« Blodsband | Hem | Till Dig »
Högt spel
Skrivet:   11 oktober kl. 11:21

Kaxigt stod han där och spanade in den lokala "köttmarknaden". Han bröstade och kråmade sig, gjorde allt för att imponera på det täcka könet.

Till en början låtsades de nästintill ointresserade, men hans energiska uppvisning gjorde snart intryck på dem en efter en och sporrad av deras uppmärksamhet lyckades han överträffa sig själv i manlighet. Så uppslukad var han av sin längtan efter deras kroppar att han inte såg mig där jag iakttog dem.

Egentligen var jag på väg till jobb i en liten by mitt ute i ingenstans. Den glesa välskötta tallskogen man kör genom är vacker och just där jag nu stannat för att beskåda tjäderspelet rinner en ganska stor bäck inte så långt från vägen. Den glittrade mellan stammarna och ljudet från en liten fors fick utgöra bakgrundsackompanjemang till tjäderns kluckande och knäppande läten. Hönorna satt runtom, imponerade av hans uppvisning och för ett ögonblick lät jag jobbet försvinna ur medvetandet, släppte ner sidorutan och stängde av bilmotorn.

Med en mugg rykande varmt kaffe i handen njöt jag fullt ut av situationen. En solstråle värmde mitt ansikte och bländade mig lite så jag måsta kisa för att kunna betrakta skådespelet. För en stund fanns inget annat. Inget jobb, inga räkningar, inga måsten - bara tjädertuppen med sina hönor, blåbärsriset, ljuden, kaffedoften och skogsluften som var så ljuvlig att andas.

För honom är det ett högt spel. Ordspråket "den som gapar över mycket mister ofta hela stycket" hänger som ett Damoklessvärd över en speltupp då hans spel som ju är avsett att locka till sig hönor även kan locka dit andra större och mer erfarna tuppar, beredda att slåss om "hans" kärestor.

Huruvida det blev någon parningsakt eller inte den dan låter jag vara osagt. Med ett ryck återkom jag till verkligheten efter att ha fantiserat om att Hon satt där bredvid mig och betraktade det hela. Innan bilmotorn startade igen och fönstret stängdes sände jag en viskning i vinden. Tuppen hörde den och flydde in bakom en liten gran, hönorna for åt varsitt håll utmed marken.

Men viskningen, den kom fram. Säkert.

Vildrenen - fågelskådare

 
Kategori:   Nöje |  Permalink |  Kommentarer [15]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vildrenen/entry/h%C3%B6gt_spel
Kommentarer:

Guldstunder! Med bara en kaffekopp till sällskap eller med Någon mer...

Skrivet av Got2b den 11 oktober, 2011 kl. 21:44 #

Känner du dig som en Orrtupp här på anonyma bloggen då du bevisligen spelar ditt spel så bra och lockar så många kvinnor hit varje dag - oavsett du skriver eller ej *S* ?

Eftersom jag är en av dom som absolut gillar orden här och nu blev glad över hur du under iaf skrivande stund (nästan)inte varit den viskande renen alls -
Men undrar lite ändå - hur hårt bitar han ihop - eller - när blir säcken full och brister och vilka konsekvenser får den "vårfloden"

Undr"A"ren

Skrivet av 62.20.142.91 den 12 oktober, 2011 kl. 08:16 #

ärligt talat, "a", så var kvällen igår mörk. Eftersom jag inte tycker mig orka leva utan Henne som jag inte kan få krävdes en enorm viljeansträngning för att skjuta bort den "uppenbara" slutsatsen av det. Det där är inte jag. Inte den äventyrslystna, levnadsglada sorglösa vildrenen. Men tanken kom att ta med mig hästen och sätta punkt. Jag ska inte. Det skrämde mig att tanken överhuvudtaget kom.

Skrivet av vildrenen den 12 oktober, 2011 kl. 09:47 #

Just nu befinner j"A"g mig på stadens sjukhus rehab avd -igen Skillnaden nu är att jag får leva ett normalt liv mellan 16-10.Träffa vänner , fnissa åt Peter Sellers i Å vilket Party osv och bäst av allt sova i min egen säng

Blir sorgsen över att mannen som roat och lättat mitt sinne så många gånger får sådana tankar . Och givetvis glad över beslutet du tog att inte göra punkt slut .
Kan erkänna att liknande tankar funnit här emellanåt men inom mig är livslusten och nyfikenheten på livet allt för stor .
Öpppnings scenen i filmen jag nämde TrumpetSellers som inte ger sig - Insåg igår 35 år sedan jag såg filmen för första gången att det är min personlighet - Kunde varit jag - Ger mig inte trots (mentala och fysiska)kulhål överallt och min lillebror har nog samma kämparglöd isig

Nu arbetsterapi - För livet ska gå vidare och det är varje människas enskilda plikt att leva så gott det går och kämpa för att nå dit

Skrivet av 81.230.224.42 den 12 oktober, 2011 kl. 13:17 #

när blev det en plikt att leva?

Skrivet av vildrenen den 12 oktober, 2011 kl. 15:15 #

Inte alls en plikt att leva- däremot en plikt att ta väl hand om det enda livet vi får .

Trött"A"re

http://www.youtube.com/watch?v=E0Aj37ml8QI

Skrivet av 62.20.142.91 den 12 oktober, 2011 kl. 19:43 #

Var och en gör vad den vill med sitt liv . Man får slösa bort det också om det behagar en :-).

Skrivet av loleende den 12 oktober, 2011 kl. 20:34 #

Klart man får slösa både liv och pengar - Hur jag tänker ju oxå ett val .
Att inte välja lycka likaså .
Hurvida det är en skyldighet som förälder att välja liv eller inte liv är stora frågor utan självklara svar .

Sov"A"ren

Skrivet av 62.20.142.91 den 12 oktober, 2011 kl. 20:46 #

sant. Barnen. Barnen som man är beredd att göra vadsomhelst för närsomhelst. Som kallar mig stålmannen och säger att jag är Världens Bästa Pappa. :-)

Skrivet av vildrenen den 13 oktober, 2011 kl. 06:28 #

Men vet du... Barnen kommer att tycka att du är världens bästa pappa oavsett vad du väljer...

Skrivet av Aelvan den 14 oktober, 2011 kl. 21:08 #

Aelvan: kanske inte om jag försvinner.

Skrivet av vildrenen den 14 oktober, 2011 kl. 22:17 #

Varför skulle du försvinna?

Skrivet av Aelvan den 16 oktober, 2011 kl. 19:28 #

Aelvan: Läs alla kommentarerna till det här inlägget.

Skrivet av vildrenen den 16 oktober, 2011 kl. 23:17 #

Det är ju det där med att vilja leva för- i motsats till att kunna dö för sina barn...
Ibland är det rätt mycket lättare att dö.
Eftersom du är en handlingarnas man... Ta rädslan på allvar... Sök hjälp NU!

Skrivet av Skarvaren den 20 oktober, 2011 kl. 09:26 #

Jag tolkade det inte så... Kan liksom inte ens tänka mig att du skulle tänka så.

Det skulle vara den fega vägen ut. Och du är ju inte feg. Men visst kan man tänka tanken. Gör inte alla det någon gång? Sen inser man hur självisk den tanken är.

Det finns lösningar för er. Det gör det alltid.

Skrivet av Aelvan den 21 oktober, 2011 kl. 17:50 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten