synonymer eller överflödiga förstärkningsord. Det ger mig tid vid formuleringen av mina språkliga satser och det ger även mottagaren tid att ta in vad jag egentligen har att säga. I talspråket kan det vara effektivt (flera hammarslag på samma spik så att säga), men i skrift blir det tungt och därmed jobbigt. Exempel? Javisst, här kommer några tydliga pleonismer: klart och tydligt, lätt och ledigt, en skinande, ren och fläckfri disk!

Jag skulle vilja beställa en inbakad Calzone, tack.

människoätande kannibal

rätt och riktigt

ensamstående ungkarl

Han sprang omkring naken, helt utan kläder.

Det tog tio år, ett helt decennium, innan han fick veta något.

Det är viktigt att tala, prata och kommunicera om det som skett.

Vårt parti arbetar och verkar för framtiden.