Det här boktipset är kanske inte för de unga utan för dem som står lite efter mitten av livet och tittar ut över det som ev. är kvar. Boken heter En given väg och är skriven av Patricia Tudor Sandal. Denna spykolog, terapeut och pedagog har skrivit många böcker om hur man ska/kan leva och mycket av det är givande och bra. Ibland har jag tyckt att förf. citerar lite väl mycket ur olika skrifter; citaten och boktitlarna har fullkomligt haglar och man har inte hunnit inte fastna vid ett namn, så har det kommit ett nytt. Det är mindre så den här gången. De böcker och filosofer som tags upp är givande och intressanta och- viktigt i denna bok- författaren berättar mer personligt om egna upplevelser, känsloroch problem.
Idag läste jag ett avsnitt om "att vara rädd för rädsla". Jag kände igen mig mycket och tog till mig av författarens hemska men tydligen nyttiga upplevelse. Hon berättar att hon har varit ganska mörkrädd och rädd för att vara ensam men att hon lärt sig att klara av det, för att kunna vara i sommarhuset och skriva i ensamhet. Men så blev det ett nytt hus på en ny plats och den gamla rädslan återkom. Ändå åkte hon ensam till det nya huset, gick en promenad vid havet i mörkret och försökte koppla av. Förutom mörker och ensamhet har förf. alltid varit rädd för stora hundar. När hon går där i mörkret kommer plötsligt två stora skuggor farande. Två schäfrar hoppar på henne, sliter i hennes kläder och drar omkull henne.Det är som om alla mardrömmar hade tagit form! Som tur är kommer hundägaren genast och avvärjer situationen. Darrande av skräck räddar sig förf. in i huset. Men nu är allt skräck för mörker borta. Hon har klarat sig helskinnad ur något mycket värre! Varför har hon eg. varit rädd för mörkret?
Vi ska inte låta våra rädslor lamslå oss utan se dem i vitögat och utmana dem och lära oss något av dem." Först när vi förmår ta emot allt och ge det en mening kan vi komma i harmoni med oss själva"
Postat i: Böcker Permalink Kommentarer [1]
Skrivet av Ann den 29 december, 2006 kl. 19:01 #