En varv-villig donator från Hör

smorde in mandomen med smör

Jäkla vad det gick

tack vare en klick

För med 67 meter blev han medaljör

©E.T

En lättfotad kosmonaut från Moskva

en världsvan kvinna ville ha

Uppvakta fröken Venus

men grilla sin penus

För helsike sa han: ”Va het hon va!” 

©E.T

En stor Indian från Orlando
gilla när kvinnor tog kommando
Så nu satt han fast i ett träsk
med skinnklädd kvinna burlesk 
Marit Paulsen med piska och Taekwondo 

©Dylan Tate 

 Dylana jobbar stenhårt med att se till att bloggen blir mindre sexistisk. 

En osläcklig Dylana från Abidjan
hon en hushållare på lotteri vann
Nog höll han i 
så hon ropa:”Wiiiiihiiiiii!”
Och nöjt konstatera: ”Kors vad den kan.”

@Dylana Tasty Tate

Gårdagens LCHF-lunch 0% kolhydrater - 100% Yummy!

 A night clubbin’ Janzzon arrived in Crapstone
Drive carefully it said in a friendly tone
See, the town's homies
were friggin zombies
So yeah, he was “crappin” in the danger zone

©Elvis Tate

Janzzon?

Nedan: Tillägnad Elvis i synnerhet, och alla hundar i allmänhet... Det finns hopp för er alla!

 Elvis?

En svarthårig valp ifrån Oxelsund
Blev strålad, och från att var't hund
först han kände sig matt
sedan blev han en katt
när han vilat från strålen en stund

"Alla snubbar vill ju vara katt" Aristocats (1970)
Hälsningar från ©Janzzon!

JANZZON?

Det var en passionerad fru från Ljunga
som beställde en speciell gunga
men mannen sa stopp
han fick den ej opp
lika bra de, för båda var dom för tunga

©Åsa Nordlund 

En het sierska från Kapisken

sneglade länge på grönsaksdisken

Hennes dildo var skrot

så hon valde en morot

åt den rå och slapp middagsdisken

©Marita Staf

clicka bilden för klassisk scen

A fag-smokin' conman from Kilkenny-West 
was thrown in the nutter to do what he did best 
Help Billy Bibbit get well
and chief B escape to tell
the true story of comradery in the cuckoos nest

©Dylan Tate 

En forskare ifrån Rimforsa
Ville en ko med hare korsa
Mixade DNA
Arbetade en hel da´
Fick en kopia av sin egen morsa

©Jens Starsmoor 

A red dwarf from Shenley road
smoked some crack and saw a toad
“Croak croak” it croaked
as the dwarf joked 
in a red room and shot his load

A der frawd morf yelnehS daor
dekoms emos kcarc dna was a daot
“Kaorc kaorc" ti dekaorc
sa eht frawd dekoj
ni a der moor dna tohs sih daol

©nalyD etaT Tate Dylan©

En musiker från Azerbajdzjan
övade skalor hela dan
blev så bra
att han nu ska
få tävla på hemmaplan 

©Bosse Söderlund 

En ung tjur ifrån Riga
sin första ungmö skulle bestiga
Lusten var stor
och iväg satsen for
Kvar stod en snopen kviga

Josefin J

Så himla mumsig. Nya godingar ikväll när jag hunnit återhämta mig från nattens äventyr. Låt inte skenet bedra. Killen på bilden har laddat upp en hel vecka med pasta, så han orkar med i samma tempo som mig. Om han hade kört LCHF så hade han inte ens fått upp den. Mackan till munnen alltså. Puss och *kräm* 

... ate Tinkerbell? Find out 00:13 TONIGHT on VILDSINT THE BLOG

Skallvärk. Svart kaffe. Alvedon. Nya noveller utlovas i parti och minut snart. Tänkte lägga ut alla noveller från VILDSINT 1, i kronologisk ordning. Men nu: Tidsbrist. Släcker lampan. Sov så gott.

Inslaget sponsras av Time Foto 

Madonna + Massive Attack + Marvyn Gaye = Veckans Combo Attack 

 

Jag rekommenderar annars, även en runda till Richmon Upon Thames och Richmond Park, om ni är i London. En av mina favoritplatser i hela London, och stadsdelen där en av mina engelska kusiner bor, och är gift med en svensk man, i hennes fall. Jag håller mig till svenska tjejer dock =) Läs gärna en liten kortnovell (The lock peddler) som jag skrev förra året. Inspirationen fick jag efter att ha varit på samma kusins bröllop i just Richmond i october 2008. 

The Bingham Hotel - baksidan med del av trädgården

Vy från hotellets trädgård mot Themsen och Richmond-bron

Ovan. Bild från bröllopet 2008 på The Bingham hotel. I mitten, tre av mina kusiner. Shelley, hennes bror Lee, och Kelly, bakom henne till höger Dave, min yngsta kusin. Till vänster närmast min morbror, och närmast till höger, hans fru och min "Auntie" I mitten längst bak i bilden, så spatserar bröllopsfotografen, istället för att ta bra bilder =) Tur att jag var på plats och tog 800 bilder till när han roade sig med att tanka i gratisbaren.

Engelsk version

During the summer months, I would often walk adjacent to the park right by the river on my way to peddler’s point next to Richmond bridge. Here I rented a small river front workshop in between the Water Gallery and Richmond bridge boathouse. It was a friendly, picturesque workplace, with a fine view of the The Thames, where I enjoyed spotting many different kinds of boats. But quaint surroundings, the inquisitive hum of tourists, or debating students sunbathing on the terraced hill close by, never distracted me from spotting an affluent resident. Usually an attractive older lady wearing an Ascot-style hat, many of whom I recognised from earlier reconnaissance stints in the area.

As always in those early days, life, in all of it’s glorious beautifulness and total bastardness, presented its fair share of hardship many days. But I did what I could to survive back then. Some may have called me a Mod, and I had the appearance to prove it, as well a decked out off-white Lambretta. At work though, I dressed like a proper businessman, in a blue shirt and jeans. Some days I even wore a necktie, a two-toned waistcoat, as well as a trilby. Hardly overstated, but it did instil confidence in many of my customers, who would sometimes even praise my seemingly guiltless attire.

Thus, my livelihood was mainly selling reinforced hinges, window-bars, and locks, to lockless locals, with a vague similarity to Robins Hood’s alleged occupation. So far so good, we often thought I recall. You see … we were a few mates who made certain that the locals realised the advantage of taking preventive measures against criminal deeds. Therefore a constant demand for increasingly sturdy locks, and reinforced extras shortly arose. Indeed the business boomed, and soon every lock, window, and cranny in town, was so well protected that it had become practically impossible to break back in. The business failed eventually for this reason. Need I say we forgot that we had keys to all the locks. Being the dimwits we were, we had already thrown them in the Thames, and so merrily reverted back to the incomparable excitement of genuine burglary, after acquiring an unusually rigid set of new tools.

©Dylan Tate 2011

Under somrarna promenerade jag ofta alldeles nedanför parken längs floden till marknaden vid Richmondbrons fäste. Där hyrde jag en litet stånd vid vattnet, mellan galleriet och båthuset. Det var ett pittoreskt ställe att arbeta på, med vänlig atmosfär och en trevlig vy över Themsen. Jag gillade att betrakta alla de olika typer av båtar som gled förbi.

Men den udda omgivningen och surret av turisternas eviga frågor, eller för den delen, de diskuterande studenterna, som solbadade på den terrasserade kullen alldeles i närheten, kunde aldrig distrahera mig så mycket att jag missade en förmögen medborgare. Vanligtvis en tilldragande äldre dam iförd Ascothatt. Många av damerna kände jag igen sedan tidigare, från rekognoseringsturer i området.

På den tiden bjöd livet, i all sin härlighet och jävlighet, mig på min beskärda del av törnar många gånger. Men jag gjorde vad jag kunde för att överleva. En del betraktade mig kanske som ett mods; förståeligt med tanke på min klädsel och min bil, en prålig benvit Lambretta. När jag arbetade klädde jag mig däremot som vilken annan försäljare som helst, i blå skjorta och jeans. Vissa dagar bar jag dessutom slips, väst och hatt. Inte särskilt märkvärdigt, men det gav mig en oskyldig framtoning och ingav förtroende hos många av mina kunder, som ibland till och med komplimenterade mig för min klädsel.

Mitt levebröd bestod således huvudsakligen av att sälja förstärkta gångjärn, haspar och lås till stadens låslösa invånare, något som vagt kanske kan jämföras med Robin Hoods förmodade yrke. Så långt allt gott och väl, minns jag att vi ofta sa till varann. Vi var nämligen ett gäng grabbar som såg till att medborgarna insåg fördelarna med att se om sitt hus och skydda sig mot kriminella aktiviteter, vilket alltså skapade en ständig efterfrågan på allt kraftigare lås och förstärkta extralås. Verksamheten blomstrade, och snart var varenda dörr, fönster, och minsta lilla vrå i staden så  väl skyddade att det blivit hart när omöjligt att bryta sig in. Det var skälet till att rörelsen gick omkull till slut. Behöver jag nämna att vi glömde att vi hade nycklar till alla lås? Som de pappskallar vi var hade vi redan slängt dem i Themsen.

Det är bra mycket mer upphetsande att vara inbrottstjuv. Så med det återgick vi glatt till vår gamla bana, efter att ha införskaffat en ny uppsättning, kraftigare, verktyg…

Översättning av en skrivarvän på kapitel1.se: "marilin"

"Något friare version - översättning av Dylan Tate"

Under sommarhalvåret gick jag ofta genom parken intill floden, på väg till Peddlers point, vid Richmondbron. Där hyrde jag en liten verkstad mellan The Water Gallery, och Richmond bridge boathouse. Det var en vänlig och pittoresk arbetsplats, med en fin utsikt över Themsen, där jag njöt av att betrakta många olika typer av båtar som möjligen gjorde dagen något kortare. Men fina omgivningar, det nyfikna sorlet från turister, och studenter som hängav sig åt livlig debatt, och solade på den terrasserade kullen intill, lyckades aldrig hindra mig från att lägga märke till någon av ortens mera inflytelserika residenter. Oftast en stiligt klädd äldre kvinna krönt med en prålig hatt värdig ett lopp på Ascot. Många av dessa damer kände jag igen från nattliga undersökningar av traktens många välbärgade fastigheter. Vem kunde undvika att glutta in igenom ett upplyst fönster där man inte tycktes ha ett bekymmer världen.

Som alltid på den tiden, så bjöd livet, i all sin storslagna skönhet, men också hänsynslöshet, på sin beskärda del av motgångar. Men jag gjorde vad jag kunde för att överleva. En del skulle nog ha sagt att jag var ett mods, och visst hade jag både klädseln, och en vit Lambretta med extraljus. Men på jobbet klädde jag mig som en riktig affärsman, med blå skjorta och jeans. Vissa dagar tog jag till och med på mig slips, en tvåtonad väst, och en Trilbyhatt. Knappast överdrivit men visst ingav det förtroende hos mina kunder, som inte sällan berömde mig för min … tillsynes oskyldiga och prydliga uppsyn. 

Jag tillbringade alltså merparten av min tid med att sälja förstärkta gångjärn, fönstergaller, och lås, till ”låslösa” ortsbor. Det hela hade nog likeheter med Robin Hoods förmodade yrke och förehavanden på sin tid. So far so good, minns jag att vi ofta tänkte. För ni förstår … vi var ett antal kamrater som såg till att Richmondborna insåg fördelarna med att investera i förebyggande åtgärder, mot just kriminella gärningar. Således blev det inom kort ett konstant sug efter allt kraftigare lås, och förstärkta tillbehör. Affärerna gick strålande en tid, och snart var vartenda dörr, fönster och skjul, så väl skyddade och förstärkta, att det blev praktiskt taget omöjligt att bryta sig in på nytt, varpå trenden vände och verksamheten gick i stöpet. Behöver jag tillägga att vi inte tänkte på att vi hade nycklar till alla lås, och hade därför slängt det mesta i Themsen när vi städade ur lokalen. Inget ont som har något gott med sig resonerade vi så klart, och var helt eniga i beslutet då vi med glada miner bestämde oss för att åter satsa fullt ut på den ojämförbara spänning som erbjöds i yrket som inbrottstjuv. Men först efter ytterligare några öl, inköp av en gassvets, och ett antal extraordinärt kraftiga bräckjärn. 

©Dylan Tate

Inte har jag köpt en latte på hela veckan, inte heller målat tånaglarna, köpt nya kalsonger, trimmat ögonbrynen, kollat på en ny handväska ... eller ska man kanske säga man-bag. Inte heller har jag varit på någon piffig boksläpp, galapremiär, eller kändisfest för okända. Däremot har jag unnat mig 2x5-pack sportstrumpor från nya Redneck-modekedjan Rusta, i Uppsala, för hela 49:- - ordinarie pris 39:- för 5 par. Fiffigt Elin, och jag håller på devisen: Handla bara kläder när det är rea, eller utförsäljning. På så vis har jag råd att köpa både blodpudding, och oheligt dyr fotoutrustning med jämna mellanrum.

Det där med strumporna får mig att tänka på en dikt jag skrev som finnig unkarl 1985.

STRUMPOR 

Blå och röd, mera grå än vit
fotens nöd ler så med skit
Tårnas sovsäck är väl tanken
trivsamt varmt i ädeloststanken

Ibland de små pälsdjuren spelar ett spratt
då de med förtjusning används som katthatt
Man kan även torka sig i baken
och liksom även värma staken

Bara i nödfall alltså
om det blir väldigt kallt så
Ibland har nöden ingen lag 
och de glöms på vid samlag

Man tar inte gärna av dom då
när man ändå så att säga: ska sätta på
Genererar lite extra fäste
när man guppar i sitt näste

Strumpor kommer, strumpor går
den foten älskar, strumpor får


©Dylan Tate anno: 1985 Ungkarl, inklusive finnar, snusprilla, 2 st bondkatter, och slut på rena strumpor =)

Skrivarvännen Leffe D. har kört igång en ny blogg, med humoristiska anekdoter om livet som sin dotters slav, bland annat. Klicka bilden för att komma direkt till bloggen och börja läsa.

Jag växte själv upp med hästar, men jag var min mors slav istället. Min lillasyster var en "hästjävel" som hette Solo Dancer och som bodde i det leriga helvetet som kallades "The Stables" i Shenley en bit ifrån min gamla hemstad utanför London. Jag fick rida in unghästarna som 9,10-åring - och överlevde med bara mindre hjärnskador. Mockade skit för godis, och hämnades min tillvaro i helvete på jorden, genom att spetsa hästtjejernas te med ex-lax =)

Ingen hade med sig toapapper ute på ridturen den dagen, så det blev visst en minnesvärd runda!

Ha en fin hösttdag. Imorse 08:00 när jag åkte hem från jobbet, var det +9 och regnade som bara fan.

Vi har fastställt ett datum då vi ska köra världshistoriens andra officiella VM i Word Battle. Förra årets dundersucce ska så klart följas upp. 

Invigning blir 9 sept 2012 kl 19:00 med första gruppspelsmatchen 20-21:00

Minst 7-15 platser kvar. Om du har vad som krävs och vill prova på världens mest adrenalinframkallande skrivtävling - tveka inte att bli medlem på kapitel1.se och anmäl dig i anmälningstråden. Mod, är enda meriten som krävs för att få en vm biljett samt en egen personlig Battle-affisch som deltagarbevis då det beger sig. Klicka pokalen ovan för all info om förra årets VM - regler, alla matcher, försnack, och info om förra årets modiga tävlande. Alla bilder är klickbara - Klickety klick!

ANMÄLDA TILL ( WBVM) VM I WORD BATTLE 2012 så här långt

Dylan Tate – "Dennis the Menace"
Rex Lexington – "Språktraz An & Ban Arne"
Hanna Yinde – ”La Muerte” (Regerande världsmästare)
Lea – ”Lethal Lea”
Martin Glännhag – “El Supremo”
Mats K - "Mad Mats"
John Hedström - "Dirty Johnny"
Hanna O Sahlin - "Pretty little liar"
Veronica E Vilar - "La Bruja"

NAMN: MATCHDOMARE - 1 till 2 Matcher.

Dylan Tate
Jens "Amok" Starsmoor
Miss Nöjd
Mad Mats

PRISER: ??? - Självklart. Lista fylls på.

Bilderna är som alltid klickbara. Klicka vidare för två st underbart dystopiska noveller av Jens Starsmoor, och Bruno Netzell. Samt lite ljusare framtidsutsikter och anekdoter av vår extra-terrestiella korrespondent DiDi.