.......då är det dags!
Nu har jag bytt blogg och kommer att skriva inlägg i den andra istället för här. Den är roligare att hålla på med och den känns lugnare i upplägget.
www.venar.se/blogg
Välkomna!
När, vi har inga stallmöten längre. Vi behöver inte det. Vi är alltid överens och bråkar aldrig, så det känns onödigt.
Men jag och dottern åkte till stallet idag och mockade och vägde upp hö. Jag ville vara där lite tidigare eftersom det störtregnade här. Om det skulle förtsätta ville jag ha in Venar i tid eftersom Sabina ska rida ikväll.
När jag och dottern kom dit var det full fart i stallet. Irene och Carro var där eftersom Eks skoddes och Flyer skulle verkas bak. Sedan kom Carros man ner, Irenes sambo, travkillen och hans barn. Vi hade trevligt i närmare en timme och fixade med Flyers hovar där han har lite gipsbeslag och dynor för att hans fång krävt det. Han myste av alla uppmäksamhet.
De på Ultuna hade sagt att han var överviktig. Det är han verkligen inte. Han har däremot specknacke som är ganska påtaglig. Men kroppen är, som vi säger, precis lagom, men utan muskler. Han är ju aldrig mager, det är Irene alldeles för noga för. Vi skrattade lite och undrade vad de skulle kalla Venar just nu då?
Han är ju inte riktigt på den normala sidan. Han inhalerar det mesta i matväg verkar det som. Han har inget i hagen och får bara 5 kilo hö. Jag tror fjordingar kan bli feta av luft.
Faktum är att han är mest rejält bukig. Jag har fortfarande alla gjordar på hans smala hål, men resten är inte smalt. Mer motion helt enkelt. Man undrar bara hur vi ska hinna med det mellan alla semestrar, hältor och annat.
Det var med svårighet vi åkte från stallet.
Nu har jag tänkt att jag ska ha gästbloggare här på bloggen. En är redan på gång. Det ska handla om hästar eller fjordingar.
Är det någon annan som vill gästblogga så hör av Er. Givetvis får ni själva stå för orden ni skriver. Det behöver inte hålla strikt parallellt tycke med mina egna teorier och hästhållning, men det ska var utan personpåhopp och välskrivet.
Någon som vill? Skriv en kommentar och skriv med eran mailadress så kontaktar jag dig.
Idag åkte jag, syrran, Marie-Louise och en till kompis och fikade hos en bekant som öppnat Café i Rosersberg. Det var inte mycket att välja på, men allt var hembakat eller hemgjort. Jag åt en äggmacka med falukorv på och en kokos brownie. Det var såååå gott.
Det är en del fågelskådare där också, det är nämligen ett naturreservat och en del fåglar där. Fågelskådarna lånade gärna ut kikaren och visade arter. Jag fick se en havsörn, det är underbart för mig som gillar rovfåglar.
Sedan åkte vi hem till kompisen och kollade hennes nya hus. Vi satt där i ca två timmar. Eftersom det inte var långt ifrån stallet så gick Marei-Louise dit och jag åkte bil. Jag mockade, hämtade hö och tittade på travkillens dotter på två år som hela tiden sa: "Eeeeefwa, titta här"! Hon hoppade, sprang och klättrade medan jag skulle kolla. Hon är för söt.
Marie-Louise kom precis när jag började bli orolig att hon kommit vilse. Hon känner ju inte till omgivningen. Barnen ville men vågade inte riktigt klappa henne. Hon är ju också så liten och lite väl glad när folk vill hälsa. Klappa rumpan gick bra när M-L höll fast huvudet lite.
Jag ringde Sabina och sa att jag varit där och att hon kunde ta det lugnt idag. Vi får göra något imorgon.
ET´n messade och frågade hur det var med Venar. Det är som Sara säger, man är ju inte bortskämd med folk som bryr sig om sina kunder och hästar. Det är underbart.
Vi tar nya tag imorgon. Nu sitter jag med en jordgubbs Margerita och myser.
Vi stack till Venar vid halv sju. Idag var det Sabina som hade ont i huvudet, så när jag hämtat henne åkte vi förbi mig och hon fick huvudvärkstablett. Hon hade inga hemma nämligen.
Idag blev det tömkörning. Jag var lite sugen på att testa det jag lärt mig på kursen. Då blev det lite av en Aha-upplevelse och sedan dess har vi inte tömmkört alls. Dessutom kan man provosera fram en eventuellt hälta idag under tömmkörningen eller så kommer den imorgon, som ett brev på posten.
När jag äntligen fått ordning på lååååånga tömmar, för det måste man tydligen ha, och mina ben, händer och spö, så bar det av på volten. Han var fortfarande mjuk och fin sedan kursen och han gör ju alltid rätt när man själv gör rätt och det gjorde jag tydligen idag. Han flöt fram och hade härlig samling. Sabina tyckte det var jättefint. Jag gjorde några rejäla samlingar i hög form. Han är ju härlig. Ingen passage eller piaff, men fiiiiint. Han tyckte mycket om att han äntligen fick arbeta lite.
När det var dags och byta varv kom jag på att jag hade kompaktkameran i min handväska och bad Sabina hämta den. Nu var det ju inte det bra varvet, men vi fick lite film iallafall. I höger varv tappar han högerbogen i och man måste vara där och passa den. Det var det vi jobbade mycket med på kursen också. Men nu fattade jag hur jag skulle göra och tillåta mig själv att ha honom utåtställd när det är tvunget. Jag är så fast i att han ska vara ställd att jag hellre låter honom smita med bogen än att börja i andra änden. Men idag hade jag instruktörens röst i bakhuvudet och det hjälpte. Givetvis gick han inte lika stadigt och samlingsmässigt i det här varvet, men det var mycket bättre och lättare idag.
Som belöning fick han bli naken på volten och soringa av sig ordentligt. Han älskar sina belöningar och fick fnatt. Men mest blev det när Sabina, äntligen enligt honom själv, skrämde honom. DET gillar han!
Vi var så nöjda alla tre. Sabina hade nog aldrig sett honom så här bra och hög i samlingen så hon var imponerad. Dessutom kunde hon själv få honom dit när hon tömmkörde efter mig. Jag har ju sett det förr, men tyckte såklart ändå han var sååååå duktig.
Imorgon får vi se om hältan kommer tillbaka. Men när han är så här pigg brukar det inte vara något fel.
Jag har sått i startgroparna länge nu. Marcus ska ju lära mig och visa mig, men ni vet, skomakarens barn. Grejen är ju att det inte är så kul att jobba när man slutat jobba, så det har aldrig blivit av.
Kanske idag, senare. Jag vill ha en blogg som några andra har.......så man kan göra egna ramar utan att sitta och koda. Jag är ju inte haj på det alls och vill ha det lättare.
Få se nu om det blir av och hur den kommer att se ut. I förlängningen betyder det att jag hoppar från denna blogg till en annan. Men jag lovar att säga till och ha denna kvar som historia. Nu är det ju så att jag har blivit lovad hjälp många gånger men alla de gångerna har runnit ut i sanden. Men jag hoppas innerligt.
Förutom att jag vaknade med dunkande huvudvärk i morse och var tvungen att ställa in min dag med Marie-Louise, så är det odelat positivt.
Vi åkte till stallet idag med jag och Sabina på kvällen när hon kommit hem och min huvudvärk lättat lite. Idag kom Flyer hem och det känns alltid skönt när alla som är kvar är samlade.Sabina tog in Venar och vi blötte hovarna för att kolla om de torkade liksidigt. Det gjorde de. Bra inget i hovarna, aj då, det kan var i kotan då.
Vi tänkte vi skulle provocera fram en hälta då veterinären ändå kommer att fråga hur det är efter motion, dagen efter. Vi selade på och körde iväg till de skördade åkrarna. Jag vet att man inte får rida eller köra där, men det är det enda stället nära stallet som man kan testa att köra i båda varven både stort och smått. På vägen dit kollade vi korset, övertrampet och annat som man kan kolla. Sabina hängde över vagnen, höll upp Venars svans och kollade samtidigt. Han tog i lika i båda benen uppåt i backen.
Är det i början han är halt och sedan fin så är ju risken stor att det är inflamation.
När vi kom till åkern körde vi i trav i båda varven. Det är ju i trav och på böjt spår det synts, så det är ju det man får testa. Han var sååååååå pigg. Han kändes som vanligt. Dessutom hittade vi ingen hälta i något varv, så vi var muntra till tusen. Vi kollade var och en medan den andra körde, så om någon av oss var helt klantig och inte såg något, så skulle den andra se.
