Den skyddande himlen
Postat i: Teater och film Permalink Kommentarer [0]
8 april
kl. 23:33
"Himmelen skyddar oss mot det som ligger bakom den", säger den manliga huvudpersonen i filmen Den skyddande hilmen. Det som ligger bakom är bara mörker, som ett svart sugande hål:tomhet, icke kunskap, hotfullhet. Men skyddet har läckor och tomheten sipprar in. Det unga paret vet inte vad de söker efter. De håller på att förlora varandra medan de letar efter meningen med levandet. Ökenlandskapet, den okuvliga sanden, karavanerna,kamelerna, främlingslegionärerna, klipporna, solen, hettan, flöjtspelarna, de beslöjade kvinnorna, de stolta tuaregerna: alla vet sin plats, inga frågor bara icke ifrågasatt liv. Liv och död. "Hur många fullmånar har vi kvar att minnas? Kanske 20, inte mer. Och hur många starka barndomsminnen har vi kvar med bilder som etsade sig fast i minnet?", säger författaren Paul Bowles i slutet av filmen. Kvinnan överlever och mannen dör. Filmen lyckats inte riktigt föra fram författarens tankar. Därför ska jag nu gå och läsa slutet av boken i stället. Kanske blir allt tydligare då?
Postat i: Teater och film Permalink Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/vinterpoet/entry/den_skyddande_himlen
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
