Det är mycket märkligt med omställning av tiden: plötsligt har man vunnit en timme men den vill på något sätt inte anpassa sig till mitt system den där timmen! Jag vaknade och ville bara upp, upp trots att det var mycket tidigt. Sen var jag sugen på lunch för tidigt och sen har jag väntat hela eftermiddagen på att det skulle bli dags att gå till kvällsjobbet. Nyss slängde jag i mig lite rester från gårdagens middag och packade väskan, men det var bara min armbandsklocka som var kvart över fem. Köksklockan var kvart över fyra!
Nu har jag en timme över som bara känns orolig. Nej, jag orkar inte göra nån nytta. Fy!
Det här betyder att jag med min kroppsliga klocka ska jobba till kvart över tio ikväll och jag får panik bara jag tänker på det. Och mörkt är det hela tiden.
Alice Munros noveller är ganska geniala men det där med att de är noveller gör att jag inte vill sätta igång och läsa. Noveller är ett skit: de tar bara slut precis när man lärt känna personerna och börjar gilla miljön. Då är det slut. Slut. Slut. Och så ska man börja vänja sig vid något helt annat. Nu vet jag precis varför jag inte gillar noveller.
Och inte vintertid. Och inte kvällsjobb.
Postat i: Blandat Permalink
