XII.(12)
Med hjälp av en mejsel lyckade Nils få upp den gamla färgburken. Han konstaterade att det lyste vitt i botten av den. Nu behövde han inte köpa någon färg, och en gammal pensel låg säkert och skräpade någonstans. När han skulle prova att röra om i färgen med mejseln studsade den bara liksom omkring mot det centimetertjocka skinn som täckte burkens botten. Den halvt vittrade etiketten sade ”Bäst före Jun 1972”. Med milt våld penetrerade han nu skinnet och ur hålet tittade det upp en liten droppe av något sånär vit färg.
- Du tänker väl inte använda den där färgen va?
Sade då hustrun bakom hans rygg! Det kliade till lite på Nils vänstra axel och han förstod att det nu var han igen. Det lilla väsen som brukade dyka upp där vid dessa situationer.
- Du kan inte låta dig hunsas så här! Du måste tala om vart skåpet ska stå!
Nils sa inget. Hade han börjat tala om vart något skåp skulle stå, skulle det ända med att han fick bära dit det själv samt att han åkte på att måla om det också!
Fortsättning följer inom kort
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]