vs      

Kvällens semifinalämne:

Kära semifinalister. Ni är utrustade med era specialvapen, samt varsin vass penna, och en portion kvinnlig list. Ni sitter på varsin motorcykel uppe på ett krön och ser ner mot BattleCraft-slätten 500 mtr bort. Grusvägen dit är bred, men till vänster finns en djup vattenfylld ravin, och till höger, en brant mossbeklädd klippa som påminner om MAD MATS??? Mellan er och slätten där välkomstkommittén ställer fram dricka och kopplar in fritösen, återfinns ett antal förpassade battle-kombattanter. De bevakar ett antal livsfarliga, och spektakulära hinder som kommer att testa er styrka, list, och vilja att överleva och segra. 

Framme vid målgången på slätten sitter ett antal män runt ett bord och grymtar. Cat Killer förbereder en näve pipande kattungar som han doppar i frityrsmet. Starsmor tindrar med ögonen mot en flaska WishCraft. Dirty gnuggar sina pistoler, och kisar nervöst mot starten. WANTED Larsson spanar in Malous bokklubb i sin iPhone. Berlusconi ställer sig vid målgången, riktar startpistolen mot tinningen och skriker … ”Åt helvete med frihetspartiet!” Cat Killer kollar tempen en gång till, ”SATAN!,” skriker han och slickar sig om fingret. ”Snart tvåhundra grader”.

*Den som bäst lyckas ta sig förbi förpassade Battle-kollegor, hindren, överlista, och knäcka sin motståndare, mentalt, fysiskt, och litterärt på väg mot målgången. Går troligen till final.

*Till sist. Glöm inte att Cat Killer vill buda på tapas!

Berlusconi missade första skottet. Han kramar avtryckaren igen.

*PANG* ”GO GO GO BELLA RAGAZZINES!”

45 minutes and counting
Minst 600 och max 1000 ord 
Novellerna klistras in senast 20:45 K1-tid

