usch

04 jan kl 04:31, 2009

Skrivet av vellamo under kategorin Blandat | 3 Kommentarer | Permalink

Jag bröt verkligen ihop rent känslomässigt nu när jag läste igenom det jag skrev. Tårarna rinner och jag känner mig mer ensam än någonsin. Men på nått plan är det ändå skönt att gråta och känna sig ensam. Jag som så hårt annars försöker måla upp en fasad om raka motsatsen. Vilken otrolig dubbelmoral jag kör med. Jag måste verkligen börja hitta den sköra sidan hos mig och börja våga visa upp henne, hon som verkligen är jag. Det kommer att bli en kamp. Men jag borde väl fixa det med. Har jag klarat mig så här långt trots diverse olika övergrepp (såväl som sexuella) och ändå vara den jag är... Då borde jag fixa detta med. Ge mig lite tid bara, och ha lite tro på mig....

« Lost (och snorfull... | Hem | Jag vet vad jag vill... »

Kommentarer:

I mina ögon verkar det som om den riktiga processen börjat i dig... Grattis! Det är stort och gör ont och är totalt förvirrande men oj så skönt när det börjar ljusna på den andra sidan! Jag har också flyttat igen... Missp

Skrivet av Got2b den 04 januari, 2009 kl. 14:18 #

Visst 17 känner jag igen den där fasaden, har exakt samma själv. Även om jag i många lägen är en självvald ensamnvarg också. Men det är klart du du fixar det gumman!! Och du vet ju att du iallafall redan har åtminstone en vän om du hamnar i Stockholm, trots att hon e rätt dålig på att ta egna initiativ till umgänge... något som hon lovat sig själv att jobba med det här året. ;P BAMSEKRAMAR!!!

Skrivet av Splittrad den 07 januari, 2009 kl. 11:22 #

För att inte glömma promenadsällskap! :)

Skrivet av Splittrad den 07 januari, 2009 kl. 11:29 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg