(Den här sagan är baserad på en sann historia. Somliga hantverkare tar god tid på sig, som vi alla vet.)
Väckarklockan ringde. Rörmokaren Egil vaknade och satte sig upp. Han såg på klockan, den var nio. Bra, då hade han gott om tid på sig, eftersom han hade bestämt med sin första klient att vara där klockan åtta. Han klev upp, klädde på sig och åt en tallrik lingonpuffar. Sedan satte han på radion och lyssnade på ett intressant program om ylletröjor. Efter ett parti kinaschack med sin fru, bestämde sig Egil slutligen för att knata iväg till jobbet.
Det var vackert väder ute. Solen sken och humlorna kvittrade. Han beslöt sig för att gå långsamt.
Så var han framme vid adressen han fått och ringde på dörren. Efter mindre än en sekund slets dörren upp. Det var en ung man som såg lite härjad ut.
– Var har du varit!? Klockan är ju över elva.
– Ja? sa rörmokaren Egil med lite undrande tonfall.
– Du skulle varit här klockan åtta, sa vi ju!
– Precis, sa Egil. Och nu är klockan elva. Alltså kom jag i tid.
– Det gjorde du väl inte, sa mannen nu med lite uppbragt tonfall. Du är ju tre timmar för sen! Minst!
– Nu förstår jag inte riktigt hur du menar, sa Egil.
Mannen stirrade förbryllat på Egil.
– Jo, alltså. När vi bestämmer klockan åtta och du kommer klockan elva, så kallas det för att komma för sent.
– Äsch, det där har du hittat på, sa rörmokaren Egil och gick in i huset.
Han såg sig omkring.
– Vad var det för fel här, nu då?
– Det är fel på elementet, sa mannen.
– Jaså, inget värre, sa Egil. Då kommer jag tillbaka någon annan gång. Får se, vad är det för månad nu, augusti? I oktober, tror jag att ...
– Men det kommer giftiga ångor ur elementet. Det är jätteakut! Ser du inte att jag har gasmask på mig?
– Okej, i september då. Men då måste jag flytta på en annan klient som ...
– Men skynda dig, snälla du!
Rörmokaren Egil suckade. Ständigt dessa själviska kunder. Bara jag, jag, jag. Aldrig en tanke på att en stackars rörmokare kanske inte tyckte det var så kul jämt att laga andras grejer. Han bad väl inte dom att komma och laga hans element, heller.
Klockan fem
– Ja, då sticker jag hem nu, sa han.
– Men, ska du inte dra åt skruven först då? sa mannen.
– Nä, klockan är fem. Nu slutar mitt skift.
– Men det kommer ju fortfarande giftiga ångor in i huset!
– Jag kommer tillbaka någon gång och fixar det. Är du hemma i nästa vecka?
– Öh ... ja, sa mannen.
– Då kommer jag inte då. Veckan efter det, då?
– Då är jag på semesterresa i Kairo med hela familjen.
– Bra, sa rörmokaren Egil. Då kommer jag och knackar på din dörr och går hem igen eftersom ingen öppnar.
– Men, så kan du väl inte ...
– Hejdå! sa Egil och gick sin väg.
Det är ett hårt liv att vara rörmokare, tänkte Egil. Kanske skulle man pröva på något annat jobb istället.
Sagt och gjort, han sökte ett trevligt kontorsjobb och fick det. På en firma som sålde porslinshundar av trä. Där funkade allting bra tills på fredagen, då han blev kallad in till chefen.
– Jo du, Egil, sa chefen.
– Ja? sa Egil som inte längre var rörmokare.
– Jag tänkte bara fråga vad som hände i måndags.
– Som hände i måndags? sa Egil oförstående.
– Ja, du dök upp först vid ettsnåret
– Ja? sa Egil frågande.
– Du vet väl att ditt jobb här börjar klockan åtta på morgonen?
– Och? sa Egil.
– Jo, om jobbet börjar klockan åtta och du kommer klockan ett, då undrar jag ju förstås varför.
Egil funderade tyst en stund.
– Jag tror tyvärr inte jag förstår vart du vill komma med detta, sa han sedan.
Chefen började se lite arg ut.
– Du kom fem timmar för sent! sa han.
– Hur då, menar du? sa Egil.
Chefen ruskade på huvudet.
– Och i tisdags kom du hit klockan två.
– Ja? sa Egil.
– Och i onsdags kom du inte förrän på torsdagen!
– Det är möjligt, sa Egil.
Sådana här samtal var Egil inte alls van vid. Så var det aldrig på hans förra jobb. Mystiskt var det. Vad menade hans chef?
– Egil, om du inte här och nu ger mig en god anledning till din frånvaro, blir jag tvungen att avskeda dig.
– Men det kan du väl inte göra, sa Egil. Jag fick ju en arbets-uppgift igår som jag tänkte utföra om fyra veckor om inget annat dyker upp.
Chefen stirrade ilsket på Egil.
– UUUT! sa han och pekade på dörren.
– Ja ja då, sa Egil och ryckte på axlarna. Men jag begriper inte vad jag skulle ha gjort för fel.
Egil kände sig först lite ledsen. Men när han kom ut i solen blev han glad igen.
– Det är nog bättre att jag går tillbaka till mitt gamla jobb som rörmokare igen, sa han för sig själv. Det jobbet förstår jag mig på mycket bättre.
©Mikael Eliasson
Flera noveller av Mikael
FOTNOT: Egil heter egentligen Åke. Men för att skydda Åkes identitet har jag här valt att kalla Åke för Egil.
Gör en rörmokare nära dig överlycklig. Ge honom något han inte redan har. Ja, förutom samma tidsuppfattning som normalt tänkande människor menar jag ;)
Egil, the fastest plumber in the world (Mandela edition in English - översättning av Dylan Tate)
(This yarn is based on a true story. Some craftsmen take ample time, as we all know.)
The alarm clock rang. Egil the plumber woke up and sat himself up in bed. He glanced at the clock and noted it was
– Where have you been!? It’s past eleven.
– So? Egil, the plumber replied with a surprised intonation.
– We agreed that you would arrive at eight!
– Exactly, Egil said. And now it’s eleven, which means I arrived on time.
– No you didn’t, the young man replied somewhat indignantly. You’re three hours late… at least!
– I don’t understand what you mean, Egil said.
The young man stared in amazement at Egil.
– Well, when we agreed that you would get here at eight, and you arrive at eleven, it’s called being late.
– Nonsense, you must have made that up, Egil said and entered the house. He stood still and looked around.
– So, what's wrong here then? he asked the young man.
– There’s something wrong with the radiator, the man said.
– Oh really, no worse than that? Egil replied. Well in that case I’ll come back some other time. Let’s see, what month is it, August? I think I might have time in Oct…
– But toxic fumes are coming from the radiator. It’s an emergency situation!Can’t you see I’m wearing a gasmask?
– Alright then… how about September? But then I’ll have to re-schedule another client that…
– Please hurry, for god’s sake!
Egil the plumber sighed heavily. Always these selfish customers. Always me me me. Never a moments thought that a poor old plumber might not think it was always such fun to mend other people’s things. He certainly didn’t ask them to come and mend his radiators, now did he?
At five that afternoon Egil found out what was wrong. A bolt needed tightening.
– That’s it, I’ll be off now then, he said.
– But, aren’t you going to tighten the bolt? The man asked.
– Well, no. It’s
– But toxic fumes are still leaking into the house!
– I’ll come back and fix it some time. Are you at home next week?
– Ehh… yes, the man said.
– Well then I won’t come then. What about the following week?
– Then I’ll be in
– Good, Egil said. Well I’ll come then and knock on your door and go home again, seeing as nobody will open.
– B,b,but you can’t just…
– Bye! Egil said and went on his merry way.
It’s a hard life being a plumber, Egil thought. Perhaps I should try another job instead.
Said and done, he applied for a pleasant office job and got it. The job was at a company that sold porcelain dogs made of wood. Everything worked just fine until Friday, when Egil was called into his boss's office.
– Well… you see, Egil’s boss said.
– Yes? Egil, who was no longer a plumber replied.
– I just wanted to know what happened on Monday?
– Happened on Monday? Egil replied indifferently.
– Yes, you turned up for work around one in the afternoon.
– Yes? Egil replied, once again clueless.
– You do know you start work at eight in the morning?
– And? Egil said.
– Well, if you start work at eight and you turn up at one, then I’m going to wonder why.
Egil stood in silent contemplation for a while.
– I’m not quite sure I know where you’re coming from, Egil said.
His boss started to look rather angry.
– You arrived five hours late! His boss shouted.
– How exactly do you mean? Egil replied.
Egil’s boss shook his head.
– And on Tuesday you got here at two.
– Yes? Egil agreed on that too.
– And on Wednesday you didn’t get here until… Thursday?
– Could just be so, Egil said.
Egil was not familiar with these strange kinds of conversations. It wasn’t like that at his old job. It was all very mysterious. What exactly did his boss mean?
– Egil, if you don’t give me a good reason right here and now to account for your absence, I’ll be forced to dismiss you.
– You can’t, Egil replied. I just received an assignment yesterday that I was thinking of carrying out in four weeks if nothing else turns up.
The boss stared savagely at Egil.
– OUUUT! He screamed and pointed at the door.
– All right all right, Egil said and shrugged his shoulders. But I have no idea what I’ve done wrong.
Egil felt a little sad at first. But once he walked outside into the sunshine he became happy again.
– It’s probably better if I return to my old job as a plumber, he said to himself. I understand that job a lot better.
Footnote: Egil’s real name is Åke. But to protect Åke’s identity I have chosen call Åke, Egil instead.
Originaltitel: SAGAN OM RÖRMOKAREN EGIL
- Världens långsammaste rörmokare.
©Mikael Eliasson
©Översättning Dylan Tate
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]