Novellsamlingen Flod av tamilska författaren Ambai var precis så bra som många har sagt och skrivit! Jag håller nu på att läsa om alla noveller sakta, sakta, för jag hade rätt bråttom vid första genomläsningen.
Gul fisk är bara på två sidor men den berättar mer än många tjocka romaner. Alla som nån gång har fiskat och tyckt synd om fisken och kanske slängt tillbaka en stackars liten abborre i vattnet och sett hur snabbt och glatt den återvänt till livet, vet vad det handlar om. Den som har förlorat ett nyfött barn eller som kan föreställa sig hur det känns, blir ännu mer gripen av Gul fisk än den som bara har fiskat. Den som vet vad förlust och sorg och hopp och mod är tycker om Flod. Och den som är medveten om hur kvinnor i alla världens länder motarbetas, misshandlas, föraktas och förringas.
I Sverige behöver inte kvinnor kämpa så mycket längre, för det gjorde våra anmödrar åt oss, men i många andra länder står kvinnorna bara på tröskeln till frihet och det är ett steg framåt och två bakåt alldeles för ofta. Där de fattiga är förtryckta och utsätts för våld och utsugning, där lider kvinnor, barn och djur allra mest. Männen lider men någon måste stå underst: det är livets och denna världens bittra lag.
Hur djur har det i dessa länder orkar man bara inte tänka på. De står under barnen och barn som hungrar och blir misshandlade måste ha någon annan att misshandla. Lagen igen!
Nej, ambai skrive rinte om misshandlade djur men tankarna går!
Postat i: Blandat Permalink
