Varulven sysslar på sin fritid i första hand med evighetens problem. Det är ungefär så här: Finns det en evighet och är den i så fall evig i båda ändar av en tänkt tidsaxel? Och om nu det finns en evighet, vad består den av och hur avgränsar man den mot det som inte är en evighet? Men nyss kom Varulven att prata med "lilla söta rödtoppan" och förklarade då för henne att satsen "Jag ljuger alltid" varken kan vara sann eller falsk. Om den är sann så är den i sig en lögn. Är den falsk så är den ändå sann eftersom just i den satsen uttalar jag något som är sant trots att jag påstår att allt jag säger är falskt. Så är det med det och jag såg hur det snurrade i huvudet på lilla söta rödtoppan. Men hon såg lite road ut också. Man behöver inte förstå allt. Det räcker med att le vackert.
Postat i: Inlägg | Permalink | Kommentarer [0]