Jag sätter mig på motorcykeln, fastän jag aldrig kört en förut. Mina bleka händer greppar kring handtaget, och håller inne bromsen samtidigt som jag drar i gasen. Motorcykeln morrar hotfullt, och jag ser ut på omgivningen.
En bred grusväg ligger framför mig, 500 meter bort kan jag se välkomstkommittén. Jag vet att det är mig de väntar på, och jag tänker inte göra dem besvikna. Till vänster om grusvägen finns en djup, vattenfylld ravin och till höger skymtar jag en mossbeklädd klippa. Jag nickar mot den då den är extremt lik Mad Mats. Om det nu är han, vore det oförskämt att inte hälsa, eller hur?
La Muerte startar sin motorcykel och är iväg. Hon fuskar, men ingen märker något. Det rör mig ändå inte i ryggen, för jag vet att jag kommer vinna ändå. Min hand om bromsen lättar på trycket samtidigt som Berlusconi försöker skjuta sig själv. Han missar, såklart och i frustrationen skjuter han sig i foten. Hans skrik blir mitt startskott, och jag släpper bromsen helt. Motorcykeln far iväg och jag ser det första hindret framför mig. 
Klippan, som självklart var Mad Mats har vaknat. Han rör sig sakta mot La Muerte, som precis hinner förbi honom innan han ställer sig mitt på grusvägen. Jag vet precis hur jag ska göra, och får fram en väldoftande paj ur min ryggsäck.
”Mad Mats!” skriker jag och slänger iväg den. Pajen landar i ravinen och Mad Mats dyker efter. Plötsligt inser jag vilken dum idé det var, då Mad Mats kraftiga byggnad skapar en tsunami. Den väller fram och än en gång lyckas La Muerte slira undan. Dock hamnar motorcykeln snett och hon glider mot grusvägen en stund. Motorcykeln far iväg och snurrar runt, vilket skapar ett dammoln. Jag hinner knappt se hur La Muerte än en gång fuskar och teleporterar sig till motorcykeln, då tsunamin är över mig. 
Jag tror att det är över, när Starsmor plötsligt kommer farande. Han skriker ilsket och desperat, då tsunamin fått med hans flaska WishCraft. Jag ställer mig upp på motorcykeln, adrenalinet ger mig mod och balans, innan jag fångar flaskan. Hastigt dricker jag innehållet och önskar bort vattnet. 
Såklart blir Starsmor arg, men jag lyckas undvika honom med en hårsmån. Han står kvar och skriker konstigheter.
”Nej nu jäklar vad i hela Battlevärldens idioti som jag …” resten hör jag inte. Inte för att jag förstod början heller, men dricker man för mycket WishCraft kanske man tappar förmågan att kommunicera vettigt.
Jag ser hur La Muerte lyfter sin lie. Hon lyckas parera skott som Dirty Johnny avfyrat mot henne. Han ger upp och siktar på mig istället. Än en gång får jag upp några pajer som jag lyckas slänga mot honom. Den första fångar upp skotten och den andra träffar honom rakt i ansiktet.
De andra kombattanterna börjar skratta åt honom och han skäms, vilket får honom att krypa under bordet och gömma sig där.
Målet är nära. Men La Muerte är ännu närmre. Som det ser ut nu kommer hon att vinna, och det tänker jag inte tillåta!
Jag ökar farten ytterligare, är uppe i snart 200. Jag knappar in, när WANTED ser upp från sin iPhone. Hans blick får både mig och La Muerte att frysa fast. Så iskall är den.
”Vad ska ni göra nu?” väser han. Jag inser att allt pågår i mitt huvud, och om jag lyckas förvilla ut honom där ifrån släpper säkert förstelningen.
”Wanted”, tänker jag och kan känna att han plötsligt blir intresserad. ”Får jag fråga varför du skrev dina böcker?”
”Det har inte du med att göra.”
”Men snälla, åh jag beundrar dig ju så! Du måste berätta!” WANTED går rakt i fällan. Jag känner hur hans kraft släpper, samtidigt som han börjar rodna. Direkt hör jag hur han börjar svamla om sina böcker och sin framgång. Men det är enkelt att stänga ute och jag ser hur La Muerte fortfarande sitter fast. Jag kör upp bredvid henne, stannar och lägger en paj på hennes styre. Något måste hon ju få för att hon kämpat så tappert, dessutom vet jag hur arg det kommer göra henne. Att jag kört förbi, hunnit stanna och tagit mig i mål utan att hon märkt något.
Jag startar motorcykeln igen, kör inte riktigt lika fort, för det behövs ju inte. Ett ilsket vrål uppstår bakom mig och jag inser att jag blivit lite för övermodig. La Muerte är precis bakom mig och jag måste skynda. Jag kan se hennes lie glänsa i ögonvrån.
”Cat Killer!” skriker jag över motorcyklarnas brummanden. Han ser upp från sin frityrmaskin. Jag kan se hur oljan bubblar och fräser, efter att han stoppat i en näve pipande kattunga. ”Du som är så bra på att sjunga, kan du inte sjunga åttahundra grader istället?”
Han ser frågande på mig en stund och skakar på huvudet.
”Varför skulle jag hjälpa dig?” morrar han, likt en hund. Han välter ut frityrsmeten mot oss och den väller fram med en hiskelig fart. Jag känner redan hur varm den är. La Muerte är för upptagen av mig, så hon ser det inte. 
Jag lyckas precis svänga undan, och se hur smeten täcker La Muerte. Hennes skrik fyller BattleCraft-slätten, medan jag lugnt kör in och parkerar bredvid bordet. 
”Det där skulle kunna bli en riktigt god paj, eller tror ni inte?” säger jag och de andra skrattar.
”Mrs. Lovett, grattis!” utropar Cat Killer och vänder sig mot bordet. Han får fram en maträtt. ”Det här är tyvärr inte alls lika gott som dina underbara pajer, men … skulle du vilja ha lite tapas?”
Jag tar en ifrån tallriken och stoppar den i munnen, samtidigt som jag lägger ner min vassa penna.
”Det här var alldeles för enkelt”, suckar jag. ”Jag behövde inte ens använda min penna.”
De andra gratulerar mig, och jag inser att jag vunnit.

