Före kl 12:00 idag så är det sista chansen att läsa och rösta på era favoritnoveller i Månadens Novell. Tema: SPEGEL, på skrivarsajten Kapitel1.se. Klicka på lilla mig, för att komma till samtliga noveller som medverkar i månadens tävling. Alla som röstar på HÅRFRISÖRSKAN idag, får en gratis klippning och en stor kopp kaffe. Passa på, för mina kunder blir alltid nöjda. Störtnöjda. Önskar trevlig läsning och trevlig helg. 

LENKA

Min första bok skrev jag omkring 2007. En galen verklighetsbaserad kriminal-thriller-komedi som jag skrev på tre intensiva kvällar under en fyramåndersperiod. Boken skrevs på engelska då jag har det som modersmål, men ska nog översätta den till svenska när jag hinner. - Så det här är för er som gillar att läsa på engelska då och då. Boken är på runt 120 sidor, och jag håller på att redigera den. Historien är baserad på två händelser. I Juli 2007 mötte jag upp med min engelska kusin och hennes blivande man, en mycket känd svensk regissör på Grönalund, när det var Stockholm tall ship race. Vi träffade även kollegor till regissören, bland andra, en av Sveriges mera namnkunniga producenter, och en ung skådis. Jag namnger ingen för ni kan gärna roa er med att lista ut vem som är vem i boken. I oktober samma år så träffades vi igen på galapremiär av en av regissörens filmer. På bion träffade jag en tjej som köpte vapensystem till Jas Gripen mm. Vi började prata. Fantasin satte fart igen =) Senare på kvällen blev det efterfest på Reisen i Stockholm, där ett och annat kunde noteras också =) Lägger  upp första kapitlet om några dagar, och sedan hela boken allt eftersom jag hinner redigera. Har tänkt putsa till texten på engelska länge, så nu får jag anledning att få ur tummen och göra det.

Jag gav boken ett eget ljudspår då det begav sig också - då det hela var tänkt lite som ett filmmanus från början - men blev mera en långnovell\bok. En låt för varje kapitel, ibland flera om jag inte minns fel. Så gott som alla fingerade namn har sina förebilder i verkliga livet. Boken kommer att illustreras med både stillbilder, videoklipp, och musik. Missa inte "30th Birthday card" om ni vill bokstavligen åka på en "trip" =) Boken skrev jag ursprungligen som trettioårspresent till min engelska kusin, som är numera gift med den svenske regissören. Hade inte direkt räknat med att det skulle bli 120 sidor. Kanske mera 10-20. Men har man kul så har man. Och verkligheten överträffar ALLTID dikten! Både regissören, producenten, och manusförfattaren till filmen ...? hade ett och annat att säga om en av Sveriges mest kända MANLIGA författare =) Ja, även han och en annan skjutglad kollega har fått större roller i boken. Nedan: Lista på kapitlen. Längst ner. En av ljudspåren som förekommer i boken - till kapitel "The woman with the bombs"

A short mystery thriller comedy by Dylan Tate 2007 

PRODUCERS EDITION 

IT WAS 30 YEARS AGO TODAY

THE WOMAN WITH THE BOMBS

. ROCKIN IN THE REISEN

THE SILK-CUT

ADVO-CAAT WOMAN

DEATH AT GRÖNALUND

IT IS A LIVING THING

THE FILM TEAM, TEAM UP

LOST IN TRANSLATION

NINA AND WERNER

THE GERMAN INN

ROOM FOR MORE

SILENT STORM SYNDROME

HOMECOMING

STANTON AND STEADY FREDDIE

BRUNTON CALLING

FREE FALLING

PR PROS

MR D

THE SHOW DOWN

FORWORD: 

This short story is dedicated to you cuz. It was inspired by an afternoon at Grönalund fairground in Stockholm on the 28^th of July. It’s been laying around, and jumped back to life after the mysterious events on the 22^nd of October 2007. It is a work of fiction based on real stories, people, and events. It has been written very rapidly and only minor editing ha been performed. Take into consideration that it is writing exorcise to explore new ideas and writing styles. It is for general entertainment. Last changes made October 26^th in Amarillo, Texas, 1943. I hope you have as much fun as I did. Love, cus & co xxxxx

