Tävlingsuppgift: Berätta sanningen om den förfärliga snömannen.

Rösta kan man göra här fram till 20:00 idag 8:e Feb

De kallar mig ”Yeti”. 

Själv kallar jag mig Pleti. Det gör vi alla, vi är nämligen flera. 
Men det är bara vi som vet.
Och sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay. Men de lovade att inte säga något. De höll sitt löfte. All heder åt dem, även om det var nära att Edmund talade bredvid mun. 
De finns de som säger att vi är ett apliknande djur som går på två ben och saknar kläder. Hallå, jag menar, herregud, fattar de inte hur kallt det är i Himalayas? Det är apjobbigt att det är så kallt. 
En annan sak som är jobbig är att hänga med modet häruppe. Canada Goose ena året. Andra är det Helly Hansen och nu Montcler. Även om den sista är min favorit är det synd om Pletu 7 som ska ordna fram det mest moderiktiga varje år. Om vi skulle bli fotade. Fatta vilken katastrof om man hamnade på ett vykort med en sliten Haglöfs! 
Pletu 7 är minst av oss. Han växer fortfarande men är bara 2,15. Varje år när han ska ner till byn måste vi raka honom. DET är jobbigt, tycker Pleti 7 för det blir kallt och när han kommer ner till byn är dingelidongen så liten att folk skrattar åt honom. Eller så är det bara vad han säger för att slippa. Äsch, vad är problemet, liksom, den är som ett basebollträ i vanliga fall.
Ja, vi har teve. Och ja, jag har sett amerikanska baseboll. 
Vi försöker lätta upp stämningen när han kommer tillbaka. Brukar stå på rad och ropa ”dingelidong”, men det funkar bara sådär. 
Det värsta man kan kalla en Pleti är ”Neanderthal”. Det gäller till och med Pleti 7. Pröva med ”Dingelidong”. Om du gör det och ändå överlever, vad du än gör, kalla honom inte ”NEANDERTHAL”! 
Han och vi alla avskyr nämligen det epitetet. Idioter, galningar och ociviliserade idioter är vad de var. Åt kött utan bestick och jagade utan snöskoter. Tvi, tvi, tvi. Idioter och maniacs hela bunten. 
Däremot går det jättebra att kalla oss Bigfoot, eller Sasquatch. Biggie kommer från USA och är cool. Dessutom har han spelat baseball. Vet du varför han fick namnet ”Sasquatch”? Det är för att det låter så när han träffar bollen: ”Sasquatch”!
En annan rejäl broder med imponerande dingelidong (han har även cojones stora som basebollar) är Almas. Han lever i Mongoliet och Altajbergen.
Sedan har vi Nguoi Rung i Vietnam. Han är ensam. Förutom en släkting som heter Rungka.
Ebu Gogo från ön Flores i Indonesien är förskjuten. Varför? Ja, det råder delade meningar om det. Vissa påstår att han fick en egoboost och menade på att hans, du kan säkert misstänka vad, var stora som cocosnötter. Almas blev inte glad för det, eftersom hans var lite mindre. Åtminstone är det vad vi lärt oss i skolan. Enligt en annan teori tillbringade Ebu alldeles för mycket tid på stranden. Vaxade kroppen varenda dag och försökte flirta med människokvinnor. Han gav oss ett dåligt ryckte. Låg med halva kroppen utanför solstolarna och försökte se cool ut. 
Näe, jag måste nog sluta snart. Det har varit roligt att mejla med dig, min nya vän, men tiden flyger och jag fick bara fyrtiofem ynka minuter till mitt förfogande.
Jag vill bara ge några avslutande ord på vägen.
Vi har varit på flykt i flera hundra år. 
Ta vara på varje dag du har i frihet.
Berätta för omvärlden de orättvisor du ser och kämpa för det som är rätt och riktigt.
Men berätta, snälla, berätta aldrig för någon om broder Skunk ape i Florida. Han är vårt hopp, men luktar så illa!
Till dess att de stora fötterna får plats i den lilla världen
/Din Pleti 1

©Jan Maniac – Åttondelsfinal – Motståndare . Ginnyalisk

En annan sorts snöman 

Herregud, tänkte Henny när hon hörde det dova dunsandet från garagetaket. Varför kan han inte bara ge upp? Själv hade hon aldrig haft några krav på eller förväntningar om den sorts manlighet som Erik alltid och för evigt verkade förknippa med för honom direkt farliga manövrar. Henny var nöjd ändå. Erik med de långa svepande ögonfransarna och sin typiskt akademiskt lätt kutande kroppshållning var henne nog. Hon älskade honom. Och han henne. Och han älskade Henny, som de genom åren ofta skämtat om. Men sant var det likafullt. 

Trots det envisades han. Skottade tak och ramlade ner. Klängde i stuprännor, rensade löv och åkte sedan ambulans till akuten. Bankade ner staketstolpar och högg i hastigheten av sig delar av foten. 

Nu var han i gång igen. 