Copyright Mrs L

Det är varmt. På tok för varmt.
Bredvid mig försöker Mrs Lovett hålla sig kvar i sadeln på sin Kawasaki 500. En alldeles för stor hoj för en så liten tjej. Då är det bättre att som jag välja något man kan bemästra, något som passar terrängen, något som inte sliter dig ur sadeln när du vrider på gasen. En endurohoj är det enda rätta. 
Jag ler mot Mrs Lovett och önskar henne lycka till. Hon ler tillbaka, förvrider hela ansiktet som för att visa hur mycket hon tycker om mig. Ingen dålig skådespelarprestation. Den skulle hon säkert kunna få en Oscar för. 
Jag kramar lien och väntar på startsignalen. Svetten rinner ner över pannan, och jag tänker att det är som förra året, när jag mötte Ginnyalisk, precis här, på Battle Craft-slätten. Den gången vann jag knappt. I år är förväntningarna höga, och lukten av Mrs Lovetts pajer får det att suga i magen av hunger. Här gäller det att fokusera, hålla sinnet inriktat på det som är viktigt: att se till att lien inte punkterar motorcykelns däck.
Domaren ger signalen, Mrs Lovetts Kawasaki dånar bredvid mig, framhjulet far upp i luften. Jag kan se den förvånade minen i hennes ansikte bakom visiret. 
Nybörjare, tänker jag och låter hojen ta sig nerför slänten mot Battle Craft-slätten.
Slätten breder ut sig framför mig, sandtäckt, bevuxen med enstaka fläckar av gräs och en och annan törnbuske. Jag sliter åt mig några grenar, tänker att de kan vara bra att ha. För vägen fram till målet är fylld av hinder. Av dem som inte räckte till, de som inte klarade pressen. 
De tror att de kan stoppa mig. Mig!
Ha! Cat Killer har jag redan mosat en gång. Jag kan göra det igen. Och igen. Från den stora kitteln med olja framför honom stiger ett moln av ånga mot himlen som mest av allt liknar något som ett barn i första klass skulle kunna få ihop. Eller kanske Picasso. Underligt formade moln som förvridna speglar verkligheten. Kvadratiska former där det borde vara runda, skarpa kanter där det borde vara mjukt. 
Jag ser på kattungarna i Cat Killers hand. De jamar hjärtslitande. Han ser mig komma och lyfter dem triumferande i luften, redo att kasta ner dem i oljan. 
”Ge dig!” skriker han. ”Annars är kissemissarna dödens.”
I min näsa, tänker jag och styr motorcykeln mot den stora kitteln.
Den står ostadigt på en trefot, vinglar betänkligt i ökenvinden. Det behövs bara en liten knuff, en spark med foten när jag passerar. Och sedan är det över för Cat Killer. Femhundra liter olja (jupp, riktigt stor kittel det där) rinner över honom.
Jag fångar upp kattungarna med liens skaft, stoppar in dem i urringningen på baddräkten och styr åter mot målet.
En del saker är så lätta, tänker jag och ser Starsmoor dyka upp i synfältet. 
Han har en flaska WishCraft i sin hand. Om det är äkta vara vet jag inte. Troligen inte. Det har inte funnits äkta WischCraft att köpa på flera år. Jag om någon borde veta, min källare är fylld av flaskor. Blänkande glasflaskor där mina drömmar väntar på att bli sanna.
Den som spar han har, tänker jag och kör över både Starsmoor och flaskan med oäkta WishCraft. Varför använde list när man kan använda lite enkelt våld?
Så, vilka finns kvar. Cat Killer är ute ur leken, Starsmoor begravd i ökensanden. Wanted är alltför upptagen av sin iPhone för att överhuvudtaget utgöra någon fara. Jag skickar honom lite spam för säkerhets skull från min egen överteknologiska telefon från Nokia, och ser honom irriterat börja radera det ena mailet efter det andra.
Bara Dirty kvar. Och Mrs Lovett. Hur hon har lyckats få kontroll över sitt mastodantåk är mer än jag kan begripa. Det borde inte vara möjligt, men det är det. I ett nu är hon jämsides med mig, i nästa förbi. Lukten av köttpaj får kattungarna att jama. Deras små otäcka klor river mig i skinnet.
”Sitt still”, fräser jag och stannar för att lämpa av dem i närmsta törnbuske. Jag får låtsas att jag tycker om djur en annan gång. Nu gäller det att hinna ikapp pajbakerskan. 
Eller? 
Dirty står med ens framför henne, med händerna lätt vilande på de båda pistolerna i hölstret.
Det här ska bli intressant, tänker jag och lägger mig i Mrs Lovetts fartvind. På det sätter är jag skyddad och sparar dessutom bensin vilket är bra för miljön.
Två skott. Ljudet rör sig ekande ut över slätten. Vid målet sjunker en ensam figur ihop. Mrs Lovett kör vidare, passerar Dirty som inte rör ett finger för att hindra henne.
En fälla, tänker jag och känner kylan komma krypande. De har gjort upp allt på förhand.
”Jag tror att det är avstigning för damen här”, säger Dirty och kryddar påståendet med en massa svordomar som jag inte vill uttrycka i skrift. (Ni får föreställa er att han svär en massa. Använd er fantasi. Jag ska väl inte behöva göra allt.)
Jag svingar lien och lyckas punktera motorcykelns framdäck.
Dirty skrattar och höjer sina revolvrar. ”Det är slut nu, 'världsmästarinnan'”
Jag famlar efter något att försvara mig med, hittar grenarna från törnbusken och undrar varför i hela världen jag har dem med mig. Sedan hittar jag, längst ner i fickan på min baddräkt, en liten rest av den tvål med vilken jag tvålade till … vem det nu var. De är så många, mina offer.
Jag kastar tvålen på Dirty som kvidande sjunker ihop. 
Det finns inget så effektivt som en bit Lux, tänker jag och börjar springa, för att göra slut på en man som inte har kommit i närheten av en tvål i hela sitt liv.
Framför mig har Mrs Lovett problem. Den ensamma figur som sjönk ihop strax innan målet har fastnat under hennes alldeles för tunga hoj. Hon kommer varken fram eller bak eftersom hon inte når ner med fötterna till marken.
Jag springer förbi henne, in i mål. 
Vilken promenadseger.

Copyright La Muerte