viveca sten blogg

Idag ska jag till Gustavsbergs Bibliotek och berätta om mina böcker.

Kl 14 är det dags i "Runda Huset".

Eftersom man alltid passserar Gustavsberg när man åker till Sandhamn är det nästan hemmaplan för mig. Jag vet inte hur många gånger jag har åkt förbi på vägen till Stavsnäs där man tar Waxholmsbåten ut till Sandhamn

När jag var liten åkte jag ofta dit med mormor, som hade ett ställe intill Stavsnäs, och som jag gärna hälsade på. Det fanns ett konditori mitt i Gustavsberg, med ljuvliga bullar och längder. När vi hade handlat färdigt gick vi på kondis och jag fick bulle eller bakelse och varm choklad.

Nu är min mormor 97 år och väldigt skröplig, men hon bor fortfarande hemma och nu är det jag som åker till henne och har med mig bullar.

Natten till onsdagen blev jag klar med redigeringen av nya boken! Yippieh, som jag har jobbat med den. Utgivningsdatum är nu satt till den 24 mars 2010.

Visst är det ett snyggt omslag!

Det var underbart att trycka på knappen för att maila iväg det klockan halv tre på natten. Dock inte lika underbart att gå upp några timmar senare för att få iväg ungarna till skolan.

Sedan följde jag upp sömnunderskottet onsdag kväll med att först gå och se den fantastiska föreställningen av Höstsonaten på Dramaten med Marie Göransson och Maria Bonnevier (se den!) och sedan fortsätta till Forums höstfest, som förlaget håller varje år.  Det var jättetrevligt och massor med spännande förlagsmänniskor och författare att prata med och plötsligt var klockan ett.

Det var inte roligt när väckarklockan ringde imorse.

Nu ska jag sova!

När man nu sitter och kämpar förtvivlat mot klockan för att få klart manuset är det ju underbart med lite sällskap av vår sibirier Mischa...

 ....förutom när hon lägger sig på tangentbordet...

Men visst är hon söt!

Papper överallt...precis som jag sa!

Har suttit hela helgen med manuskriptet som är i sista fasen. Det ska vara slutredigerat och lämnas in på onsdag och jag våndas över att klockan tickar.

Igår, lördag, gick jag upp klockan sex på morgonen (!) för att sätta mig och skriva. Jag har knappt rört mig från arbetsrummet den här helgen. Jag är omgiven av en röra av manussidor, uppslagna böcker om gamla Sandhamn och utprintade fakta från nätet där jag letat efter någon uppgift som behövde kontrolleras.

Jag har ringt till Gunilla på Sandhamn, som hjälper mig med faktagranskningen, hur många gånger som  helst för att fråga om olika saker.

Imorgon ska jag störta hem från jobbet för att fortsätta skriva så jag blir klar någon gång. Det får bli varmkorv till middag, det kan inte hjälpas. Stackars mina barn - det är ingen ordning hos familjen Sten när mamma ska bli klar med nya boken!

Hittade ännu fler vykort,  hos Sandhamns Tidning som Jenny Wickberg (vår granne) ger ut.

Såhär såg det ut för hundra år sedan:

Och såhär ser det ut idag!:

Besök gärna SandhamnsTidnings utmärkta hemsida om du vill se mer!

http://www.sandhamnstidning.se/

Jag fick ett mail från en läsare, Ted Bergman, som kände till att jag skrev om Sandhamn.  Han har samlat gamla vykort från Sandhamn och skärgården och lagt ut dem på webben med olika texter i anslutning som berättar om motivet på vykortet.

Det var fantastiskt att se de gamla bilderna - man flyttas utan vidare hundra år tillbaka i tiden. Eftersom jag bokstavligt talat är mitt i slutredigeringen av nya boken - vars parallellhandling utspelar sig just mellan 1900 och 1928, var det en dröm att få se alla dessa bilder från förr i tiden. Jag mailade bums till min redaktör Matilda så hon också skulle få se.

Här är länken - det är bara att njuta! Sandhamnsvykort till er tjänst.

http://goto.glocalnet.net/tedbe/sand/v.html

Tack Ted!

Vilken trevlig middag jag var på igår!

Min agentur, Stilton Literary Agency, hade bjudit sina författare på middag på restaurang. Inramningen var fantastisk - vi satt för oss själva på en slags hylla högst upp med väggar som var tapetserade med bokmotiv - det såg ut som om vi befann oss i ett bibliotek. Vad kunde vara mer passande?

Vi fick underbar mat och dryck och samtalet flödade.  Emma Hamberg och jag diskuterade filmatisering av ens böcker  (fast hon är mycket duktigare - hon skriver sina egna manus!) och med Karin Alvtegen diskuterade jag baksidan av att bli igenkänd och bedömd.

Middagen avslutades med ett fyndigt tal av Peter Englund där han konstaterade att en av hans favoritrepliker är att kunna säga: Ursäkta mig, jag måste tala med min agent!

Varma, glada Marie Ljungstedt satt mittemot,  en härlig kvinna med starka åsikter och underbart skratt

Jag kom hem klockan halv två inatt mätt och belåten men framförallt lycklig över alla spännande samtal under kvällen.

Ikväll har jag talat om mitt författarskap inför PX-klubben, en församling som består av gamla postkassörskor.

De samlas regelbundet och har alla arbetat i Posten, som kassörskor. Utbildningen till postkassörska upphörde på 60-talet men glädjen man då kände över att ha kommit in på den eftertraktade utbildningen kände inga gränser. Det var en stolthet som låg i luften ikväll, en lojalitet med Posten och sin yrkeskår som gick rätt in i hjärtat.

Jag talade om mina böcker samtidigt som jag rördes  av dessa kvinnor. Fyrtio år har de arbetat i Posten, några mer än så  - någon hade börjat som tonåring och gått i pension vid drygt 60. Tänk vilket engagemang, det är fantastiskt att efter så många år tala med sådan värme om sin arbetsgivare! 

En svunnen värld  - men drivkraften att göra ett förstklassigt jobb..."posten ska fram"... fanns kvar. 

Imponerande.

Nu har jag varit i Trångsunds bibliotek. Fullsatt, trevligt och Trångt!

Det är härligt att besöka biblioteken  - alla är så intresserade och det är urkul att berättta om böckerna. Massor med frågor och intressade åhörare.

och minsann var där några som faktiskt bor på Sandhamn. Vid Oxdjupet, på södra delen av ön.

En bra dag!

PS

Som dock avslutades med att maken ringde från Paris (eller om han möjligen är i Prag - minns inte riktigt, han reser så mycket) och meddelade att jaktlaget fällt en stor älg, så hans andel - 15 kilo! - måste hämtas på kvällen. Snacka om att komma ner från författarhimlen med en duns! 

Ikväll ska jag till Trångsunds bibliotek och berätta om mitt författarskap. Det är alltid roligt att besöka bibliotek och träffa läsare. Jag älskar biblioteksmiljön med sina bokhyllor och högar av böcker.

Hela söndagen (när våra vänner hade rest) satt jag med nya manuskriptet. Det ska vara färdiggredigerat om en vecka och jag är försenad. Mina underbara barn har givit mig dispens i några veckor  - om jag bara dyker upp då och då så är det okej att sitta inlåst i arbetsrummet med manussidor utspridda överallt!

PS

Lyssna på nya Kent-singeln: Hjärta. Grymt bra! 

Idag ska vi gå på My fair Lady tillsammans med bästa vänner från Falun och Lidingö, Per & Helena och Tina & Olov. En gemensam födelsedagspresent till en av personerna - Per - som fyllde 50 i augusti.

Per och jag träffades första dagen på juristlinjen, i augusti 1981, eftersom vi var i samma Jiken-grupp (Juridisk Introduktionskurs). Ett år senare läste vi fortfarande tillsammans inför tentorna tillsammans med Tina som också var kursare med oss. Min käre man Lennart anslöt det året när vi läste Civilrätt B, hösten 1982. Sedan fortsatte det med engagemang i Juridiska Föreningen. 1982 satt jag i  styrelsen som redaktör för tidningen, 1983 valdes Per till ordförande och Tina till sekreterare, och 1984 efterträddes han av Lennart. 1995 föddes vår son Alexander och Per, som träffat sin egen sköna Helena, blev gudföräldrar.  Tina träffade Olov (också jurist) och dessutom i bokbranschen (!). Våra barn är jämnåriga och mycket goda vänner

Nu har vi känt varandra i snart trettio år och pratat, skratttat, diskuterat, grälat och arrangerat eller gått på massor av roliga fester tillsammans. Medan vi successivt har övergått från att beklaga oss över tentaresultat och ont om pengar till nattvak och kolikbarn, trotsåldrar och numer oro för tonårsbarn som är ute för sent eller utomlands, har vänskapen bestått. trots att vi är bosatta på olika orter och trots att alla har krävande arbeten.

Räkna inte åren som gått, räkna vännerna som har bestått, skrev en österländsk filosof någon gång.  Jag känner mig lyckligt lottad som har så goda vänner.

Det var verkligen roligt att besöka Motala och medverka på Bokens Dag som Bokia arrangerade!

Inte minst för att lyssna på de andra författarna och särskilt den eminente koncerenciern - Odd Ziedrich, som är kanslichef på Svenska Akademin och därtill nyutnämnd kamamrherre hos konungen. Han höll ett helt lysande inledningsanförande i sann Alf Henriksson-stil med rent ekvilibristiska ordvrängningar.

Johan Theorin, vars underbara böcker Skumtimmen och Nattfåk bara MÅSTE läsas (särskilt den senare har belönats med alla priser som finns!) vecklade ut en karta över Öland så pedagogiskt att alla närvarande förstod att det finns både spöken, gastar och gengångare precis överallt på ön.

Johan och jag släpper båda nya böcker i april (jag den 7:e och han den 30:e) så det var själarnas gemenskap på den efterföljande middagen: vi är båda just nu i klorna  på våra redaktörer som har granskat våra manuskript med lupp och fyllt manussidorna med hundratals kommentarer, synpunkter och korrigeringar. Suck. Det är verkligen ingen risk att ens ego växer till himlen med den sortens granskning ...

Även de andra författarna var spännande att lyssna på: Steve Claesson var en sann estradör och Karin Brunk Holmqvist berättade på underbar skånska om sina böcker.

Det var en mycket lyckad kväll!

Ikväll ska jag medverka på Bokens Dag i Motala. Utöver mig deltar följande författare i Folkets hus: Johan Theorin, Stewe Claeson, Karin Brunk Holmqvist och Henrik Fexeus. Kvällens presentatör är Odd Ziedrich.

Bokens dag har fyllt Folkets hus i Motala år efter år. Och det blir sannolikt fullsatt även ikväll, för förra året såldes biljetterna slut på två dagar enligt Åse Julander på Bokia som är arrangör. Omkring 400 personer brukar komma.
 

Det sak blir särskilt kul att träffa Johan Theorin igen - jag är stormförtjust i hans böcker och Johans bok Nattfåk utsågs i somras till Nordens bästa kriminalroman. Inte illa! Dessutom fick den ett prestigefyllt engelskt pris alldeles nyligen - the Golden Dagger.

Vad heter nya boken, frågade Jeanette och vad handlar den om?

Den heter I grunden utan skuld och utspelar sig på Sandhamn under en iskall sportlovsvecka. En ung flicka försvinner under Allhelgonahelgen på ön. Nora får några månader senare av en slump reda på omskakande nyheter om Henrik och tar med sig pojkarna ut till landet. De leker i skogen och där gör de en makaber upptäckt...

Parallellt berättas historien om den unge Thorwald som växer upp på tjugotalet på Sandhamn i skuggan av en fanatiskt religiös far. Det visar sig så småningom att det förflutna lever vidare i nuet...

Åh vilken härlig allhelgonahelg det var ute på Sandhamn.

I lördags var det alldeles stilla ute, inte en vindpust. Grannarna hade ställt ut lyktor på bryggorna och pumpor med värmeljus som lyste upp mörkret längst ut på bryggnocken.  Vi gick en promenad och kom fram till kyrkogården. Överallt stod det brinnande gravljus som lyste upp gravarna. Stämningen var på en gång vördnadsfull och rofylld, den lilla kyrkogården minner verkligen om gamla tider.

På söndagsmorgonen gick jag upp tidigt, tidigt för att skriva. Dimman låg tät men lättade efter hand. Så småningom kom det en liten gubbe nertassande i pyjamas. Vi gjorde pannkakor till frukost.

Det var en sorg att packa ihop och ta båten in till stan.