Uppgift: Skriva en novell om: VÄRLDSREKORD MAN MED FÖRDEL KAN SÄTTA DÄR HEMMAVID. Skrivtid max 45 minuter. 600 till 1000 ord. 15% avdrag för missad ordgräns. 3% avdrag för varje överdragen minut. Rösta kan ni göra HÄR

Var är jag och vem är ni? Ni får fan inte avbryta! Jag håller på med det viktigaste i mitt liv. Jag klarar det! Det vet jag att jag kan göra. Ni har ingen rätt att avbryta mig era jävla stora konturlösa… skepnader?
Idén slog mig en sömnlös natt som jag hade blivit van vid. Natt in och natt ut ligger jag i min säng och försöker sova, helt utan resultat. Om jag hade tur kunde jag få högst ett par timmars sömn, om ens det. Jag hade provat det mesta, avslappningsband som man köper från apoteket. De gjorde mig bara förbannad med tjatet om att slappna av. Hur slappnar man av egentligen? Jag är ingen människa som kan slappna av! Jag måste alltid ha något i tankarna för att inte bli tokig. Hur som helst så hade jag testat till och med mediciner. Jag kunde sova på dem men problemet var, och det finns alltid ett problem, att de bästa tabletterna kunde göra en person beroende så de kunde jag inte äta hur länge som helst. Det andra problemet är att de sämsta pillerna inte hjälpte mer än att man blev dödstrött och inte orkade gå upp och ta sig till jobbet dagen efter.
Istället för att kriga med mina demoner skulle jag bli vän med dem. Jag skulle välkomna in dem i mitt liv, samtidigt som jag slår världsrekord i vakenhet. Varför kämpa emot mig själv istället för att vara medgörlig och lyssna på mitt inre? Då var det bara att sätta igång och vara vaken. Det kommer jag klara utmärkt, tänkte jag och lät min flickvän hålla i räkningen. 
Första dygnet var ingen stor utmaning för min hjärna. Efter 24 timmar utan sömn var jag varken tröttare eller piggare än vanligt. D var det kommande 24 timmar som gällde. Ingen fara nu heller, förutom de extra kaffekopparna som jag behövde för att klara av jobbet. Flickvännen började bekymra sig när jag var inne på tredje dygnet. Du kommer att inte att må bra av detta Rafael! försökte hon att få mig att ändra mig men jag ville inte kasta bort den tiden jag redan har klarat av.
Var är Sanna? Vad har ni gjort med min älskade flickvän? Sanna… Sanna. Förlåt älskling för att jag vägrade lyssna på dina råd. Jag vill inte längre. Jag ångrar mig. jag vill vakna… nej, jag vill sova. Jag vill sova från verkligheten. Kan inte bara lämna mig ifred era små färgskiftande monster? 
Tredje dygnet passerade inte helt utan problem. Jag var… hur ska jag uttrycka det… glad, lycklig, upprymd! Jag hade inte druckit en droppe alkohol men var ändå full. Inte yr i huvudet och inte vet vad jag pratade om, men av någon anledning så verkade allting så roligt. Precis som när min flickvän berättade om för mig att hon hade blivit underkänd på uppgiften som hon hade lämnat in till kursen som hon läste på högskolan. Hon var bestulen och sökte tröst. Jag däremot tyckte att det var det roligaste som hon någonsin hade berättat för mig. Jag kunde inte sluta skratta. Det var då hennes vrede vaknade till liv. Hon bad mig sluta med mitt experiment, först snällt sedan hotande. Det var försent för hot för det kunde jag inte ta på allvar då. Dessutom var jag fastbesluten att avsluta vad jag påbörjade. Sanna stack och bad mig att inte ringa henne förrän jag fått ”lite vett i huvudet” som hon uttryckte det.
Femte dygnet drog en enorm utmattning sitt täcke över mig. allting såg suddigt ut och golvet under mina fötter snurrade. Det kändes som en bakfylla helt enkelt. En hemsk sådan. Jag kunde inte behålla någon mat i magen och ingen vätska för den delen också. Mot dagens slut började jag känna mig uttorkad. Jag önskade om Sanna hade varit hos mig. det skulle ha gett mig mer motivation och på samma gång som underlättat för mig att vara vaken. 
Sjätte dagen var inte bättre än femte. Jag vill inte påstå att jag började hallucinera, men jag började höra röster. De kom kanske från grannarna, från min egen lägenhet eller från djupet av mina tankar. Det viktiga var att jag hörde dem och jag var rädd. De trappades upp otroligt fort och sjunde dagen kunde jag svära på att jag inte var ensam hemma. Till midnatt var jag extremt rädd och efter det minns jag ingenting.
Min flickvän har efter att jag hade vaknat på sjukhuset berättat att hon hade åkt till mig och hittat mig i ett psykosliknande tillstånd. Jag led av uttorkning och låg i mina egna spyor. Min första fråga till henne var hur många dagar jag klarade. Hon hade hittat mig den nionde dagen. Det finns ett tomrum mellan sjunde och nionde dagen där jag misstänker att jag sov, eller var medvetslös. Inte vaken i alla fall. Sju dagar är ändå inte illa och är mer stolt över det än något annat.