Henny lyssnade till snöslungans oljud. Sedan noterade hon medan hon såg ut genom sovrumsfönstret att grannen stod och betraktade Erik. Cedric - urtypen för den traditionelle mannen. Den där bredbenta typen som röker för mycket, sällan ler och som bara gråter när mamman dör. Vilket hon förstås också gör. Tidigt. Utarbetad, utled och askgrå. Den passiva rökningens affischnamn. 

Han tittade på henne nu, Cedric, och lyfte fingrarna mot cowboyhattens brätte som en hälsning. Gode gud, så fånigt. En sörmlänning som en gång för tjugo år sedan åkt på turistresa till USA under fjorton dagar gjorde numera inte annat än att citera indianer och visa grannskapets övriga män tillrätta i vad Cedric betraktade som sitt territorium – manlighetens kärnområde. 

Henny orkade inte med honom. Särskilt inte när hon tänkte på att han faktiskt egentligen hette Christer och med stor sannolikhet inte alls var i stånd att ha några inkännande konversationer med andar. 

Hon drog nattlinnet över huvudet. Längtade efter Erik. Det var förstås också fånigt. Han var trots allt bara därute. På garageuppfarten. Och han hade bevisligen överlevt sitt takklättrande. Snart skulle han ge sig för i kväll, komma in, sluta henne i sin famn och mumla ”älskade Henny”. Han blev bara kärare efter sina utflykter till den sista karlutposten. Brukade i alla fall bli. 

Hitlerbiografin höll henne sällskap. Ja, det var ju också en man. En maniac. Nöjt skrattade Henny åt sitt skämt. Där fick hon till det. Hade Crille/Cedric hört henne hade han nog uppskattande skjutit bak cowboyhatten i nacken och slagit ihop bootsen så att sporrarna skallrat. Svengelska fick alltid extra poäng i hans bok. Och den boken var väl säkert en bibel som han stulit från ett dåligt motell längs Route 66. 

Hon tittade på klockan. Snöslungan tyst nu. Ingenting hördes egentligen. Henny lyssnade igen. Jo, något hördes. Inte det prat hon väntat sig. 

Så stod han där. Plötsligt. Den älskade. Och först trodde hon som hon haft anledning att göra många gånger tidigare. Men den här gången var blodet inte hans. Vitgrå i ansiktet skyndade han in i hallen, han reglade dörren men tycktes sedan bli passiv. Väntande. Undrande. Och hon skyndade till. Ville veta, ville hjälpa. Dra honom i säkerhet. Svaga ben nu. Hennes. Kanske hans också. Vad? Vad? Vad var det? Vad hände? Vad hade hänt? Biografins fall till golvet. Den skarpa smällen. Erik lutade sig mot dörren. 

”Det är Cedric”, sa han sedan.
Henny kunde inget förstå. Vad var det med Cedric?
”Jag kunde inte hjälpa honom.” Henny såg in i Eriks förtvivlade ögon. 
”Med vad? Vad är det som har hänt?” Hon ruskade honom. Försökte skaka tillbaka en del av det liv som tycktes ha lämnat honom. Sträckte sig sedan efter dörrhandtaget. Ville ut, måste ut. 
Erik höll henne tillbaka, lät henne inte gå. 
”Är det…” och hon avbröt sig men fortsatte strax ”är det snöslungan? Tappade du den? Löpte den amok? Skar den halsen av Cedric?”

Erik såg på henne med plötsligt förakt. 

”Snöslungan? Tror du inte att jag kan hantera den?” Han fnös. ”För sjuttioelfte gången – jag har inga problem med verktyg och maskiner. Det där är en sådan där jävla genuskonstruktion som du alltid ska ägna dig åt. Om du bara var vanligt könsnormativ eller åtminstone vettig och lojal så hade du aldrig sagt något i den där stilen. Nedlåtande på gränsen till skilsmässogrundande! Du vill att jag ska vara en hjälplös krympling i rosa toutou!”

Henny såg på honom. Hon kände mungiporna vridas nedåt. 

”Så vad är det då?” väste hon. 
”Snömannen”, svarade han kort och ansiktet såg åter skräckslaget ut. 
”Snömannen?” mungiporna vände åter uppåt.
”Ja. Snömannen är Cedrics svåger och han är förbannad! Jävligt förbannad!”
”Va?”
”Vad då ’Va’? Fattar du inte vad jag säger?”
”Knappt.”
”Cedric är död.”
”Okej?”
”Ja, han är död och snömannen är hans svåger.”
”Så det var inte ditt fel då? Hade inget med snöslungan att göra?”
”Nej!”
”Och Cedric är verkligen död?”
”Ja.”
”Jamen då lägger vi väl oss då.”

När de lagt sig kröp hon nära honom. Formade sin kropp efter hans. 
Tänk, det där hade hon nästan haft på känn. Han hade varit jävligt underlig, den där Cedric. En riktig jäkla maniac.

©Ginnyalisk – Åttondelsfinal – Motståndare – Mats Maniac

Resultat: Jan Maniac: 10 poäng Ginnyalisk: 13,2 poäng