vildamammans blogg

det var lääänge sen den var på

Imorse när jag åkte till jobbet fick jag tänka om.

Att som chef kliva in på kontoret och vara sur...? Njaej, inte riktigt va?

När jag väl fått mitt morgonkaffe, pratade jag med den jag har närmast om att jag jobbade sent igår. Och att när jag jobbade sent... tyckte väääääldigt synd om mig själv.

Jag berättade att jag satt helt själv klockan 2345, och tyckte så jävla synd om mig själv att jag inte visste hur jag skulle orka gå upp idag

Hon jag pratade med, började fnittra. Sen visade sig, att även hon har sådana tankar på kvällen.

Vi skrattade så tårarna rann, medan vi berättade våra tankar som rör sig i huvudet. Och som vi tror att vi är ensamma om

Jag berättade om när jag var 25, singel (ja, tänka sig) och bodde med mina två katter i en lägenhet jag köpt av ett dödsbo. Jag grät mig till sömns om kvällarna, utarbetad och oälskad och var övertygad om att jag skulle dö ensam, precis som tanten som bott i lägenheten innan mig (jag har iofs inte den blekaste aning om hon dog ensam med sina katter.. men just då kändes det så)

25 år??? Och tror att man ska dö som en gammal ensam tant? Då tänker man inte långt

;)

Skönt var det att skratta iaf.

Ikväll har jag passat på att mysa med mina barn. Tiden går så fort, snart kommer dom att avsky mig.

Min man och jag går bara om varandra, men det får väl vara så en tid.. jag ska försöka sluta vara en "styra-upp-människa" (får se hur länge det varar)

Snart är det fredag, kontot är fyllt med pengar, jag ska julpyssla och mysa hela helgen

Kan det bli bättre? Ja, man kanske får ligga också

;)