SOUNDTRACK FOR 30^TH BIRTHDAY CARD. Nu med länkar

1.  Curtis Mayfield – Move On Up  Reminiscing to the groove

2.  Mogwai – Burn Girl Prom Queen  Who is Angelica anyway

3.  Dire Straits  – Sultans of Swing Live  Rockin at The Reisen

4.  Keane – The Hamburg song  Brunton calling

5.  Frankie Goes To Holywood – Maximum Joy Tommy is occupied flying around.

6.  Moneybrother – Blow Him Back Into My Arms Who’s brother exactly??

7.  Steve Jablonsky – Agnate Ukuleles -  Museum revelation, a living entity of some sort

8.  Laura Sweden – Release me  Who?

9  Massive Attack – Teardrop – Kailyn arrives at Burgess house. Oct 30

10. Keane – The Hamburg song take II – Brunton and Danny hassle for attention

11. Fatboy Slim – The Rockafellar Skank Werner loves shooting to this

12. Johnny Cash – Ring of fire  Boys in fire incident at EBTV

13. Sting – In Darkness Let Me Dwell Someone feels sorry for themselves

14. Franz Ferdinand – Forty Feet – 40 feet under where?

15.The Hives – Abra Cadaver – Hmm sticking dead body’s inside of ya, nasty.

16. Massive Attack– Unfinished sympathy – unfinished business?

17. Richard Strauss – The Blue Danube – Tribute to Alf Stanton, Brunton, our Nan & Granddad

18. Boston – Don’t look back – last flight over Brunton before the business

19. Dmitri Shostakovich – Waltz 2 from Jazz suit -– Choppin the chavs in slow mo!

ADDITIONAL SOUNDTRACKS FOR 30^th BIRTHDAY CARD

2. Top Loader – Dancing In The Moonlight – Tommy dances with other Time shifters on the Island

3. The Who – Behind Blue Eyes – Dedicated to Uncle Mo for real.

4. Gioacchino – Rossi – The Thieving Magpie –– Nick happens to drop the axe in his car boot

5. Cold Play – Beautiful World – Time to destroy Mars soon?

6. Bill Bailey – Shafty & Crutch Stake out theme – Tommy, Leo, Don, Danny stake out chavs in Brunton

7. Danny Elfman – Ice Dance – Tommy remembers daughters playing and laughing in Snow when small

8. Chumbawumba – Tub Thumping – Chav Thumping with Danny boy and co

9. Joan Osborne – What If God Was One Of Us – Not very Lightly, but all the same.

10.The Who – Pinball Wizard – Additional number performed at the Reisen.

11.Joe Secada – Just Another Day – Tommy's Father leaves for Sweden, never to return. Tommy is 8 years old

12.Richard Strauss – Sprach Zarathustra – Mr D makes grand arrival on Tesco’s car park

13.Sting –Weep You No More – by Mr D – Lullaby to victims before very violent deaths

14.Lifes What You Make It – Talk Talk – Tommy finds himself cruising Florida 1984 on one of many flights.

15. Franz Ferdinand –This Fire – Angelica is to hot for her own good.

16.The Final Coundown – Last Supper before showdown and Chav choppin

17. Steve Jablonsky – My Name Is Lincoln – Time for reflection. 

CAST OF CHARACTERS (FICTIONAL NAMES ONLY) Main characters in Brown

Enzo Espada – Peter Cooper
Jerry O’Neal
Julie O’Neal
Kailyn O’Neal
Nick Walkersson
Elin Walkersson
Tommy O’Neal
Catalina O’Neal
Lisa Ekholm
Sally O’Neal
Ronja O’Neal
Uncle Mo O’Neal
Simon de Vil
Dannyboy
Angela D 
Åsa Dybäck
Leo Hampton
Mr Dowland
Måns Lönnerberga
Andy Nilson
Bjarne Larsen
Henry Lundin
Lelle Sundsvall
Luna Dragge
Frank Johnson
Alf Stanton
Fred Black (Steady Freddie)
The SmoothYcam
Julia Newell
Mr Marsh
Gee Jay Nader
Lilly Lancaster
Rick Mansell
Fred Osborne
Tim Jenson
Sammy G Senior
John Bruce
Colette Barnman
Don Cusack - Aka - Ike Enron
Jack Samuels
Alice Hutton
Lars W.B Petterson
Jalle Hamilton
Moa Andersson
John. Props shop EBTV
Nil-SS Petter Submariner
Asian looking dude
Asian looking dudes pal

THEMSELVES OR REFERRED TO (NON FICTIONAL)
Frank Andersson
Arne Weise
Natacha Pejre
Dahni Lennevald
Linus Wahlgren
Lia Boysen
John Cleese referral
Jamie Lee Curtis referral
Kicki Danielson (Herself)
The Poodles (Themselves)
Kim Cattrall (referral) herself “Lassie” In Porky’s referral
Sting – Himself
Mr Dowland – Is Mr Dowland
Michelle Pfieffer - Herself
Borat – referral
Ingmar Bergman – Himself
Stella McCartney – well, probably in the Ladies doing BAD things.

Vad sägs om lite kärlek? Nyligen körde vi en liten dikttävling på kapitel1.se - "Skriv en dikt med tema kärlek" Vinnare av förra tävlingen, Pia Lerigon var tävlingsledare . Här är tävlingsboken med alla bidragen. Deltagarna medverkade anonymt. Vinnarbidraget blev finfina "Lite kärlek?" Klicka bara boken för att läsa alla dikter. Have a "Love"ly day  

Dikter om KÄRLEK - tävlingsbok

Av: Pia Lerigon | 24 kapitel | boken är inte färdig

• 1 ♥
• 2 ♥
• 3 ♥
• 4 ♥
• 5 ♥

Antal visningar: 299

Alla bilder copyright R.Wikland. Nikon D90 + Nikkor MF 180mm 2.8ED manuell fokus och exponering. De flesta bilderna på 1\1000 dels sek, och bländare 2.8 eller 4.0

la in mitt bidrag i Månadens Novell igår, lite sent om sider - Klicka ovan för övriga

Jag vet inte varför jag behöll polaroidfotot. Det var tio år sedan det hände. Hetta. Precis som nu. Gatorna gapade tomma som om de drabbats av spanska siestor. Asfalten kokade i takt med syrsornas sång. Bilar flöt fram som på silvriga moln på lite avstånd. Jag gick sakta hemåt som en ökenvandrare med en blöt handduk över huvudet. Då såg jag henne för första gången. Det var som om hon klev fram ur elden. Hon log när vi passerade varandra. Hennes ögon släppte aldrig sitt grepp om mig. Inte ens idag, tio år senare. Jag känner hennes doft ännu. Doften av nytvättad svart t-shirt, Timotejhår och mjuka läppar. Doften av en ung kvinna som jag ville ha. Jag följde henne med blicken tills hon försvann.

Jag rev sönder fotot i vredesmod för länge sedan, men slängde den aldrig. Nu sitter jag här i min ensamhet framför spegeln, och tejpar ihop delarna. Historien om mitt möte med Lenka är ännu inte skriven. Jag skriver den här och nu för att jag vill minnas. Så jag klarar av att se fotot igen, och kanske lämna det hela bakom mig.  

Polarna tipsade om att hon hade startat en hårsalong i källaren på moderns gamla lanthandel. En affär som överlevt tidens tand, och där en annan ung kvinna i förkläde stod bakom en trädisk och plockade fram och packade varor åt kunderna precis som förr. Jag var inte sen att boka en klipptid.

Väl inne i affären pekade kvinnan mot dörren bredvid kyldisken, när jag gjort klart för henne att det gällde klippning.
– Hon tar emot klippkunder där, sa hon. Jag kände hur hon följde mig med blicken.

Nu känns det som jag är där igen fast det är tio år sedan. Fotot ligger framför mig i åtta delar. Jag plockar fram tejpen. Hennes ögon följer varje rörelse. 

Jag minns trappan ner till salongen. Hon tog emot mig i en liten röd hall utsmyckade med en exotisk växt, och en grön fåtölj. Hon hälsade glatt, och tittade mig djupt i ögonen och log, precis som första gången vi sågs. Jag gillade henne direkt efter att ha hört hennes röst. Det var något speciellt med Lenka. Verkligen.

– Sätt dig, beordrade hon, och hällde upp en kopp kaffe åt mig. Jag gjorde som hon sa. Hon doftade svagt av rök, hårvårdsprodukter och den där nytvättade T-shirten igen, nu med bild av ett hårdrocksband på. Hon tog på mig ett skydd, och drog sina händer genom mitt hår.

– Du har tjockt fint hår. Hur vill du bli klippt, frågade hon.
– Typ som ingen annan helst om det går, sa jag.
– Det fixar jag Nisse, jag vet nåt som skulle passa dig kanon, sa hon tryggt.
– Och här bak då? Hon höll upp en liten rund spegel.
– lite snagg kanske, eller rött. Du får färga om du vill. Gör precis som du vill. Jag litar på dig, svarade jag.
– Du litar på mig?
– Javisst.

Hon ställde sig gränsle framför mig och drog händerna genom håret igen. Jag kände värmen från hennes kropp. Jag föreställde mig hur hon skulle kännas att omfamna, och suga tag i hennes tunga. Känna att vi var skapta för varandra just då, slänga ner henne i frisörstolen och ... Jag minns hur enormt upphetsad jag var. Hon visste att jag kände mig yr av längtan, såg hur halspulsådern flämtade i allt snabbare takt.

– Drick ditt kaffe sa hon, och log belåtet. Jag behöver nog tvätta håret på dig. Jag nickade, tog en klunk och sänkte huvudet mot handfatet. Jag stängde ögonen, och försökte fokusera på annat än henne. Bara slappna av och njuta. Jag kände dock hur det sved till rejält medan hon knådade huvudet.
– Vad i … jag reste mig upp tvärt.
– Shhh … ingen fara, en ny hårvårdsprodukt som gör håret mjukt. Väldigt mjukt. Hon pressade mig åter bakåt mot handfatet med bestämd handlag. Smärtan försvann och ersattes av en isande kyla. Även mina tankar svävade längre bort. Jag hörde henne i fjärran, såg hennes sinnliga leende, trodde jag var i paradiset. 

Jag minns att jag sedan satt upprätt och såg i spegeln hur hon knackade hårt uppe på skallen, men att jag inte kände något. Jag var törstig, munnen hade vänt sig in och ut kändes det som. Jag kunde inte röra mig knappt. Hon la en pärm i knäet på mig minns jag vagt. Jag anade hur hon predikade om olika frisyrer, om hur nöjda kunderna hade blivit. Störttnöjda. Jag kände hur fingrarna och saxen for uppe på huvudet, såg att hon höll på med olika färger. Jag mumlade, försökte göra mig hörd.
– Ledsen Nisse, hör inte vad du säger. Jag är snart klar. Jag tror du blir jättenöjd. Ingen har en likadan frissa som ... den här.

Jag kollade i spegeln, försökte fokusera, försökte se, men det mesta grumlades. Jag hörde hur hon ropade på någon.
– Mamma! Du kan komma nu, det blev jättebra, ta med dig kameran.
Någon, eller någonting uppenbarade sig i rummet. Lenka snurrade stolen i sidled, medan en storväxt äldre kvinna i blommig nylonklänning tog en bild. Blixtljuset minns jag mycket tydligt, det var då jag kvicknade till en aning, såg mig om i rummet. Den äldre kvinnan glodde förstrött, möjligen någon roat på mig genom ett par tejpade svarta brillor. Hon tuggade och smackade lika ointresserat på något. En bit sidfläsk kanske? En bit … Nej, omöjligt? Jag kunde fortfarande inte röra mig. Försökte säga något men hörde bara absurda gurglande ljud.
– Mmm–mm–mmm …
– Nej, jag är inte din mamma gosse, men jag kan bli om du vill.
Jag minns hur hon vände sig mot Lenka och båda skrattade ljudligt. Det var då jag såg Lenkas inre väsen. Eld, helvete, krossat glas, sargade lik, krig och våldtäkter, bödlar och barnsoldater, plundrade hem och massgravar. Jag hade varit så tagen av hennes unika personlighet. Jag som trodde jag var en bra personkännare. Där ser man vad en söt, och tillsynes oskyldig ung kvinna kan dölja under ytan.

Det har gått tio år, men jag minns så väl det där sista, en förnimmelse av hur jag såg ut i spegeln, försökte bearbeta, men kunde inte ta till mig det då. Försökte sträcka på handen, känna uppe på huvudet. Och visst var frisyren unik. Och det säger jag utan att försöka vara ironisk. Jag hade fullt sjå med att tänka ut hur eller om jag skulle överleva just då.

Efter att ha skrattat åt mitt tillstånd en stund blev de båda gravallvarliga och tysta. De tog tag i varsitt ben på mig i tyst samförstånd, och släpade ner mig på golvet och vidare ner för ytterligare trappor. Stentrappor. Dunk dunk dunk … kände hur skallen gick i kras, hur smärtan nu började bränna och skära i hela kroppen. Kände blodet rinna bakom nacken och leta sig in i munnen. Jag reste på huvudet en sista gång och såg Lenka sikta mot mitt ansikte med en glasflaska. Sedan blev allting svart.

Jag vaknade på sjukhuset. Det tog tre år att komma upp hjälpligt på fötterna, fem år att börja prata igen. Jag fick lära mig det mesta från grunden, som ett spädbarn. Tidningarna hade förhandlat med mina släktingar om att få publicera bilden som Lenkas mor hade tagit, när jag låg i koma. Lenkas mor hade dött av hjärtattack på polisstationen. Det var yngsta dottern som hade larmat. Den unga kvinnan bakom disken. Kanske hade hon sluppit krigets värsta fasor till skillnad från Lenka och modern, och inte längre stått ut med deras egen avart av psykodynamisk självhjälpsterapi. Av Lenka fanns det inte ett spår. Inte ett enda spår på tio långa år. Men även om hon var en skvatt galen psykopat, så var hon också en beräknande, och intelligent överlevare. Jag kan inte föreställa mig vad hon måste ha gått igenom.

Nu har jag tejpat ihop alla delarna. Återstår bara att vända på fotot. Jag har skrivit det här samtidigt för att förbereda mig mentalt. Man får inte sopa skiten under mattan. Det är ett fundamentalt behov vi människor har att göra upp med det förflutna om vi kan. Om vi är starka nog. Nu måste jag kika på kortet. Vad som har blivit av Lenka kan de flesta bara spekulera i. Jag är ganska säker på att hon lever faktiskt. Jag har nog skrivit av mig det värsta nu. Häller upp ett glas till, håller andan och vänder på fotot

***

Jag sitter i min rullstol framför spegeln som står lutad mot väggen på mitt skrivbord. Det känns som det var igår hon klippte mig när jag tittar på bilden, och ser mig själv i spegeln. Därför blir jag inte heller förvånad när jag känner hennes hand på min axel. Jag påpekade via mejl att det var bara att kliva in och känna sig hemma. De värsta förövarna brukar hålla sig kring hemtrakterna. Hårfrisörska erbjuder unika frisyrer. Kan klippa hemma hos kunden. Har goda referenser. Så stod det i annonsen i lokalblaskan. Något sa mig att det kanske var hon. Hon har färgat håret svart, och kör med mörka linser ser det ut som, men ögonen är lika eldiga som förr.

Vi nickar mot varandra och ler. Det här har jag drömt om i tio år. En natt med Lenka mot att hon får göra vilken frisyr hon vill … igen. Vi tittar på fotot och skrattar högt. Jag tar inget på allvar längre förmodar jag. Det finns ingen återvändo nu.

– Du förstår väl att du är en mycket sjuk, och mycket stygg flicka Lenka? säger jag med myndig stämma och ett snett leende.
– Jo, hon håller sig sött för näsan och skrattar förtjust. Hon har inte åldrats mycket trots tio år på flykt. Vi var nog skapta för varandra egentligen. Om hon inte hade haft sitt fruktansvärda bagage är jag övertygad om att vi hade varit gifta, och levt Svenneliv med barn. Men det är för sent för allt det där nu. Jag har cancer. Sex månader kvar innan jag tynar bort iklädd blöja, och fullpumpad med morfin. Jag vill nog sätta punkt på ett värdigare sätt. Go out with a BANG!

– Och vad har du haft för dig alla år Lenka, frågar jag.
– Klippt hår mest. Jag har gjort annat också, men tala inte om det för mamma bara, säger hon på fullaste allvar. Jag inser att inget har förändrats. Om jag kommer att överleva mitt andra möte med Lenka är svårt att säga. Men jag ska göra mitt bästa att älska ihjäl både henne och mig själv innan hon får klippa mig en gång till. Varför? En bild säger mer än tusen ord ibland. När ni läser det här är jag troligtvis redan död. Men jag dog säkert med ett leende på läpparna, för jag fick henne till slut. Och jag är säker på att hon inte kan skada flera nu också. Ni vet, lika barn leka bäst, även om det blev en aning smärtsammare än jag hade tänkt mig. Men vad vore livet utan lite motgångar?

Polaroidfotot: Klicka nedan

 
©Dylan Tate

Kika in 00:13 inatt för en nattmacka helt utan kalorier på 10, 000 tecken

Inte lätt att pricka fokus på flygande fjärilar, men det börjar närma sig några hyggliga bilder. Utrustning Nikon D200 + Nikkor MF 180mm f2.8ED manuellt fokusera optik. Några bilder jag tog 7 och 8e maj.

David och Goliat? D200 + Nikkor 180mm f2.8ED

Själva landningsögonblicket. Nikon D200 + 180mm 2.8ED

Diverse gröna prylar. Ofta använder jag minus 0.7-1 exponeringskompensation så inte kvistar och starkt belysta mindre föremål som blomämnen och knopp blir överexponerade vilket alltid händer om man enbart förlitar sig på kamerans ljusmätning, oavsett hur avancerad den är. 

Något som hängt kvar från förra året och bjuder på en färgklick D200 + 180ED

Använde en björk för att få lite intressantare bakgrund. Som vanligt runt minus 1, i exp kompensation

Några polare som också uppskattar en stund i solen med sjöutsikt. D200 + 180ED

Dags för en liteN båttur snart? Nikkor 180mm 2.8ED

Kultband vars musik jag växte upp med i norra London mellan 77-80 då bandet var MEGASTORA. Ska-musken har influenser från Jamaica och senare usa. Brittiska band som The selecter, och The Specials med flera satte sin egen lilla prägel på stilen också. Själv sprang jag omkring i two-tone brallor, kavaj, slips och Trilbyhatt, som 12-åring. Många höjdarlåtar med i denna konsert.  Do The Dog - Gangsters - Its Up to You - Rat Race - Monkey Man - Blank Expression - Too Hot - It Doesn't Make It Alright - Concrete Jungle - Friday Night, Saturday Morning - Man At The CMA - Message To You Rudy - Do Nothing - Hey, Little Rich Girl - Nite Klub - Too Much Too Young - You're Wondering Now - Ghost Town 

Dagens lilla rundtur med bil, i tjänst, blir ca 30 mil. Sticker 13:00 svensk tid. Jag som inte ens är taxixchaffis. Ibland blir det många mil, när man inte vet var, eller vad man ska jobba med från ena veckan till den andra. Eller vilket land ens en gång. Åka till Irland för at hinka Guinness med min kusin Lee, är ett kanonjobb som jag gärna utför minst en gång per år om jag bara hinner. Blir nog i höst i år. 

Have a nice day!

Dylan Tate on location in South Africa

Klicka spegelbilden för att läsa bidrag i månadens novell på kapitel1.se - Maj = Tema SPEGEL.

Dylan Tate och Lee Hammond - Lincs, UK. "Skeggy Vice" anno 1990 "Dyllo and Hammy" =)

Jag tänkte att jag skulle tillägna min stackars bror en liten låt med anknytning till hans favoritserie Miami Vice. Han har dragit iväg på någon av sina äventyr nu igen. Bilen, hunden, kameran, och 111 avsnitt av favoritserien framför alla andra. Miami Vice 1984-1989. Han har tagit in på otaliga behandlingshem för att försöka bli kvitt sitt missbruk, nu senast årliga resor till South Beach i Miami, där världens ledande specialister har haft vissa framgångar med de svåratse fallen. Men ingenting hjälper i hans fall. MV-syndrom är en mycket svårbehandlad, närmast obotlig sjukdom. Det enda som hjälper är faktiskt att överdosera med 3-4 avsnitt per natt. Först då kan han sova ordentligt. Familjen har levt med hans missbruk allt sedan serien premierade i Sverige 7e april 1986. Annars hoppas jag att ni andra är friska, och önskar er en trevlig helg. Som vanligt är de flesta bilder på VILDSINT-bloggen klickbara. P.S Bilden på lilla jag är från repmånaden på MI-5  i Reading, utanför London. 

Puss o kräm Dylana

När jag läste genom gamla inlägg, så la jag ihop ett antal IKEA-hacks som lillsyrran har skapat med hjälp av diverse bråte, och en och annan begagnad IKEA-möbel. Kanske någon kan finna lite inspiration att förvandla era trötta gamla IKEA-möbler till något lite läckrare kanske?