Vi tog runt åkern, nu på angiven stig och hem igen. Bara en kort runda alltså. Han kändes som vanligt och var ohalt. Underbart. Kanske var det sömmen?
Nu är morgondagen avgörande, så vi åker upp imorgon och gör något då med. Han var ren och fin i bak och ingen värme eller så.
.....vilken fjording, om det ens är en fjording, som är med på förstauppslaget i tidningen Ridsport, så är det Gjöstein 171 e: Keisar N1918, u: Lilja N13552, ue: Ernarson 176
Bilden är från Vetlanda 2008, med vidvinkelobjektiv. Jag antar att ni är lite nyfikna.
Nu är det bara två veckor kvar tills det är SM/NM. Vi verkar bli ett ordentligt gäng från Tokholma i år. Det är alla trevliga skrattkamrater och som tur är ska vi bo i en stuga med icke vägg-i-vägg-hus-eller-rum. Vi har tydligen skrattat våran sista gång på ett ställe vi brukar bo på annars tillsammans.
Skratt stör många. Vi har helt enkelt för roligt.
I år är SM/NM i Vaggeryd och det är även maraton. Det är kul tycker jag. Det ska bli kul att se proffsen köra. Jag har ju själv inte kommit längre än till lagserien. Favoriter att se för mig blir Karin med Mimer som jag vet är högt upp i klasserna och Mikeala Rautio som ju blivit årets prestationshäst senast.
Här kommer en bild på Agneta och Contess som vann SM-dressyr förra året. Och en bild på Cristall 203 på maratontävling på Johannesberg förra året. Är de inte fina båda två?
Contess 3165 e: Alexander Lukas 183 ue: Ljosen 145
Cristall 203 e: Knast Halsnaes 173, u: Taffsnäs Nessina 2157, ue: Nore 20
Vi var i stallet i dag med, jag, Sabina och Marie-Louise. Hoven vi drog ut sömmen i var i dag iskall och gallfri, så det måste varit den.
Vi tog tillfället i akt och longerade lite på volt ute på hårdgruset. Nu tyckte jag att han var halt i vänster bak. Jag säger ju det, jag är helt väck på hältor. Han nickar inte alls med huvudet och på rakt spår är det ju inget. M-L fruktar ändå att det är kotledsimflamation, hon har ju erfarenheter av det som ryttare på ett tillridningstall.
Jag och Sabina ska imorgon tömköra på volten och se hur han ser ut på lördagen och sedan fundera på att ta ut veterinär.
Jag väntar mig inte riktigt att han ska vara halt bak. Han är ju överbyggd och har sina senben fram, så jg tror ju frambenen borde gå först.
Jag, Sabina och dottern åkte till stallet vid halv åtta på kvällen. Idag tyckte vi ändå att han var lite varm vid en söm. Vi tog bort den för säkerhets skull. Sabina sprutade hålet med jodopax, så får vi se.
Flyer är på sjukhus för fång. Det är inte så farligt och de sa att "det var ju ingen fånghäst som kom dit". Men han har lite jobbigt med fötterna. Det blir vila hos vetten och sedan hem och vila, sedan är det ut igen i grushagen.
Eftersom Carro skrev att vi skulle testa med våra killar igen så fick Eks flytta över till Flyers box några dagar. Vi tar det lugnt. Venar pep som ett litet sto. Sabina garvade läppen av sig. Sedan kom mat och då var Eks inge rolig längre, man är ju fjording. Mat prioriteras ALLTID, som Tina skrev.
Sitter och glor mest hela dagen på Youtube och sökte på fjord horse. Så småningom kommer jag till den här filmen som jag länkar till och den är ju helt otrolig att titta på. Man ryser hela tiden.
Ungefär vid tiden 0,43 kommer det in ett jätteduktigt ekipage med välkörda och fina hästar. Som ni vet har de flesta fjordingar låååång svans och man ska ju helst inte klippa dem, eller åtminstone göra det så "dåligt" att det inte syns. Om ni tittar på den högra hästens svans så ser man att den är vid hjulets ekrar hela tidenoch fladdrar. Är den inte däröver så ligger den över svängeln. Det är INTE bra alls. Fastnar den så dras den åt ju mer hästen skenar och svanslös häst är nog den mildaste som kan hända.
Även om din häst inte har så lång svans så är det viktigt att linda upp svansen när man kör maraton. Fastnar den inte i vagnen så kan den fastna i hinder, selen, tömmarna eller annat. Jag tycker det jätteläbbigt ut.
http://www.youtube.com/watch?v=x0Q2r_UaX6o
Under dagen har jag ringt runt lite och pratat. Först ringde jag hovis som gav lite förslag på vad det kan vara och inte. Jag tycker det är juste att först ringa honom eftersom han var halt efter skoningen. MEN, för att försvara honom så är vi ju inte helt säkra att det är precis efter, för han stod i två dagar före.
Sedan blev det ET´n som jag pratade med lite. Det blev lite förslag därifrån också. Hon är så himla go tycker jag. Hon sa att vi skulle kolla om värme kom och varje söm. Var det hälta så skulle inte hon komma ut, hon behandlar ju inte sådant. Hon hänvisade mig då till sin samarbetsveterinär. Sedan sa hon att jag var himla petig, men att det nog var därför han var så bra som han var.
Sedan pratade jag med Sabina, som pratat med sin kompis som kan så mycket. Vi väntar alltså några dagar och kollar att det inte blir värre och en hovböld eller stengalla.
Sedan hade Sabina massor av kul grejjer som kanske Venar är inblandad i. Men om det kan jag inte säga så mycket just nu eftersom det är i sin linda ännu. Men jag och Sabina var eld och lågor. Jag vet att man inte få säga A utan att säga B, men jag kan bara inte än. Jag lovar att återkomma så snart jag kan.
Jodå, något är det, men vad? Det är så lite han markerar att det knappt är synligt. Det är så lite att vi inte ens vet vilket ben, eller om vi bara inbillar oss.
Inbillning brukar det ju sällan vara. Jag tror inte heller det är skoningen. Har han gjort något jag inte vet om? Han är ju knappast överansträngd, men vem vet, det kan ju vara stelheten i vänster sida som förts över till höger bak. Det brukar ju alltid vara diagonalt.
Kan det vara därför han är lite seg? Det har han ju inte varit sedan urminnes tider, men nu är han ju svår att övertyga. Det kanske inte var att han var nödig som gjorde att han var svår att få igång och sakta av? Sabina sa ju samma sak när hon var ute. Inte seg som han var förr, men lite svår att övertyga.
Nåväl, jag ringer ET´n imorgon så vi kanske får något svar på vad det kan vara. Hon samarbetar numer med en veterinär som kan komma ut om det behövs. Perfekt.
Vi är nu bara tre hästar i stallet. Venars fru fick sluta sina dagar då hon bara har ont hela tiden. Det här varit lite som med Venar, är det inte det ena så är det det andra. Nu gick det inte längre.
Idag fick Marie-Louise assistera vid lösloneringen. Det är inte roligt att vara själv eftersom Venar inte är som de andra jag hör om här på bloggarna. Han tycker det är ett tråkigt jobb.
Det är något i hans ena bakben sedan skoningen så jag ska ringa hovis för säkerhets skull. Han är inte varm, men något kan det ju vara. Han blir lite halt i böjarna på volten. Speciellt i höger varv.
Nåväl, han bockade och brallade lite iallafall. Sedan direkt ut i hagen igen. Ska kolla med Sabina imorgon om hon ska rida. Kollar också lite mer noga på bak om jag kan hitta något.
Idag blev det en ganska lång väg. Klockan fyra ringer Sabina och säger att "vi kan väl åka nu......snart kommer det att börja regna".
Pang sa det och det började regna. Massor! Men jag åkte och hämtade Sabina och vi for till stallet. När vi kom fram slutade det regna och vi åkte iväg med rockarden. Rekade lite väg för höstturen som ska var här hos oss. Vi travade nästan hela vägen och det tog ca 1,5 timmar. Med mer skritt blir det jättebra. Nu måste vi ha en reservplan för en ridväg som funnits i närmare tio år har satts en bom för, men den har varit öppen nästan ett år.
När vi nästan kom fram säger Sabina; "vi kan väl åka in här så får du se var vi brukar galoppera". Jag frågar om det går att köra där och hon säger att det går, men det är trångt och lite sly. Jaja, man bangar ju inte terrängkörning.
Jäklar vad trångt det var! Det var stora stenar, stubbar, träd och MASSOR med sly. Jag och Sabina höll på att trilla av flera gånger ur vagnen. Vi skrattar, Venar klampar på som värsta Land rovern. Det här är kul säger han. Terränggående har han ju alltid varit. Vagnen fastnade, vi backade gick igen. Venar fick gå rakt genom en massa sly för att stenarna var i vägen, men han pressade på. Gick rakt genom ganska grova slybuskar. Mejjade ner dem med bogen.
Vi tar nog aldrig den vägen igen, med vagn iallafall. Men den är verkligen bra den här vagnen. Den välter inte utan slänger bara iväg de som sitter i, om det vill sig illa. Behöver jag säga att Sabina fick gå först och reka mark och ta emot Venar om jag skulle trilla av.
Sista åkerstigen fick han dra på i galopp och det tog han så gärna.
Gissa om The little pony var svettig! Med en nöjd blick fick han duscha och gå in i boxen och mysa.
Jag själv tar mig nu en Margarita på altanen och njuter jag med.
Det började med åska i morse. Det blev några rejäla knallar, sedan massor med regn. Jag tänkte att det äntligen skulle vända nu. När jag gick upp några timmar senare var det sol och varmt igen.
Jag var inne hela dagen tills Marcus dök upp. Eftersom båda barnen åkt till mormor för att bada så passade vi på att handla och köpa en moppe till dottern.
När hon testat den så ville hon frivilligt med till stallet och åka med i vagnen. Vad säger man då? Självklart blev det åktur då. Det var fruktansvärt varmt i stallet och svetten droppade. När vi stack ut blev det mulet och så skönt och svalt. Vi åkte Venars favoritväg, cykelvägarna in i samhället. Han bajsade två gånger på turen, han som aldrig bajsar när man är ute om det inte är väldigt länge.
När vi nästan var hemma igen säger dottern "Jag vill inte hem än", jag bara gapade. Vi tar en liten tur till. Venar var lite seg att sätta igång i trav och svår att sakta av. Jag fattade inget alls. Antingen är man ju det ena eller det andra.
När vi kom hem och duschat av honom och släppt in honom i boxen förstod vi varför. Han var såååååå kissnödig. Varje ändring i gångart måste vara jobbigt. Det är också ovanligt att han är kissnödig så där, både före och efter turerna. Men idag var han onekligen full av det mesta 
Lina tog kort på oss i terrägen. Det är roligt att köra här tycker venar. Det både är tungt, massor med brak och knak och dessutom grääääääs i munhöjd. Just här är det bara en stig under kraftledningen, men skogen som inte syns på bilden har traktorväg.
Ja, det var ju en vecka sedan jag kom hem från kursen nu. Men jag hade inte hällt tillbaka havren som blev över och inte heller müslin och beforn.
Men nu när Sabina var ute och red passade jag på. Det var mer än jag trodde och värmen var ju påträngande. Jag var så svettig att det droppade. Men, det kändes skönt att allt var på plats ordentligt.
Igår hittade jag Sabinas vantar i en av väskorna som sitter på rockarden. Jag tog nämligen med mig en massa vatten att dricka och stoppade ner dem i en av väskorna. Just den väskan (har ju två så var det gammalt ruttet vatten kvar då locket inte suttit på ordentligt. Det är ju dessutom vattentäta väskor, både inifrån och utifrån. Blä! Sabinas vantar luktar urk!
Idag var de ute och hade mysigt i solen venar och Sabina. Han var fortfarande mjuk och fin efter kursen och de mådde härligt när de kom tillbaka.
Här sitter jag med axlar som är knallröda. Det svider inte, men det är kritvita streck över där linnets axelband sitter. Jag är ju sällan i solen och gillar skuggan, så jag har inte behövt smörja in mig i år. Men jag ska nog ha en sådan där solkräm i stallet för säkerhets skull.
Vad jag förstår är det numera en hel vetenskap att köpa solkräm. Det ska vara UVA och UVB, samt något med "foto". Det betyder att det skyddar mot båda sorters solstrålar OCH hur länge det håller i solen utan att brytas ner. Det är ju ingen vits att ha skydd för båda om ändå krämen bryts ner på någon halvtimme.
Kanske är det därför aldrig solkräm fungerar på mig? Jag har helt enkelt köpt de där utan "foto"-någonting. För det är ganska nytt. Eller är det jag som är efter?
