Författaren Ulla Isaksson skrev en gång en roman som blev mycket omtalad. Den heter De två saliga. Sent i livet skrev hon en annan ännu mer omtalad bok: Boken om E. Det blev hennes sista verk..

Ulla Isaksson var i 30 år gift med författaren och litteraturvetaren Erik Hjalmar Linder. De delade allt både liv och arbete och skrev tillsammans den strålande tvåbandsbiografin över Elin Wägner. I kärlek och tillit var de verkligen "de två saliga". Ulla I berättar att de levde tätt, tätt intill varandra; de älskade varandras kroppar, de kysstes och smektes och kunde inte vara utan varandra. De kunde också gräla våldsamt och t.o.m slåss när det var riktigt illa, men de försonades alltid och skrattade åt Ullas hetsiga temperament och Eriks envishet.

De satt i sin arbetslya och skrev tillsammans och och Ulla läste allt Erik skrev och tvärtom.  På kvällarna läste de högt för varandra ur världslitteraturen och ur den svenska poesins samlingar av guldkorn. De reste ofta till Kreta, som båda älskade. Det var deras paradis liksom sommarhuset i skärgården.

Jordiska paradis tar slut. Lyckliga äktenskap brukar ta slut genom att den ena partnern dör men Ullas och Eriks långa liv tillsammans slutade i en utdragen tragedi. Erik började långsamt tappa kontrollen över sitt liv. Han började glömma, fick black-outs. Ganska snabbt blev han altmer dement. Det är hemskt nog, men det allra värsta var att E i sin demens tog avstånd från sin älskade Ulla. Han kunde fortfarande vara rar och söt mot barn och barnbarn och personal på vårdhemmet, men mot Ulla var han kall och drog tillbaka sin kärlek. Ulla levde i helvetet när hennes älskade försvann allt längre bort från henne.

Allt detta berättar hon gripande och innerligt ömsint om i sin bok Boken om E som utkom 1994.

Om E hade dött plötsligt skulle U ha fått sörja och klaga i full odelad förtvivlan, men nu måste hon sörja också att E inte vill kännas vid henne och alla lyckliga år de haft tillsammans. Det är fruktansvärt smärtsamt.

Först försöker hon på olika sätt att få E att minnas. Hon tar med foton, böcker, bilder, dikter, men E är fullkomligt likgiltig. Hon förstår till sist att E ´s hela värld har gått sönder och hennes kärlek och krav gör honom illa. Därför skjuter han bort henne. Han måste släppa allt och gå in i en egen, ny värld, där ingenting är som förr. han har levt ett helt liv med ordet och pennan. Nu finns bara kvar dagarnas gång, maten, sömnen och väntan på döden.

Ulla kapitulerar till sist och börjar bygga på en egen värld utan E. Jag läste just på Google att hon levde ytterligare 6 år efter E´s död. jag undrar mycket över hur hon hade det. Jag såg också att man kan lyssna på när hon berättar om sin bok om E i Minnenas television, som man också kan lyssna på via datorn.

Jag rekommenderar alla att läsa Boken om E. Det är en vis bok om livets hårda villkor och kärlek och åldrande.