Novellsamlingen VILDSINT är resultatet av ett unikt samarbete inom litteraturens värld. Kanske för första gången någonsin har en novellsamling arbetats fram digitalt av ett stort antal författare, varav de flesta aldrig har träffats i verkligheten.
« maj 2012
tiontofr
 
3
6
8
12
13
14
15
16
17
18
19
21
22
24
25
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Sidvisningar idag: 222


RSS
Dagens *EXTREMT VILDSINTA* - Recept
12 september kl. 12:03

Matkrönika By Desrée Fredlund

Jag har tillagat och ätit älgmule. Det har inte mina vänner gjort. Jag har aldrig förstått varför, men när jag läste Levande historia insåg jag hur det låg till. Jag känner på tok för få presidenter och senatorer.

Läs här ur Levande Historia av Hillary Rodham Clinton, när Hillary var på middag i Kreml.

"Här har du det, Hillary, något extra gott till dig" sa Boris och flinade medan han sniffade på den stickande ångan. "Mmmmm, utsökt!"

"Vad är det ", frågade jag och tog upp skeden.
Han gjorde en konstpaus. "Älgmule!"
Och mycket riktigt, i den mörka buljongen flöt min egen ranson av älgmule omkring. De géleaktiga klumparna liknade gummisnoddar som förlorat sin elasticitet och jag skyfflade runt dem i skålen tills kyparen tog ut dem.

 

När jag kom över boken Jägarfruns kokbok, av Elsa Haglund, och där fann recept på älgmule, kände jag att detta var en av sakerna som jag måste testa innan jag dör. Att tillaga och äta älgmule. Varför äter vi inte älgmule längre? Uppenbarligen gjorde vi det på Elsa Haglunds tid. Tänk om det skulle visa sig att det var en sedan länge bortglömd delikatess? Så kunde jag öppna älgmule-restaurang och bli berömd.

 

Grannen jägaren engagerades och lovade att skära bort mulen till mig nästa gång han sköt en älg. Då vi var nyinflyttade förstod jag att jag för tid och evighet skulle bli stämplad som aningen udda, men älgmule framför allt. Så kom då dagen. Jägaren lämnade över en älgmulen med skeptiskt blick. Och nej, han ville inte ha betalt. Med en älgmule i ena handen och Jägarfruns kokbok i den andra skred jag till verket. Min dotter stod mållös och tittade på när jag flådde, rensade bort brosk och tillslut malde ner resten. Mulen saknar fett och är lättsmält, stod det i boken. Den geléar sig fint då gommen innehåller limhaltiga ämnen. Det lät förtroendeingivande. Efter att mulen kokat i några timmar så hällde jag upp röran i små formar. De fick kallna - och sen blev det sylta. Och jag som inte tycker om sylta. Jag smakade, men det blev inte godare för att den var gjord på älgmule. Min vän Karin däremot mumsade i sig flera stycken. Med inlagda rödbetor. Dock trodde hon inte att en älgmule-restaurang skulle bli en succé. Inte ens om jag på menyn la till ekorrfrikassé.

Fast i Jägarfruns kokbok stod det att ekorrfrikassé hade en mild och fin smak. Om du tror att du kommer att gå vilse i skogen och inte bli hittad på ett tag, glöm inte pepparkorn, enbär och snaps. Du kan då fånga dig en ekorre, flå den, tar ur den och sen steka den över öppen eld. Kryddorna lägger du i ekorrens brösthåla. Snapsen dricker du förslagsvis.
 

 

©Desrée Fredlund

 

Och missa för guds skull inte att läsa Desrées novell som vi publicerade här om dagen. Det kan rädda ditt liv.

Press me or I'll kill you ;)

 

 SnabbArkivet



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [6]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vildsintthebook/entry/dagens_extremt_vildsinta_recept
Kommentarer:

Yummy!

Skrivet av VILDSINT THE BOOK den 12 september, 2010 kl. 12:44 #

Vi fångade en grävling igår, så nu är det grävlinggryta för hela slanten!

Urk...

Har för övrigt en kompis, som har ett, alldeles äkta, recept på skalbaggsoppa i sin gamla kokbok.

Kanske ska bjuda hela gänget på Vildsint middag?

Skrivet av J.Starsmoor den 12 september, 2010 kl. 13:21 #

Det kan aldrig bli för få VILDSINTA recept Jens.

Skrivet av VILDSINT THE BOOK den 12 september, 2010 kl. 13:58 #

Ska se om jag kan få fatt i det där receptet. Hade det med till jobbet en gång, men INGEN ville äta den dagen, så vi fick koka ihop något annat.

Påminner mig också om den gången vi var små och hade kommit över ett militärt vindskydd (vapnen vi hittade däri kan återfås mot beskrivning) och en av mina kompisar, eld och lågor över allt vad överlevnad hette, kokade sig en bark och pinnsoppa...

Skrivet av J.Starsmoor den 12 september, 2010 kl. 14:07 #

Starsmoor, hoppas att det var en ung höstgrävling - de är bäst. Men jag skulle föredragit att röka den istället för grytan. Å ni kollade väl först så den var trikinfri?

;)

Skrivet av Cornelia den 12 september, 2010 kl. 16:19 #

Trikiner har inte en chans att klara min tillagning!

Oj, nu kommer de där tanterna och farbröderna i sina heltäckande dräkter mer andningsmasker igen. Då får jag inte använda köket förrän de häver avspärrningarna om en tre eller fyra veckor...

Skrivet av J.Starsmoor den 12 september, 2010 kl. 17:59 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten