« Dödsdömd men benådad | Hem | Blodsband »
Den vackraste själen
Skrivet:   20 september kl. 11:50

När våra själar möttes slog blixten ner. Det är alldeles sant. Vi förstod det inte då, men det var ett ögonblick som föralltid kom att förändra våra liv.

Hennes själ är den vackraste jag någonsin sett. Den och min är i så total harmoni och samklang att alla försök till beskrivning blir fåniga.

Hon är en god människa. God och ärlig. En bättre människa än jag och jag förtjänar inte Henne.

Den styrka Hon besitter är vida överlägsen min. Jag skulle inte kunna motstå henne. Om Hon bara sa de magiska orden skulle jag lämna allt för Henne.

Jag vet att jag skulle ge Henne den frihet och uppskattning Hon behöver för att må riktigt bra, vet att jag kan förstå Henne på ett sätt som jag tror att ingen annan i hennes närhet kan och att hon för första gången på mycket lång tid skulle kunna känna sig riktigt trygg.

Tack vare Hennes styrka och godhet får två familjer fortsätta vara tillsammans, Hon ska ha all heder för det. Jag hade inte haft den styrkan på egen hand.

Smärtan som får mitt hjärta att sakta vittra sönder är mitt eget problem att hantera, liksom den sorg min själ känner. Hon finns där, javisst. Hon hör det jag viskar i vinden och ibland viskar hon tillbaka. Jag hör det också. Själsfränder är vi nog för livet, jag tror inte man kan välja bort det.

Men utan Henne är jag vilsen. Trasig. Ensam.

Det här är moraliskt rätt mot dem vi lovat livslång trohet. Vi kan inte träffas, inte prata i telefon och inte messa på annat än ett mycket formellt och sporadiskt sätt utan att alla känslorna kommer upp till ytan och hur skulle det gå då?

Jag önskar Hennes man kunde fatta hur mycket Hon offrar för hans och barnens skull, att han hade vett nog att inse och uppskatta det. Men det har han inte.

För egen del måste jag erkänna att min hustru är fantastisk. Hon finns kvar här, förstår till viss del att jag kämpar och visar sin uppskattning över att jag stannar kvar och anstränger mig för att vara en god make och far.

När jag är ensam och ingen ser kan jag tillåta mig att känna smärtan. Då gråter jag. Längtar. Saknar. Drömmer.  Ibland gör det så ont att jag inte kan beskriva det. Efter en stund samlar jag mig, försöker dölja det jag känner och kämpar vidare. Jobbar frenetiskt för att tvinga huvudet att koncentrera sig på annat än Henne. Försöker medvetet köra slut på mig så jag ska sova tungt utan att drömma om ett liv med Henne som har den vackraste själen jag någonsin mött. Fruktlöst, för i drömmarna möts vi ändå. Lever. Älskar. Där är våra själar fria och svävar tillsammans i en yrande vacker dans.

Saknaden är överväldigande och just idag vet jag inte hur jag ska orka fortsätta, men på något vis ska det gå.

Vildrenen - en vilsen själ

 
Kategori:   Nöje |  Permalink |  Kommentarer [31]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vildrenen/entry/den_vackraste_sj%C3%A4len
Kommentarer:

Detta gör mej ONT att läsa vildrenen..
så här kan det väl inte få vara..
detta kan väl inte vara meningen med livet..
det tror jag inte..
inte när själar möts..
men.. det är du som styr../ W

Skrivet av warmavalla den 20 september, 2011 kl. 22:29 #

warmavalla har nu sagt det jag tjatat om - det kan inte vara nån mening med att leva bara till hälften , om det nu ens blir det.
Att offra sig för någon annans skull är sällan en bra ide . Även om det oxå gör ont säger storasystrar sanningar . Hon du drömmer om har gjort ett val , utifrån någon slags bekvämlighet . Vildrenen va i det läget inte värd att kämpa för . Svårt att förstå . och som jag sagt förr - Vad ni lär era barn genom att avstå är väl att dom inte heller kan kräva och förvänta sig mer än bara lite husbehovslycka i framtiden . Och så tänker väl ingen man som älskar sina barn .
"A"

Skrivet av 62.20.142.91 den 21 september, 2011 kl. 07:54 #

Skrev ett inlägg om detta... Snälla... Det här är inte bra. Och visst är det bekvämlighet, rädsla som styr henne. Eller, i värsta fall, är hon inte den du tror hon är... Det gör ont vännen...

Skrivet av Got2b den 21 september, 2011 kl. 09:09 #

http://blogg.passagen.se/got2b/entry/leva_i_k%C3%A4rlek

Skrivet av Got2b den 21 september, 2011 kl. 09:23 #

Var jag hård med dig? Obs! Inte mot!

Skrivet av Got2b den 21 september, 2011 kl. 17:02 #

Åh, vackraste vildren, inte vet jag vad som är rätt eller fel, men just nu känns din saga som en utan lyckligt slut.