Snodde 4 st IKEA-kassar idag och sydde mig en egen sommarklänning. Såååå himla fin. Vad tycker ni? Och om man prasslar så prasslar det lite extra så att säga. Brorsan tog en sista minuten till Sydafrika, och säger att han ska cykla hem för att han har ätit för mycket kolhydrater. Så mycket kolhydrater att minnet har börjat fungera igen efter alla LCHF-kurer sa han. Så det blir jag som tar över bloggen tills han blivit frisk ... are. Nu ska vi se om inte brorsans sambo vill leka doktor  

Puss och kram Dylana Tasty 

Mössa som jag sydde av IKEA soffan Atlanta och en klick vispgrädde.

Lower picture. At last I found a coffee table that's so me. All in one. Nu kan jag både läsa rysare, fika, och grilla mördarsniglar också. Tillverkad av 1 st IKEA gaffeltruck + ett parti 80-talsretro krommöbler 

 Alienbordet har designats av gästdesigners Ridley Scott och John Hurt

Nu har dom äntligen kört hit min nya hallmöbel. Den får stå hos brorsan tills jag åker hem om en vecka eller så. Mina brorsdöttrar tycker den är jättepiffig också. Sen kan man byta ”skal” på den om man ledsnar, precis som på en del mobiltelefoner. Det finns sjuksyster, brunbjörn, Präst, Catwoman, "Billy" the book shelf, och bloody Mary som går i högblank röd latex! Skalen är rätt dyra så jag nöjde mig med bloody Mary så länge. Riktigt läcker ihop med min Jetsonsoffa i rött skinn från 1972! Montera gärna på IKEAS paragraf rullhjul.

Numera kör IKEA med dagens LCHF-lunch! 0% kolhydrater - 100% Yummy! Ovan: Olle - enligt samma recept så att säga. Olle är Ikeas nya, mycket läckra, och ergonomiska "liggunderlag" Det fiffiga är att den är både mjuk och hård på samma gång. Hur lyckas deras fantastiska formgivare?

Nedan: Ikea hack med Dylana. Hemmagjord sänghimmel -  Från Januari 2011

Igår så byggde jag en egen sänghimmel med gamla Billybokhyllor och delar från glaslådor som blivit över från brorsans ramverkstad, och som skräpade i garaget. Den är ljudisolerad och fungerar även för att fånga rätt man om han nu skulle dyka upp. Trippelfunktion med andra ord. 

Nytt för i år på IKEA - AEROBICS med egen musmatta

Jag var 13 år gammal när jag såg en film med Jamie Lee Curtis första gången. Då insåg jag på riktigt att jag gillade tjejer minst lika mycket som killar. Drömde om att gifta mig med Jamie under hela tonåren. Hon är himla fin fortfarande för sin ålder. Jag skulle behöva en äldre kvinna för att få lite stabilitet i livet. Livet som kringflackande hemlig trippelagent med rätt att ... förhandla, börja stå mig långt ner i halsen.

Puss o *kräm* Fröken VILDSINT, Gittan, och Dylana

Normalt brukar jag köra rätt mycket landskap, med betydligt vidvinkligare optik än nedan bilder. Men förra året så snöade jag nog in mig rätt hårt när det gäller blom och växtfoto. Det är något mycket tilldredställande att kika lite närmare på det vi har i vår omedelbara närhet. Vara med när allting vaknar till liv. Kul att leka med olika bakrunder, färger mm. Samma blomma kan fotografera på så många olika sätt. Ska försöka komma iväg till Öland om någon vecka för att möta våren där ett par dagar eller en vecka kanske. Blir isåfall betydligt mera landskapsbilder mm. Bilderna nedan är med favoritobjektivet och min trogna gamla Nikon D200 som snart tappat allt klädsel och är uppe i närmare 80,000 exponeringar. Vilket motsvarar 2,222 rullar 36exp diafilm !!! Cheeezuz. Ca 300,000:- omräknat i inköp och framkallning om det hade skett mellan 1990-2005

Alla bilder från 30e April 2012 - samtliga med Nikon D200 + Tamron SP 35-80 2.8-3.8 makro 1:2.5

Kraftig delförstoring, och inte direkt rätt objektiv för jobbet. Skulle haft min Nikkor AF VR 70-200 2.8.

Det här är så pass viktigt så jag kör det gärna i repris. Så här ser det faktiskt ut idag i merparten av de privata skolorna i Sverige. Undrar ni varför era barn inte lär sig ett skit i skolan? Vet ni ens om dom är där, vad lärarna heter, har för kompetens, eller är ens i skolan? Det här är så farsartat och tragiskt så man blir mörkrädd. Det är något jag känt till i många år, och som jag upplevt själv i många olika avseenden via många år inom vården, som också går samma öde till mötes. Ha en bra dag! 

