Ny fantastisk läsglädje får jag när jag läser Boktjuven av Markus Zusak. Berättare är Döden, tiden andra världskriget, platsen Tyskland, nära München. Huvudperson är en liten flicka som nyss förlorat sin lillebror, blivit skild från sina föräldrar och blivit placerad i fosterhem hos ett , som man först tror, ganska förskräckligt par. mamman Rosa svär och härjar, skäller och gormar, slår med stora sleven, hotar och förskräcker, men har ett gott hjärta under allt fett och ytlig brutalitet. Pappan verkar vek, undfallande, blek men är eg. en hjälte. Utan stora ord och gester.
Flickan längtar eftr böcker och när hon inte får dem, stjäl hon. En gång stjäl hon en pyrande, het bok från en autodafé. Det bränner under tröjan och man tänker på pojken i Sparta, som räven tuggade på. Och han teg om smärtan.
Postat i: Blandat Permalink
