« En dryg halvliter | Hem | Den smarta fånen »
En halv Mr. Jones
Skrivet:   14 januari kl. 11:06

Under ett tankeutbyte kom jag fram till att jag nog skulle vara ett intressant fall för psykiatrin.

Det pratas om bipolaritet och manodepressivitet som är en kraftig variant på det. Alltså om jag fattat rätt att man pendlar mellan plus och minus. Ena perioden nästan hög för att sedan dala och hamna under isen. Kravla sig upp igen och nå nya höjder innan man faller osv.

Kanske jag kan uppfattas som en halv sådan.

Normalt hamnar jag aldrig på minus, även om det här hösten faktiskt blev så. Ni som läst allt här (inklusive kommentarsfälten) har en bra bild av varför det blev så.

Ofta ligger jag på plus. I min personlighet ingår en stor portion livsglädje och entusiasm riktad mot vadhelst som fångar mitt intresse. En i grunden extremt positiv livssyn parad med självförtroende och nyfikenhet på det oprövade får mig att dra igång det ena projektet vildare än det andra, oavsett om det gäller att bygga, anlägga, lära språk, yrken och instrument eller lära känna nya människor och djur.

Självklart blir jag trött ibland. Och lika självklart är det att jag får mina törnar. Projekten brukar faktiskt gå i hamn även om jag titt som tätt får betala för min entusiasm med enormt mycket slit. I relationer till andra människor får jag också mina smällar när jag blir missuppfattad eller folk tröttnar på mig.

Om du sett filmen "Mr. Jones" med Richard Gere som kraftigt bipolär kanske du minns en replik som etsade sig fast i mitt sinne eftersom den stämmer så bra in på mig själv. Han valde att avsluta sin medicinering eftersom han "inte klarar att vara utan kickarna".

Samma ord stämmer på mig, även om jag normalt bara faller från plus till noll.

Låt mig älska, skratta, njuta, Leva.

Låt mig gråta till en vacker passage i ett musikaliskt verk, hänföras av en storslagen vy eller förlora mig i en bedårande solnedgång.

Låt mig fascineras av doften och ådringen i en träbit som själv visar mig vad den ska bli i mina händer med den tunna, smala slöjdkniven.

Låt mig lära känna nya människor, slänga käft och ha trevligt - om så bara sitta tillsammans och stirra in i en eld eller fascineras av stjärnhimlen en klar natt långt bort från gatlysen och annat elände.

Min sinnlighet och kärlek till livet kräver det och jag kan ta smällarna och besvikelserna som oundvikligen kommer ibland.

 

Men jag kan inte vara utan kickarna.

Vildrenen - en halv Mr. Jones

 

 
Kategori:   Nöje |  Permalink |  Kommentarer [8]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vildrenen/entry/en_halv_mr_jones
Kommentarer:

utan kommentar blir jag sällan - i grunden densamma personlighet som ovan beskrivs - självförtroende - vet inte vad det är men den som livslångt fått lita på sin egen förmåga bryr sig inte i just det ordet .

Vildrenens förmåga att skildra dom små detaljer som gör skillnad mellan att se och uppfatta och sätta iakttagelsen på pränt är inte bara unik utan dessutom fenomenal .

Halva människor finns inte - Vare sig Mr Jones syskon eller annat . Männskor med rikt känsloliv är inte heller fysiskt annorlunda . Bara i själen rikare .Grattis :-)

"A"

Skrivet av 62.20.142.91 den 14 januari, 2012 kl. 21:18 #

*skrattar* tack, "A".

Skrivet av vildrenen den 15 januari, 2012 kl. 08:21 #

Jag är numera diagnostiserad med ADHD. Jag är också bipolär. Eller var... Med livets stora förändring, frigörandet från mitt otäcka ex, samt äntligen, som det verkar, balans i medicineringen, har det planat ut. Jag lovar att man inte skojar om de stora dipparna... Intensiv, full av självförtroende, energi och lust till att alltid testa nytt, känner jag att det är mitt äkta jag som lever nu.

Skrivet av Got2b den 15 januari, 2012 kl. 16:08 #

Cogito, ergo sum ... ibland kommer insikterna långsamt . En halv Mr Jones är väl lika med en hel . Eller
Varför snåla en och en halv ryms i samma mått som en halv .

Riktigt roliga tankar eller bara c"A" - som inte alls är mitt namn ens på ett ungefär :-)

Skrivet av 62.20.142.91 den 16 januari, 2012 kl. 20:07 #

Psykdoktorer i all ära :-).Men vi människor är ju inga robotar.Vi toppar och dalar,dalar och toppar.Fixar vi int överlevnads instinkten,tar man bort sig.Tack och lov att vi kan känna,lycka,glädje,frid mm och sorg,depression ,ångest,ilska mm.Hur skulle vi annars veta vad som var vad . :-) Och tänk så mycke man får till medans man har sina kickar , då gör de nog inte så mycke att va låg några dar ibland.De tar man bara igen vid nästa kick :-).

Skrivet av Lavendel den 16 januari, 2012 kl. 20:19 #

Got2b: Skönt när medicinen funkar, antar jag. :-)

Skrivet av vildrenen den 17 januari, 2012 kl. 08:03 #

Just det, "A". Måtten är så ungefärliga att en och en halv kan räknas som en halv och vice versa. Oavsett om det är antal vildrenar eller litrar förbrukat bränsle per körd mil.

Skrivet av vildrenen den 17 januari, 2012 kl. 08:05 #

Lavendel: Du menar att vi får så mycket gjort under topparna att det ändå i snitt blir ganska bra fast man hamnar på noll ibland?
För sån är nog jag. Om den bipolära skalan sträcker sig från minus tio till plus tio pendlar nog jag mellan plus fem-sex och noll. Fast det visste du väl redan? :-)

Skrivet av vildrenen den 17 januari, 2012 kl. 08:12 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten