Skrivtema:

-"Den i inlandsisen infrusna, men nu upptinade och återupplivade, stenåldersmänniskan Urk får komma till tals"
 

Till oss alla, låt mig få säga några rader om detta med kyla och hur vi människor verkar vara mot varandra i tider som dessa. 

Jag, om någon, vet vad kyla innebär. Värme kan sägas vara energi och kyla är med det resonemanget icke-energi.

När jag tinades upp trodde jag, i min enfald att jag skulle mötas av värme. Det är en kall värld vi lever i, den känns som den absoluta nollpunkten.

Det känns fel, det känns galet att prata om kyla när det är värme vi behöver. Det är värme vi behöver. Det är kärlek vi behöver. Kärlek som i kär lek. 

Mellanmänskliga relationer. Kärlek. Kär lek.

Det började inte med kärlek eller kär lek för Rosa Parks. Men Mrs Parks skapade trots att hon inte fick åka med bussen. Det är inte länge sedan, 55 år sedan.

Tänk er själva. En ensamstående svart kvinna. Två barn. En hård dag på arbetet. Handlat. På väg hem. Hon vill åka buss. För trött för att gå. Men får inte följa med bussen. Black movement började med en enda persons idé. 

Rosa Parks idé. Rosa Parks självmedvetenhet. Rosa Parks civilkurage. Den friktionen skapade värme. Värme som vi behöver för att kunna leva ett liv, inte bara överleva det. 

Handen på hjärtat, hur tycker du det går? Hur tycker du att det är? Tycker du att det går åt rätt håll? Tycker du att du går åt rätt håll?

Jag, stenåldersmänniskan Urk, som legat nedfryst i så många år, har nu fått möjlighet att komma till tals. 

Jag tänker inte låta mig komma till tals. Jag tror inte det kommer att gagna mitt syfte, vårt syfte här på jorden: att skapa en bättre värld. 

Jag tror att det bästa sättet att skapa en förändring, är att låta den bli upptäckt. Vilken förändring det nu än må vara för dig. 

Kanske kan jag vara inspirerande, som att nämna en svart kvinnas mod. Måhända känns Mrs Parks agerande vardagligt idag, men då var det något nästan otänkbart. Det var otänkbart då. Fram till Mrs parks tänkte tanken. Vågade tänka den. Vågade agera efter den.

Och Moder Theresa. Vem tänker på att denna lilla kvinna som skapat så stor förändring i Indien är bördig från Albanien. 

Du märker att jag inte tänker predika. Jag tror att du kommer att sluta lyssna då. Vad blir du inspirerad av? Vad är det som får dig att bli fylld av värme? Whatsmakesyourmojoticking? 

Jag ska berätta om en man som berör mig mycket. Ett tal som berörde mig mycket. Han heter Steve Jobs. Några av er kanske vet vem han är. Hans liv har varit ett äventyr. 

Steven Jobs blev bortadopterad innan han föddes. Han blev avvisad innan han föddes. Inte bara en gång, utan två gånger. Han höll ett tal, jag tror att det var omkring 2005, för avgångseleverna på Stanford. 

Makalöst. Ärligt. Jag tror till och med att jag grät. Tror? Jag vet att jag gjorde det. Det var inspiration då, som var viktig för mig, då. Du och nu.

För mig. Jag ställer frågan till dig. Vad är viktigt för dig?

Det är därför jag inte vill komma till tals, det är inte viktigt för mig, det gagnar inte dig, det skapar inte förändring, förändring i rätt riktning. 

Jag är jag. Och du är du. Det är det som är det viktiga. Titta dig omkring om du vill, spana på det som du gillar, som får igång dig. 

Steve Jobs, hans cancer har kommit tillbaka nu, avslutade sitt tal med fyra små korta ord, som jag personligen tyckte var mycket viktiga för mig.

Det händer att jag glömmer bort, att jag får anstränga mig för att komma ihåg vad han sa. 

Talet är bara en kvart långt, det är väl värt att lyssna på. Och är du nyfiken på de fyra små orden behöver du bara googla ”stanford”, ”jobs”. Det kan hända att talet ligger på ted.com.

Tack för att du läst dessa rader, men kom ihåg att det bara är en person du först och främst ska lyssna på. 

S.Y.S.F
Urk

©Oakparkriverfrost

Det kliar i ryggen precis där i mitten där mina fingrar inte kommer åt, fast det hade ändå inte spelat så stor roll. De här människorna som ser ut som utomjordiska varelser och som var där när jag vaknade efter snöstormen har med ett redskap gjort av blänkande material avlägsnat en del av mina naglar för att försvaga mig. De verkar förtjusta i det klena materialet. Var har alla kloka människor som var medvetna om att sten är det mest användbara som finns tagit vägen? Inser ni inte att med sten kan man göra nästan vad som helst? Jaktredskap, djurfällor, tända eld, och man kunde få tag i en riktigt stor sten så kunde man krossa sin fiendes huvud med ett enda slag. Men jag tror jag förstår varför stenar har blivit ersatta. När jag tittar på er så förstår jag det. Tunna och ömtåliga kroppar med helt galna proportioner. Fingrar utan naglar och skallar utan hår! Hur har ni tänkt skydda er mot farorna som döljer sig bakom varje träd och varje grotta? Och de orädda vilda djuren som kan slita en bitar med endast tänderna, hur ska ni kunna skrämma iväg dem om ni ser sådär snälla ut? 
Jag minns fortfarande bilden av min systerdotter… eller var det min egen dotter. Det var lite rörigt förr i tiden vet du. Hon blev uppäten av en brungul jaguar med fläckar lika svarta som natten och tänder lika långa som istapparna som hängde utanför min grotta när kylan kom. Trots att hon var tio år kunde hon inte skrämma iväg det hungriga djuret bara för att hon såg snäll ut. Hon insisterade om att ha håret bakåtslickat. Hon var inte riktigt klok. Mina andra tolv barn… eller var det tretton? Hur som helst de var smarta och starka precis som deras pappa. Eller är jag deras morbror kanske? Ja, det var rörigt förr i tiden. 
Men jag förstår att människorna inte är så smarta nuförtiden. Det räcker att jag tittar på ditt huvud för att förstå. Det är så förbaskat litet. Finns det en hjärna där inne överhuvudtaget? Och om det nu mot all förmodan finns en hjärna, klarar den av att tänka? Inte så konstigt att du inte förstår ett ord av det jag säger. Jag tror inte din hjärna har den kapaciteten att förstå någon annan persons ord. Jag ser hur tittar fundersamt på mig och jag vet att du inte förstår. Så jag har babblat helt i onödan. 
Jag önskar jag inte var så smart när snön kom. Jag önskar att jag inte hade gått i min grotta och sovit förbi kylan. Jag borde ha dött mina barn… eller systerbarn!

©Darkness Angel