Wishing I Was Lucky är från skivan Popped in souled out 1987. Minns att brorsan blev helt såld på Wet Wet Wet en gång i tiden. Körde dom och Breakfast Club i sin Amazon 67a dygnet runt i minst ett år. Jag har alltid hävdat att han har Aspergers. Vet inte om han blir frisk men man kan ju alltid hoppas. Sov så gott, det tänker INTE jag göra iaf. puss o *kräm* Dylana

Ikväll får ni tjejer - ja, alltså som gillar killar dvs, se och höra en riktigt HOTTIE med en låt från 1987. Jag vågar lova att det blir riktigt blött till och med. Jag blir alldeles till mig stringtrosorna bara jag tänker på det. Nä, nu måste jag ladda upp med mina 12 limpmackor och varm choklad så jag orkar med natten. Det är ju helg.

Säg mig vem som halast är? Imorgon Kl 12:00 kan ni börja publicera era noveller på kapitel1.se i Maj-månads novelltävling med tema: SPEGEL - Reglerna hittar ni HÄR Själv skriver jag på en egen, men det lär dröja några dagar innan den är klar. "Framför spegeln" blir lite som en fristående fortsättning av "Under filten" 

Klicka gärna för att läsa Under filten om ni inte redan har gjort det. En viktig novell för mig, som är helt baserad på verkliga händelser. "Framför spegeln'" - mitt troliga bidrag i månadens novell Maj - Tema SPEGEL, kommer om några dagar. Den är så obehaglig att den är direkt ohälsosam att läsa i dagsläget. Under filten är rena godnattsagan i jämförelse =S  

Klicka omslag för kapitel 1-4

kapitel 1 är: Visitkorten

Har legat efter lite med uppdatering, men nu går det att bläddra vidare genom samtliga 44 kapitel av Bosse Söderlunds "Byns ende nazist" genom att klicka på omslagen på varje ny sida. Själva boken hittar ni annars i "Novellarkivet" syns till höger i kolumnen med bildlänkar på bloggen. Passa på läs Bosses humoristiska skildring av livet som just byns ende nazist. Tjingeling.

Lika roligt jämt? Ännu roligare som småföretagare. Men mest kul är det väl om man är riskkapitalist, för då utarmar man bara de svenska skolorna, äldrevården, och mentalvården mm, och för sedan ut så gott som varenda spänn ur landet med regeringens och skatteverkets goda min. Reinfeldts min är numera helt obetalbar. Vadå, jag, var, när, hur, varför? Jag har ingen jävla aning om nånting längre, men se till att ingen får reda på det bara. När riskkapitalisterna omsätter miljarder på att råna Sverige, så kan man ana att en del av pengarna letar sig ner i en och annan politikers fickor. Så har det väl alltid varit i de flesta länder vad jag vet. Till och med i präktiga lilla Sverige?

Observera att jag röstar blankt. Det finns bara ett parti i mitt hjärta. VILDSINT-partiet. Mera choklad, pasta, kärlek, och subventionerade läsplattor till varenda barn i skolan - det kan förresten riskkapitalistsvinen som stjäl alla pengarna från just skolorna betala tillbaka som en slags punktskatt. kanske en promille av en procent i sammanhanget, med tanke på att John Bauer-klubben (samma arbetsmetoder som McDonalds i övrigt) "bjussar" på en laptop, mot att man väljer deras utbildningsregim. Dvs köra grupparbetet, på "eget ansvar", och komma och gå som man vill "på eget ansvar" och bli en jävla nolla eller utbilda dig själv utan lärare "på eget ansvar" typ. Det är så jättebra med valfrihet så man förstår att elverna blir alldels villrådiga inför valet om de ska skjuta sig i skallen, gå på gatan, eller polisanmäla hela samhället för vanvård, korruption, och begå mtyteri och revolution för att få till en ändring. Dvs man kan inte bedriva skolor med vinst. Inte heller vård. Den typen av verksamhet attraherar 99% rövhålor som vill suga ut varenda spänn ur verksamheten utan att de ens begriper att de spekulerar med människor liv, hälsa och hela framtid. Dom visionärer som är kvar ca 1-2% är så naiva, att de bör rimligtvis hålla sig till att driva på sina ideella föreningar även i fortsättningen. Kolla gärna min favortivideo på Youtube just nu.