©Darkness Angel

Just i detta nu håller jag på att sätta världsrekord i totalt hjärnstillestånd, men självklart finns det många andra rekord man med fördel kan sätta hemma eller i sin närmaste omgivning. 

Mest hår på bröstet är ett världsrekord jag allvarligt funderade på att sätta, för ett par år sedan, efter att ha kramat om min fällande hund en varm sommardag, då jag själv var iförd en urringade tröja och han helst ville vara iförd mindre av sin päls. Emellertid var håret för varmt och kliade – jag förstår att hunden ville bli av med det – så jag beslöt mig för att avstå. 

En tävling som är mycket populär i den trakt där jag bor är ”Driva grannarna till vansinne” och där har jag haft en del framgångar i mina dagar. Tyvärr förlorade jag i slutänden, då grannarna bakom, la en bärbar telefon på lekplatsen och sedan reste bort. I flera dagar fick hela omgivningen lyssna till en ringande telefon och de listiga grannarna fick utan vidare diskussion pokalen och är såvitt jag vet ännu världsrekordhållare i den grenen. 

Vi har också ofta tävlingar i sorkjakt, men som här inte finns några sorkar, har de tyvärr varit sorgligt misslyckade. Ett år löste jag problemet med att skriva ”sork” på ett papper och visa upp detta. Självklart vann jag, då ingen annan hade någon sork alls, men några av deltagarna blev arga och löpte amok, varvid tre gurkor upphörde att finnas i kylskåpet och i stället hängde efter väggarna, där de verkligen inte gjorde sig mot de turkos tapeterna, som den förre hyresgästen hade satt upp. Hyresvärden satte sig dessvärre bestämt emot att vi hade tävling i omtapetsering och ville inte låta sig bevekas av mutor. När vi hade förgäves försökt erbjuda honom en trasig grensåg, en korv som bara var lite möglig, grannens kaninbur (utan kaniner) och en hel låda gamla korkar, var det bara att ge upp. (Han sa att han inte var korkad, men då hade väl en hel låda varit bra att ha?) 

Det jag nu planerar är en femkamp, där vi ska tävla i följande grenar: 
1.Köra gaffeltruck tre varv runt vardagsrummet – den som skadar en bok är omedelbart diskvalificerad, snabbast vinner.
2.Snöbollskrig i badkaret. Eftersom snö lätt smälter inomhus, kommer vi i stället att använda tomatketchup. 
3.Kasta köttbullar i hundens mun. Obligatoriskt att ropa; ”Korgkast” innan, så att hunden är förvarnad. 
4.Högsta byggnad som kan göras av gamla glasögon. (Har man inga glasögon får man skylla sig själv. Är man dum så ska man lida.)
5.Baka en sockerkaka. Det är förbjudet att använda ägg, socker, mjöl, sill och potatis. Ugn får endast brukas i nödfall. 

Vissa klagomål har inkommit, från andra deltagare, som anser att de hellre vill äta köttbullarna själva, annars är alla överens. 

Världsrekord i att prata strunt har jag satt fler gånger än jag orkar räkna just nu, men, när man verkligen behöver kunna det sinar ofta ordströmmen, så att man inte kan kläcka ur sig ett enda. Annars har jag faktiskt vunnit de flesta tävlingar i just den grenen, utan att ens anstränga mig. Blygsam som jag är skulle jag föredra att folk inte pratade om det hela tiden, men det gör de. Det går liksom inte att få stopp på dem. Prata strunt, om man är på rätt humör är förhållandevis enkelt och inte vill man ha hela sitt rykte byggt på något så lättfunnet. Nej, jag hoppas verkligen på att sätta världsrekord i alla delar av femkampen. Då ni!
Men nu har jag inte mer tid på mig, så jag sätter världsrekord i att lämna in för sent.

©Lethal Lea