En bok som jag köpte åt mig själv i julklapp är en sprillans ny som heter Katarinaklostret vid Mose berg i Sinai av Gunnel Katharina Wahlström, utgiven i år på Carlssons förlag.

Klostret är det äldsta fungerande i världen och ligger mitt i stenöknen i Sinai. Förr var det oerhört mödosamt för pilgrimer/turister att ta sig dit, men de senaste åren har det blivit alltför lätt! Det har byggts väg, som tar turisterna nästan ända fram till klostrets murar och det finns en liten flygplats inte så långt borta. Detta betyder att turistströmmen är strid, men klostret är bara öppet fem dagar i veckan och endast mellan 9-12.

Massturismen till Sharm-El-Sheik från bl.a Sverige gör att många människor väljer att följa med till Katharinaklostret på en dagstur, eftersom det inte finns mycket annat att göra om man vill ta snork-och badledigt en dag. Intresset för och kunskapen om platsen är inte alltid så framträdande!

Jag hade drömt halva mitt liv om att få komma till Sinai och Katarinaklostret och eftersom jag också tycker om att snorkla, valde vi att åka till Sharm för något år sedan. Dagsturen till klostret blev ändå en besvikelse. Det första misstaget var att vi inte fick veta något om den stora temperaturskillnaden mellan Sharm och Sinai, så vi åkte dit med bara en extra kofta och i sandaler. Vi hade behövt jeans, strumpor, vindjacka, handskar, halsduk.... som jag frös!

Sen var det bristen på tid i klostret. Först skulle vi äta på vägen och när vi kom fram skulle en ganska snacksalig och ointressant guide prata minst  i 30 min utanför klostret. När vi väl kom in i kyrkan, föstes vi igenom och fick knappast stanna. Efter det tyckte folket i vår turistbuss att det räckte och det enormt fina ikonmuseet som finns på området ville de knappast titta på. Jag tiggde mig till lite extra tid och lyckades få gå ett varv till i kyrkan och en snabb tur genom ikonmuseet. Sen bar det av i ilfart till närmaste stad för shopping och åter shopping.

Klostret är berömt för sina handskrifter, som man just nu håller på attgöra digitalt tillgängliga och för sina ikoner, en del från 500-talet.

Eftersom jag missade så mycket på min resa till Sinai och inte hann lära mig nästan något alls om allt som finns inom Katharinaklostrets murar, är Wahlströms bok ett jublande fynd för mig. Sakta, sakta ska jag ta mig igenom boken och suga i mig information och inspiration. Handskrifter har stulits från klostret, gamla bibeltexter har återfunnits under nyöverskriven text... det är historier att ta del av som är mycket mer spännande än alla DaVincikoder och dessutom är historierna sanna!

Just nu har jag bara kommit så långt att jag har fått följa med författaren upp på en nattvandring till Mose berg, där hon och hennes sällskap sätter sig föratt invänta soluppgången.

Fortsättning följer.