Skrivet av loleende den 21 september, 2011 kl. 22:00 #

Hej kom in i din blogg mitt i smärtan! Att leva tillsammans är inte lätt att skiljas är definitivt inte heller lätt, jag befinner mig just i en skilsmässa efter 27 års samvaro! Den enda som har just dina svar är du, men jag undrar, skulle du vilja att din fru stannade hos dig samtidigt som hon drömde om någon annan?

Skrivet av vandrar den 22 september, 2011 kl. 09:09 #

w: du har väl rätt. Men det är inte bara jag som styr. Vi är två. Jag är rörd av allas ert engagemang i mitt liv och mina bekymmer. Jag skriver om det här för att på något sätt få lätta på trycket.

Skrivet av vildrenen den 22 september, 2011 kl. 09:12 #

Där har lillebror fel - Lite sorgset konstatera du lägger ansvaret på din hjärtevän - DU har ansvaret för ditt liv . Hon för sitt - Helt rätt att lätta på trycket här i anonymiteten . Att du får mångas kommentarer beror väl på du berör - Vådan av att vara en bra person antar jag ... Men gör nu något åt ditt liv . Stå inte still och gråt
"A"

Skrivet av 138.103.17.17 den 22 september, 2011 kl. 09:40 #

A: det var inte i den bemärkelsen jag menade att vi är två, utan med tanke på w:s ord om när två själar möts. Jag har ansvar för mitt liv och min familj, hon för sitt. Det är sant. Beslut lär komma men det ska vara väl genomtänkt och kännas rätt.

Skrivet av vildrenen den 22 september, 2011 kl. 11:30 #

got2b: inte för hård med mig. Jag tål ganska mycket. Har läst och begrundat ditt inlägg. Och kommenterat.

Skrivet av vildrenen den 22 september, 2011 kl. 11:34 #

loleende: just nu känns det verkligen så. Men kanske den får ett "husbehovslyckligt" slut...

Skrivet av vildrenen den 22 september, 2011 kl. 11:37 #

vandrar, det beror på. Drömde hon om en annan skulle jag vilja att hon blev lycklig med honom. Men om hon drömde om någon hon inte kunde få? Om hon tyckte det var okej att vara kvar hos mig då och vi åtminstone kunde leva som goda vänner och makar även om den stora lyckan uteblev skulle jag inte meka henne att stanna kvar. Framförallt inte om jag visste att hon försökte hitta tillbaks till mig, försökte få känslorna att spira igen.

Skrivet av vildrenen den 22 september, 2011 kl. 11:43 #

Valde hon bort dig? Eller valde ni bort varandra?

Även om hon valde att stanna så måste inte du göra det? Vad är moraliskt och etiskt rätt? Att leva med någon man inte älskar är fel. Oavsett om den andre vet det eller inte. Man slösar bort både sitt eget och den andres liv.

Säger som Got2b; att jag kanske låter hård, och vi känner inte varandra. Men jag har varit i en liknande situation, och reagerar utifrån det.

Skrivet av Jade den 22 september, 2011 kl. 22:01 #

Tar mig friheten att länka till dig eftersom din historia berör!

Skrivet av Jade den 22 september, 2011 kl. 22:09 #

jade: lång historia och jag har skrivit mycket om det här. Så mycket att det måste uppfattas som tjatigt, gnälligt och självömkande av många. Men i kosta drag bestämde vi oss gemensamt för att försöka stanna kvar i våra äktenskap och försöka vara lyckliga där. För våra familjers skull. Jag lägger inte alls hela ansvaret på Henne, men Hon är stark i sitt beslut och på så sätt kan man ju kanske säga att jag blivit bortvald. Det gör i sin tur att jag tycker mig kunna ge försöket att hitta "tillbaks" till min fru gott om tid. Jag har inte brått härifrån och med en seriös ansträngning borde det kunna gå, tänkte jag mig.

Skrivet av vildrenen den 24 september, 2011 kl. 07:13 #

Jag vet inte om det är styrka som gör att man stannar. Det kan lika gärna vara av svaghet "man vet vad man har...". Jag gjorde samma val som hon när mina barn var yngre. Livet kanske är för kort för att leva så fegt och passionsbefriat? Som Got2b så modigt vågar antyda: "Hon kanske inte är lika säker på att ni är själsfränder som du?"

Det är inte lätt att leva, men du har iaf någon att tänka på och längta efter - det kanske inte är så illa. Man ska inte förakta drömmarna. Det blir torftigt och grått utan dem.

Skrivet av kattlådan/soptunnan den 24 september, 2011 kl. 12:31 #

kattlådan: det skulle kanske kunna vara så. Men hon är lika övertygad som jag om att det är så, att vi är själsfränder. Det tvivlar ingen av oss på. Bara på vad som är rätt. Eller, jag tvivlar på vad som är rätt. Hon får svara för sig. Men den själsliga samhörigheten finns där. Helt säkert. Annars vore det här så mycket lättare. Då kunde man avfärda det som bara en förälskelse som går över.

Skrivet av vildrenen den 24 september, 2011 kl. 13:02 #

Nja inte ens förälskelser - utan att man förklarar varandra för själsfränder - är så lätta att skaka av sig och avfärdas... ;)

Skrivet av kattlådan/soptunnan den 24 september, 2011 kl. 17:29 #

Du skriver: "Om hon tyckte det var okej att vara kvar hos mig då och vi åtminstone kunde leva som goda vänner och makar även om den stora lyckan uteblev skulle jag inte meka henne att stanna kvar."

Skulle du verkligen nöja dig med det? Det skulle inte jag. Då skulle jag hellre vara ensam (och ha chansen att hitta någon att älska)

Skrivet av Jade den 24 september, 2011 kl. 20:35 #

Eftersom j"A"G är den som kommenterat mest kommer en protest ang vad Vildrenen tror aldrig någonsin har jag tyckt eller tänkt orden tjatigt, gnälligt och självömkande om never ending story -
Gör ont i mig av flera orsaker att just den här bloggaREN inte är 100% lycklig - Har som många andra en egen historia och parallellerna är för många - Viskar i vinden - Visst funkar det när själar hittat varandra . Jag viskar fortfarande efter 9 år och får fortfarande svar . Hoppas däremot inte på något gemensamt liv längre och vet inte heller om jag vill ff . Men tyvärr känslan påverkar Som Aelvan skrev - När man mött sin själsfrände finns inget annat .

Kanske mina tankar om Vildrenens personlighet varit fel och därför gör det ont att du inte är klokare/starkare än jag var och tagit tag i situationen utan stannar i ett äktenskap som är bra men inte det du vill ha .

Som du vet - Önskar dig ett "Långt liv i lycka"

Skrivet av 62.20.142.91 den 25 september, 2011 kl. 10:20 #

jade, ja kanske. Om jag älskade henne över allt annat och hon iochförsig drömde om nån hon ändå inte kunde få, men sa att hon ville försöka hitta tillbaks till mig. Då skulle hon få chansen såklart.

Skrivet av vildrenen den 26 september, 2011 kl. 14:57 #

"A", jag vet och är glad att du vill det. Lite nyfiken blir jag ju på vad du trott om mig? Aelvan har rätt. Tyvärr, måste jag säga. Men hon har rätt.

Skrivet av vildrenen den 26 september, 2011 kl. 15:01 #

Jaa... man kanske skulle ge det ett försök, gripa alla halmstrån. Det är lätt att sitta och tycka en massa när man inte är i situationen. Men man skulle ju ändå veta att man är i stället för..

Skrivet av Jade den 26 september, 2011 kl. 18:05 #

jo. Och i slutänden handlar det om vad man har för krav på sitt liv. Vad man kan nöja sig med och ändå må bra.

Skrivet av vildrenen den 27 september, 2011 kl. 09:45 #

Men ..... varför ska man nöja sig på en måbra nivå .. . Vore ju lika dumt som att tex ta beslut att nu räcker det - vid 40 år och 2 månader ... halva levnadstiden enl SCB ....

"A" .... :-D

Skrivet av 62.20.142.91 den 27 september, 2011 kl. 20:20 #

"A": Därför att den stora lyckan liks är utom räckhåll.

Skrivet av vildrenen den 27 september, 2011 kl. 21:22 #

Och nu sväljer j"A"g alla argument och lånar ord som använts förr - För det gör ont att leva i Limbo - Mellan liv och död och låtsas att livet är ok ...

Godn"A"tt

Skrivet av 62.20.142.91 den 27 september, 2011 kl. 21:50 #

Jag vill säga en tråkig sak nu.
Ibland RÄCKER inte kärlek.
Det är inte som i sagorna, även om du må vara en prins på din kungliga springare.
Givetvis är det första man tänker att man MÅSTE ta vara på en själsfrände.
Men det kan man göra på olika sätt.
Smärtan i ditt hjärta kan oxå vara en drivkraft till annat.
Ren..
Du vet ju vad jag anser.
Jag vill inte upprepa mig.
Du var alltid en lycklig och positiv man innan detta. Kanske var du redo att utvecklas. Förstå saker som du inte sett dem innan. Jag tycker det låter så.
Kanske blir du starkare och klokare på andra sidan.
Låt det inte gå för lång tid bara.
Ha inte så brått...

Känner du hur stadigt fötterna står mot marken när hjärtat brister?
Känner du hur levande du är när pulsen sveper över dig och det känns som luften kring dig andas.
Hur vacker världen är genom tårar man inte visste att man grät innan man undrar varför man inte längre ser som vanligt.
När man älskar blir man ny.
Ta vara på det. Människan, kvinnan är kemi. Det är DIG du hittat igen. Hon hjälpte dig bara med spegeln.

Skrivet av skarvaren den 27 september, 2011 kl. 23:32 #

Skarvaren, så otroligt vackert skrivet!!!

Skrivet av Jade den 28 september, 2011 kl. 19:22 #

skarvaren. Ja, jag känner. Känner att jag står kvar när marken rämnar. Lever gör jag också. Kanske i limbo där det gör ont, men jag lever. Vi får se. Jag har inte så bråttom. Man ska int ha mer brått än vad ti'n räck åt. Jag ska bara igenom det här, så får ni läsa glada inlägg igen.

Skrivet av vildrenen den 07 oktober, 2011 kl. 16:18 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten