Den israeliske författaren Amos Oz har skrivit en essä om fanatism, som jag just har läst.
Han lever i Israel och var tidig med att försöka kämpa för fred i ett hopplöst område av världen. Han har kommit fram till att ingen har rätt och ingen har fel: Israelerna har rätt till landet och palestinierna har också det och det enda som kan lösa problemet är det tråkiga som ingen av parterna vill ta i med tång nämligen kompromissen.
Kompromissen kostar, den är bitter, den är besk, den är tråkig, oskön, oheroisk, men den sparar liv och den ger båda folken ett hem, ett land.Även om de måste dela hall eller kök!
Fanatism, det är att tro sig ha absolut rätt. Det kan gälla så viktiga saker som ett land eller en religion eller kanske om man får röka eller om man måste vara smal eller om man är vegetarian eller pascifist.
Den fanatiske pascifisten kan döda för sin tro, säger Oz!
Vad är boten mot fanatism? Humor, självkritik, se på sig själv med andras ögon. Det är också att kunna leva sig in i en annans liv. Hur tänker en självmordsbombare? en kvinna som fått sitt hus nerbränt och sina söner dödade? en utmotat bosättare? en fattig orientalisk jude som lever som i biblisk tid?
Det finns inga givna svar på något, inga fullkomliga lösningar. Alla måste inte älska alla, men alla har rätt till liv och ett visst mått av respekt och frihet.
Hela vår tillvaro är en stor kompromiss och döden är segraren i alla grenar.
Postat i: Böcker Permalink Kommentarer [2]
Skrivet av Johan Selander den 29 januari, 2007 kl. 18:11 #
Skrivet av Kristina den 06 februari, 2007 kl. 22:08 #